kärlek är jobbigt.

Jag hatar verkligen mitt liv. Speciellt när ingen ting har ett samband och allt är en enda stor röra. Jag är typ förälskad i en tjej som är så sjukt söt och varje gång jag ser henne så slår hjärta ett extra slag och så fort hon inte är i mina armar eller inte rör vid mig så känns det som om jag drömmer och om jag skulle titta bort i några sekunder så skulle hon försvinna. Jag älskar att vara med henne för hon får mig alltid så sjukt glad och även om hon gör något som skulle göra mig väldigt arg så kan jag inte vara arg på henne äns i 5 sekunder... suk
Jag är låst med kedjor och stora hänglås och taggtråd runt mitt hjärta men hon tar sig förbi det så lätt.
Jag kan inte gömma vad jag känner för henne när hon är i närheten. Det går bara inte.
Det är jobbigt när man känner så här.