Happy with my reflection even though I’ve done dumb shit

Vi har nog alla våra what if:s i livet. Jag har 2 stora som jag inte lyckas släppa hur mycket jag än försöker så kommer de tillbaka när jag hör låtar och ser vänner så påminns jag av dem. ibland önskar jag att jag kunde göra om dem, göra dem bättre så jag inte sårat personer så som jag gjorde men det är just det som är charmen och helvetet med efterklokhet att kunna se sina misstag men inte kunna göra något åt dem.

Det är nog först efter de stora misstagen du kan se och göra de stora valen, jag insåg för ungefär ett år sedan att när jag ser tillbaka på mitt liv som äldre vill jag kunna vara stolt över min resa igenom livet och inte behöva ångar saker jag har gjort och känna ”what if” kring mina val.

Jag har mina mål i livet som jag strävar att nå upp till. Jag vill bevisa för min pappa att jag kan lyckas trots att han såg mig som den misslyckade sonen tidigare, jag vill bevisa att jag kan lyckas för mig själv och jag vill leva så jag känner mig lycklig, men tack vare mina vänner och mina misstag är jag inte blint strävande efter dessa mål struntades i allt annat. Jag vill inte nå dem för att inte kunna berätta något när jag blir äldre ifrån min livsresa dit för att jag skäms eller ångrar det jag valt att göra under den.

Men jag kommer göra misstag det vet jag och jag kommer att göra fel även om jag inte vill och även om jag försöker ge allt för att inte göra det så är jag bara människa.
Bland det mänskligaste som vi har är just våra små och stora misstag som vi gör för de är dem som gör det fina med oss människor, fel är inte bra men det är dem som gör att vi aldrig kommer kunna ses som robotar.

Jag hoppas att jag klarar att hålla detta och att jag i slutänden kan jag vara stolt över min spegelbild när jag ser den trots de fel jag gjort.