Min barndom springer ikapp mig

Jadu vad ska man säga, haft det ganska blandat på senaste tiden, men jag kan inte säga annat än att jag känt mig som en liten pojke under de senaste helgerna.

Jag minns när jag var liten och till varje pris ville vara stor och cool, ville dricka energi dricka innan jag var tolv och vara uppe sent och spela spel med mina vänner, tror dock inte att de kom så mycket längre än så gällande att känna mig stor. Det var först i nian jag drack för första gången, hade hållit mig borta ifrån alkohol tills dess, tyckte inte det var coolt varken för ungdomar eller vuxna.
Jag må stå fast vid det även fast det inte är lika hårt längre, jag kan fortfarande inte se anledningen till att mys dricka med familjen när man inte är 18, annars är jag okej med det. Men trots att mina syner på saker så som alkohol har ändrats med åldern är det en sak som inte gjort det. Viljan att verka stor och låtsas vara det igenom att göra vuxen saker.

I helgen bestämde jag och 3 vänner ifrån min gamla klass oss för att hänga och ha en vuxen grabb helg helt själva i min väns hus. Vi skulle spela poker med pengar som insättning, dricka öl och spela. Vi drev om att vi skulle sitta där med whisky i ett glas på bordet, korten i ena handen och ciggar i andra. Även fast det bara var på skämt så var det en längtan efter att uppnå den bilden av oss alla, vi ville känna oss stora på samma sätt som vi ville när vi var mindre. Trots att kvällen slutade med att det mest ”vuxna” vi gjorde troligen var att dricka öl till vår pizza var den lyckad för vi hade riktigt kul. Vi spela poker med en av oss sovandes och oss andra tre drivna av kaffe och viljan att få en 300 extra i fickan, när klockan var 4 på natten gav vi upp och tog ut våra marker för att vi skulle sova.

Tidigare i månaden var jag med en gammal barndoms vän för att hålla honom sällskap så han slapp känna sig deprimerad över helgen, vi träffas kanske inte ofta men jag vet att han alltid bryr sig och han vet att han alltid bara kan säga till så ställer jag upp för honom för han är en av mina närmsta vänner.
Under hela helgen kände jag mig som tio igen, vi satt och spelade och åt godis till sent på natten och det hela slutade med att vi somnade samtidigt som vi såg filmen ”dungeons and dragons”, det är nästan detta vi gjort sedan vi lärde känna varandra i dagis och det är de som vi fortfarande gör nu i gymnasiet. Vi har båda förändrats till stor del ifrån hur vi var när vi var små men vi är fortfarande på samma sätt med varandra när vi träffas, och jag vill inte något annat heller.

När jag var mindre ville jag känna mig stor men nu när jag är större är det roligare att känna sig liten och leka stor igen istället för att leka ännu större.
Den bästa vännen du har kanske inte är den du pratar med varje dag utan den du träffar en gång i månaden eller året men som du alltid kan lita på att svarar och bryr sig när du ringer eller träffas för den behöver inte höra din röst varje dag för den är redan säker på vart den har dig.

jag har mina vänner och jag älskar dem, vissa är familj vissa känner mig bättre än min familj och jag älskar dem för det.