Riktigt namn:
Nikita Civilstatus:
Singel
Läggning:
Inte valt
Intresse:
Musik
Bor:
Med föräldrarna
Politik:
Inte valt
Dricker:
Diverse
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2008-02-27
Hur kommer det sig...att så himla ofta, kan inte säga varje gång. Offrar jag min själ, heder eller känslor för att hjälpa någon, och för mig betyder dehär sakerna väldigt mycket.
Vad är ens ord värda utan heder?
Vad har man att leva för utan känslor?
Vem är man utan sin själ?
Men iaf, de gångerna jag går emot precis allting och faktiskt försöker hjälpa en person, trots jag inte borde ibland. Så slutar det bara med att bryr sig inte om det, vänder ryggen till, fortsätter som om jag aldrig gjorde något.
Jag kan tänka mig att det är för att de inte kan svälja sin heder tillexempel, för att erkänna att jag hjälpte. Men jag svalde min för att hjälpa!
Varför går jag förbi spärrar och sociala regler, för att göra något för någon.
Då de inte ens lyfter ett finger.
Jag är så himla trött och frustrerad!!!...på mig själv.
För att jag låter min utnyttjas, igen och igen.
Hahahaha, det är patetiskt really. Kan referera till mig och moa. Hur naivt inte övertygad jag var att jag kunde får det att fungera vara vänner, mja tillslut iaf.
Jag var övertygad att det var mig det var fel på, så jag försökte och försökte, bad om förlåtelse efter förlåtelse för fel jag gjort alla gånger hon blev arg.
Hur ajg inte försökte att hjälpa och finnas där, nästan vilkorslöst, allt jag ville ha i gengäld var tröst då världens tyngd blev för mycket.
Bara för att nu inse, att det var henne det var fel på, att jag bara lät mig utnyttjas av henne. Fast kanske är det mig det är fel på, jag lätt mig ju utnyttjas, i min naiva tro. Jag tycker det är så himla roligt hur mycket mellan mig och moa har blivit ett praktexempel på många saker i livet för mig. Hahahaha, få bra saker.
Hur lång tid det inte tog mig att inse det... Dock för att notera det, så påstår jag inte att jag var världens bästa pojkvän och etc mot moa. Jag erkänt mina fel. Likväl bett om förlåtele för dem. Och sen för mycket mer som jag förklarat i texten.
Varför jag skriver allt det här?
Well,
1, jag är uttråkad
2, arg/frustrerad över mig själv
3, det bara flöt på.
Ja, så läser ni i 10 min till, sen blir det rast, säger läraren ut i den knäpptysta klassrummet. Man hör hur då och då ett par sidor vänds. Pojken sitter där, i det utsmyckade klassrummet. Han är spänd, nervös, kallsvettig. De enda som for igenom hans tankar var Nej, nej, nej, inte rast! Inte nu! Vad ska jag göra, vem ska jag vara med?!
Han tittar runt om sig, snabbt och panikartat, han tittar på sina klasskamrater, varierande ansikten.
Allt från tofsar i håret, till rufsigt, kortklippt, glada färger på kläderna.
jag hatar det här! Varje gång, ingen att vara med fortsätter han tänka.
5 min yttrar läraren glatt.
Pojken rätar ut sig hastigt, liksom en elektrisk ström for igenom hans kropp, från nacken till fötterna och övergick i en känsla av otrolig tyngd.
Klockan ringer ut, ljudet klingar som om det vore pistolskott i pojkens öron.
Ledsamt och tungt, stänger pojken sin knappt rörda bok. En bild på en pojke på landet och en gammal man, Good night mister tom lyder texten.
Lidande och långsamt, lägger han ner dem i sin bänk, tittar runt igen.
Beiga väggar, fönster på vänster sida, skolbänkar separerade. Läraren, en man, cirka 40, vithårig, normalbyggd runt 1.80 lång. Beklädd med glasögon och en mörkgrön grön tygkavaj, finbyxor i samma stil och finskor. Neutrala ansiktsdrag, en man som haft en stilsam uppväxt och liv.
Jag har ingenstans att skynda mig, ingenstans att vara tänker pojken samtidigt som han öppnar sin bänk och lägger in boken kan lika gärna dra ut på det här
-30 min av helvette; mumlar han.
Med nedsänkt huvud, släpar han på sina fötter mot dörren, samtidigt som alla barn skyndar sig, och springer ut. Långsamt går han mot dörren ut ur klassrummet.
Alla förutom pojken och läraren är ute, otåligt står mannen vid dörren och säger halvsurt Men skynda dig då! Ut och lek med de andra barnen
Orden slår hårt mot pojken, med sådan kraft att, om de var fysiska, hade de slagit ner pojken till marken.
