xCheerUpEmoKidxs blogg

Just nu så undrar jag vem av oss som behöver space.
Det var ju du som gjorde slut? Varför behöver du då space?
Svårt att förstå sig på er killar, har gett upp hoppet om det nu.
Behöver space för att kunna bli min vän? Och sedan gå och bli tillsammans med min polare?
Det är ett öppen förhållande, men i alla fall.
Vad fan håller du på med igentligen? Vill du fucka mitt psyke helt?
Orkar fan inte bry mig längre :P
Inte mitt problem om det inte funkar med Elin, men det är fittig stil som ni håller på med just.
Och liksom fråga om jag är sur på dig elin. Snälla.'
Du kan väl tänka själv, eller ja. Jag svarade ju i alla fall på ett smart sätt.
"Hur skulle du känna om du vore jag, om du hade träffat en kille som var som din drömm kille.Om du visste att du aldrig skulle få chansen att träffa en likadan. Om du litade på dina kompisar, och dem svek dig på det här sättet. Om du fortfarande hade känslor för honom. Om du tänker med hjärtat och dina djupaste känslor. Så vet du hur jag känner mig nu"
hoppas det får dig att förstå.
Men jag förstår fortfarande inte varför du behöver space, men det är skitsamma. Jag har som sagt gått vidare,även om jag har känslor för dig. Det kan man ha väldigt länge.

Jag fattar inte varför just att jag ska behöva ha den magen av alla i familjen, vi brukar kalla den för mes mage, men ja, det är egentligen känslorna som typ simmar omkring i magen..
Jag mår mycket bättre nu än igår, jag fattar inte hur känslorna kan ändras så fort, det är ganska coolt.
Magen är inte i strupen längre, utan på sin rätta plats, och jag känner hur hjärnan börjar komma tillbaka från semestern, hur den börjar att användas igen.
Men det bästa är att jag kan lyssna på musik utan att tårar för dig kommer, FU! Okej, du lämnade mig, du har förlorat något bra...Jag har redan kommit över dig för att jag är en så pass stark tjej.
Musik gör min dag nu :D:D
Det enda som är att jag kan försvinna ibland, och då så badar jag i tankarna i min egna bubbla, vet inte om det handlar om dig eller ej, men det är något som gör att jag tänker i alla fall...

Det enda jag vet nu...
Är just att jag hatar mig själv ganska så ofta, särskilt vid sånna här tillfällen...
Jag vet att det inte var mitt fel att du lämnade mig, men jag tror fortfarande det inom mig själv, bakom den glada tjejen så finns alla baktankar. Där kan man höra, hur jag om nätterna oftast gråter för mig själv, och även se att jag inte är en sån glad tjej som många tror...
Musiken är det enda som jag riktigt kan lita på känns det som, den finns alltid där för mig, fast just nu så kommer många blandade känslor upp när jag lyssnar på musik..
Om jag säger så här, jag är inget direkt fan till Tokio Hotel, men jag startade en låt med dem. Det är inte riktigt jag, men dem brukar kunna dyka upp när jag är deppig, från gamla dagar.
Min mage är i strupen, för att jag är nervös, jag vet inte riktigt över vad. Kanske över att du ska ångra det du gjorde emot mig. Eller att du ska komma tillbaka. Hjärnan är oftast inte ens i gång, utan i mina drömmars värld eller som jag brukar säga. I min egna bubbla, där alla springer runt ett träd och är glada 24/7 :D Inte riktigt men i alla fall....
Som sagt just nu så hatar jag mig själv, för många olika saker. Och ibland så känns det som om jag får ta emot andras hat, om min ena kompis ogillar den andra, så säger den det till mig, och då känns det som om jag tar emot deras hat, och vad det nu än är.
Musiken är mitt liv, mitt allt!!
Men ändå så kan man få så många minnen och tårar att rinna. Minnen om begravningen för min pappa, och minnen från dagen då du dumpade mig. Då jag satt vid mitt data och fick ett sms jag inte ville ha. Eller också även dem dagarna jag har saknat kompisar som har lämnat världen.