Nikitas blogg



Kille, 33 år. Bor i Skultuna, Västmanlands län. Är offline

Nikita

Senaste inläggen

Filmtips!
6 september 2011 kl. 01:51
Did it MY way. (Rim)
19 augusti 2011 kl. 01:33
Vi kan nog alla relatera.
19 augusti 2011 kl. 01:32
How? I just.. I. No idea O.o
30 juli 2011 kl. 22:31
Livet är svårt, så ta tag om det, hårt.
16 december 2010 kl. 00:10
Livet är svårt, så ta tag om det, hårt.
16 december 2010 kl. 00:10
Likt Små Chokladtomtar.
15 december 2010 kl. 00:56
Airsoft (Det är ingen lek) - Introduktion om vapen.
10 december 2010 kl. 23:54
Wings of Stardust.
6 december 2010 kl. 23:19
30 seconds to mars - The kill (acoustic cover)
1 december 2010 kl. 22:57
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: Nikita Civilstatus: Singel
Läggning: Inte valt
Intresse: Musik
Bor: Med föräldrarna
Politik: Inte valt
Dricker: Diverse
Musikstil: Allt
Klädstil: Blandat
Medlem sedan: 2008-02-27

Event

Nikita har inte lagt till några event än.

Tankar och funderingar.

Hur kommer det sig...att så himla ofta, kan inte säga varje gång. Offrar jag min själ, heder eller känslor för att hjälpa någon, och för mig betyder dehär sakerna väldigt mycket.

Vad är ens ord värda utan heder?
Vad har man att leva för utan känslor?
Vem är man utan sin själ?

Men iaf, de gångerna jag går emot precis allting och faktiskt försöker hjälpa en person, trots jag inte borde ibland. Så slutar det bara med att bryr sig inte om det, vänder ryggen till, fortsätter som om jag aldrig gjorde något.

Jag kan tänka mig att det är för att de inte kan svälja sin heder tillexempel, för att erkänna att jag hjälpte. Men jag svalde min för att hjälpa!
Varför går jag förbi spärrar och sociala regler, för att göra något för någon.
Då de inte ens lyfter ett finger.

Jag är så himla trött och frustrerad!!!...på mig själv.
För att jag låter min utnyttjas, igen och igen.

Hahahaha, det är patetiskt really. Kan referera till mig och moa. Hur naivt inte övertygad jag var att jag kunde får det att fungera vara vänner, mja tillslut iaf.
Jag var övertygad att det var mig det var fel på, så jag försökte och försökte, bad om förlåtelse efter förlåtelse för fel jag gjort alla gånger hon blev arg.
Hur ajg inte försökte att hjälpa och finnas där, nästan vilkorslöst, allt jag ville ha i gengäld var tröst då världens tyngd blev för mycket.

Bara för att nu inse, att det var henne det var fel på, att jag bara lät mig utnyttjas av henne. Fast kanske är det mig det är fel på, jag lätt mig ju utnyttjas, i min naiva tro. Jag tycker det är så himla roligt hur mycket mellan mig och moa har blivit ett praktexempel på många saker i livet för mig. Hahahaha, få bra saker.

Hur lång tid det inte tog mig att inse det... Dock för att notera det, så påstår jag inte att jag var världens bästa pojkvän och etc mot moa. Jag erkänt mina fel. Likväl bett om förlåtele för dem. Och sen för mycket mer som jag förklarat i texten.


Varför jag skriver allt det här?
Well,
1, jag är uttråkad
2, arg/frustrerad över mig själv
3, det bara flöt på.


Logga in för att kommentera