Han stannar upp, suckar och stegar vidare. Läraren tittar hastigt på sin klocka medans pojken går förbi, sedan låser läraren dörren.
Leka med de andra barnen? säger pojken för sig själv. och hur fan ska det gå till! småskriker han. Men det är tyst, läraren är redan långt borta, ingen hörde.
Hallen är halvmörk och pojken måste kämpa sig ett par meter tills hans skor, och sedan ut igenom dörren med tonade rutor, som orsakar detta mörker. Han tar på sig skorna, till och med långsammare än han la ner boken i sin bänk. Suckar igen, och går mot dörren.
Det är betydligt mörkare här än ute, tänker han. Men om jag stannar så skäller de ut mig igen
Solen lyser igenom ett litet hål i toningen på fönstret och lyser förbi pojken.
Han stannar, vänder sig skarpt om och går mot toaletten.  
klick lampan blinkar några gånger innan den tänds ordentligt, i spegel uppenbarar sig någonting som väcker djup avsky i pojken.
Han ser en tanig pojke, med rufsigt halvlångt mörkt hår, mörkgrön t-shirt, slitna jeans, förstörda skor.
Småsår i ansiktet från hans förra försök att bli vän med någon. En dag ger jag igen, en dag får de betala säger han tills sig själv och det faller en tår från hans himmelsblå ögon, som han sedan sluter och släcker lampan. Lutar sig mot spegel i ett kraftlöst försök att låta bli att gråta.
Resterande 20 minuterna står han kvar.
Idag så skulle jag ha provet i historia som inte blev av,
Så jag var i skolan halv 8...för att plugga innan till provet, som då inte blev,
fint.
Men iaf träffade Makun och väntade på henne i 1 tim 40 min tills hon skrev
sitt japanska prov :P
Sen träffade vi Louise och stack och åt på spicey hot.
Senare anslöt sig även Linda och Dmitri.
Vi bestämde oss för att senare gå hem till mig och titta på watchmen.
Vilket vi gjorde, sedan åkte Makun och Louise hem.
Jag lagade mat åt mig, dmitri och linda.
Vi åt och började prata om lite allmänna ting,
efter det så åkte dmitri hem och linda var kvar i ca 1,5 timmar.
Vi pratade om lite allt möjligt i givande samtal.
Hon åkte hem och jag stack för att handla.
Sedan har jag inte gjort mycket mer,
Men provet blir tydligen nu på Torsdag.
Jag skickade brev till läraren, men så jävla typiskt KRÅNGLADE deras
jävla servrar!!!.......FFs.
Saksamma, de tog initiativ och ordnade det iaf och nu får jag skriva på torsdag.
_______________________________________________________
Så nu sitter jag här, lyssnar på musik, skriver, och laddar ner spel.
Jag saknar Berlinda så det gör ont.
Så himla mycket.
__________________________________________________________
Varför känns det alltid att ju mer man begär något,
ju svårare det är att få det,
Att man beter sig som en knarkare på abstinens,
med skakande händer som desperat försöker greppa,
abstinensens begär. Men, allt glider mellan fingrarna,
din drog kontrollerar dig, inte du den.
Du äger inte längre din kropp, sinne, själ.
Du sålde allt för lycka.
Så låt mig dö, av överdos, av dig,
Jag skulle då iaf dö i lycka.
______________________________________________________
Haha! Bara 4 sidor kvar att gå igenom!!!!!!!! GAH!
Jag får skrivkramp typ...jag har skrivit över 12 sidor text nu.
Allt som allt lär det bli typ 15....Från 50 => 15 Inte illa. 35% av texten ungefär. Vilket är typ optimalt för sådant :P
Ska lägga upp bild sen så ni kan se hur jävla hårt jag har pluggat...för jag har pluggar väldigt hårt!...
Jag misslyckades på matten förut, pluggade my ass of.
Nu historia.
2 ämnen jag avskyr mest, speciellt matte.
Well fuck it. Det är de att det är bara tråkig historia =/
Skandinavien 1500-1900 talet >.<"
______________________________________________________________________
Haha idag var jag snäll och köpte Berlinda ett block, sedan levererade det till henne. Dock var hon hos robert så att gå från ica var inte spec långt ^^
Imorn ska jag äntligen få vara med den underbara ängeln, äntligen!..
Så väldigt glad *.* Bara hon lyckas nu också att infinna sig hos mig senast halv 11, vi får se hur det går..
Hon lovade ^^
Sen ska vi på väs, denhär gången. Och jag ska slåss mot ett 8 tentacle monster! :o
Hack and slash ftw :) Sen får jag nya saker också.
