Vi kan nog alla relatera.

Vi människor är sociala varelser, flockdjur om du vill. Hela vår existens och överlevnad bygger på vårt samarbete som ras.

Vi lever våra liv sökandes efter den där personen vi vill spendera resten av våra liv med, då vi äntligen inte behöver leta mer.
Det är det social-interaktionistiska perspektivet.

Den biologiska varandes att vi letar efter dem rätta partnern att dela vår avkomma med, för att försäkra ens geners överlevnad.

Vi alla har eller har haft, kvällar då vi ligger eller sitter, under mörkrets täcke, visdom och insikt.



Och tänker; Jag vill inte somna ensam idag med.