Enduro

Hur känns det att förlora någon som man älskar?
Har vi alla gjort det någon gång eller kommer vi alla att göra det någon gång?

Jag fick höra en gång att den anledningen till att våra liv är värda det dem är värda endast är för att döden existerar, för att vi kan försvinna och aldrig komma tillbaka. Många känner vänner som gått bort eller familj och än så länge känner jag bara en gammal vän som har gått bort men, det kommer att ändras?

Våra liv är värdefulla och de är långa, längre än vi tror ibland. Det är lätt att känna sig odödlig nu under vår ungdom känna att allt går åt rätt men ingen är odödlig och ingen är alltid lycklig.
Vi är människor vi gör fel vi är inte perfekta och en person kan inte alltid rädda alla i dess närhet hur mycket den än försöker men den kan ge något till dem något som inte går att ge i en bestämd form. Jag vill lämna något efter mig när jag dör, något folk kan se, höra, känna även om det är något så litet som en text.
Att ha hopp är bland det viktigaste när det är jobbigt, hopp att det kommer bli en bättre dag imorgon eller ett bättre år nästa år. Jag hoppas att nästa natt inte är lika mörk för mig, att den kan visa mig att det är finns ljus i mörkret även dem nätter då jag inte verkar kunna se det.

Jag är inte mycket för många och jag är inte så speciell som jag önskar tro ibland, jag sticker inte ut ur mängden och jag har inget som jag direkt gjort som någon kommer ihåg, men om inget annat vill jag en sak. Hopp finns inom oss alla, ibland behöver det bara en gnista för att tändas. Under mörka nätter under gråa dagar när allt känns svart och livet tomt så vill jag att folk ska kunna se på mig och få hopp. Det märke jag vill lämna inom folks hjärta är hopp. Hopp i denna mörka värld hopp åt den som behöver hopp åt den som inte ser något hopp åt den som söker det.
Jag har ett helt liv kvar att leva och uppfylla detta mål får bara hoppas att tiden inte är för kort.