Men de snodde min ide om vad jag ska köpa!!! Gah, bara för jag var smart och vill köpa lätt mer ihärdig Xeno Mesh armor, men inbyggt auspex/scanner i hjälmen. Nu har alla gjort det D:
Sista gången jag berättar om mina inköp för dem xD
haha nejdå ^^
Vi alla ska hjälpas åt.
VI måste skaffa Dmitri en MP Las Cannon! xD
Ska bli kul :)
______________________________________________________________________
Annars så mår jag bra om någon undrar xD
Bara historian som är jobbig, tillbrigat den senaste tiden med att plugga den och spela insurgency med harry. Där vi äger sönder amerikaner :3
Slakt slakt :)
...Fortsättning på igår.
Var tvungen att gå ifrån datorn för att farsan skulle ha den..
Jag kommit på en sak som verkligen skiljer oss åt.
Han är en sådan som verkligen ska ta all tid till nytta, verkligen hela tiden.
Jag däremot, gör saker mer när jag känner för det, förutom saker som jag måste göra då.
Suck, hans liksom "Replik" är att "Du hadde massa tid att göra det innan" mitt svar blir oftast, för jag har lust nu, och inte innan. =/ Men det förstår han inte, att man inte göra saker så fort man KAN utan när man VILL.
Ska man tvinga sig att göra saker man gillar när man inte riktigt känner för det, så tappar man intresset ganska snabbt.
Well well.
___________________________________________________________________
Idag är en solig dag, då känns det pissed att jag måste plugga en massa idag =/
Men har bara mig själv att beskylla ^^ Så det är lugnt.
_____________________________________________________________________
Längtar efter bättre tider..inte att de nuvarande är dåliga.
Mer syssellösa, om jag hade fått välja hade jag nog umgåtts med Berlinda hela dagarana långa! :)
och självklart med Dmitri/conne.
Men antagligen mest med berlinda...he..heh ^^"
Gu vad jag tycker om henne, så stabila känslor har jag inte haft för någon på länge. Så som man gör i längre varande förhållanden.
Då man blir van med den personen. Man tycker verkligen om det, men inte brinnande passions känslor (Som oftast förekommer i kortlivande förhållanden)
jag kommer ihåg i 9an. VI hade en man som just förklarade skillnaden mellan Passion, och kärlek.
Passion brinner, väldigt snabbt och fösvinner likväl, det är inte kärlek men vi unga mistar det för de.
Kärlek är just, det, då du känner en trygghet i en person på ett sådant, hmm, sätt att du är van med personen.
Vis man, han sa att vi inte skulle riktigt förstå då.
Det trodde jag at jag förstod, men det är bara nu jag börjar att förstå.
Helt enkelt, Berlinda är flickan i mitt hjärta. Så länge hon vill.
Idag kom Anders och Dmtiri hem till mig, de tittade på medans jag spelade Insurgency över skype med Harry. Vi hade kul, skrattade och dödade "jenkare" som harry kallar dem (amerikaner).
Sedan gick vi till mitt rum och upptäckte att någon har en trådlösinternet uppkoppling som är olåst!! xD
Så jag kopplade mit Wii till det och spelade Guitar Hero WT online ffs! xD
Ägde sönder :3
Så som jag gjorde på insurgency. Det är något med mig och vissa spel ^^
Sedan kom mina föräldrar hem runt 7, jag blev tvungen att skicka hem dem i regnet :/ Förlåt.
_____________________________________________________________________
Jag fortsätter plugga på historian, 15 sid kvar... 4 dagar att plugga.
Måste göra 7,5 sidor de 2 närmsta dagarna. För att ha 2 dagar att gå igenom allt beabetat material.
Tro mig, det är ett bra X antal sidor.
Det förjävliga med historia, det går inte att korta av allt som man kan med typ, samhäll, för då tappar man tråden och vad fan man försöker framföra.
Jobbigt, känns som om jag kommer misslyckas på provet.
Borde ha börjat plugga tidigare, men lite över 2(16 dagar) veckor och 50 sidor borde inte varit så stort problem!
Men andra saker kom i vägen ju, fint. Kommer inleda mitt nya år med ett stort misslyckande. Bläh.
______________________________________________________________________
De senaste dagarna har jag börjat känna mig allt mer ensam, får flashbacks på massa saker. Ensamheten jagat ifatt mitt psyke och nu börjar plåga min kropp.
Som igår, fick starka känslomässiga flashbacks, började på extremt dåligt. Som tur gick det över efter någon timme, aja..får skriva mer sen.
