Så.. Här e ja igen, antar ja..?

Jag är förvirrad, över de mesta faktiskt.

Jag skrev till Veronika hur gla ja e som tog mig tid att skaffa äkta vänner som jag vet alltid kommer stå upp för mig.
Sen samma dag köpte vi mat o lite spåkakor till de. En av mina stod de att -Du kommer alltid vara omgiven av trogna vänner.
Jag blev förvånad men gla XD

Jag vet att jag ofta inte tänker så mycket på mig.. Jag känner bara att jag inte kan få mer utan livet än de jag har, ja ha lite svårt för att vara självisk.. Om jag e självisk så e ja de på ett väldigt osjälvisk sätt XD
För nästa kaka stod de -Tänk på dig själv ibland.

Sen den sista kakan..
De stod -Lägg alla korten på bordet.
Jag har så mycket att säga. Jag vågar inte dock. Ja, jag e rädd.
Rädsla börjar bli en bekant vän nu förtiden, Jag vill säga, jag vill berätta. Men osäkerheten griper tag o säger Vänta..
För första gången ska jag lyssna och vänta, se hur saker utvecklas.