Känslan är under ytan på mig själv

Känslan som jag inte kan vinna över, är nu borta.
Vet inte hur den försvann, men nu har jag istället en känsla i magen, eller kanske i hela kroppen.
Mera som en rysning som säger mig att min kompis kommer dumpa Jocke, för att jag är sur på henne.
Vilket jag tycker är helt onödigt, gjort är gjort och det kommer alltid att finnas där.
jag känner att den här känslan inte är på insidan, utan under ytan om ni förstår vad jag menar.
Så djupt inom mig att jag knappt själv kan se den. Eller ja, känna och läsa den.
Men jag vet att det är det jag känner, för jag har tänkt på vad som händer om hon dumpar honom.
Kommer han komma tillbaka till mig då? Alla förtjänar en andra chans, och till och med fler i vissa samband.
Jag vet inte vad som händer i Örebro, eftersom att jag själv är i Katrineholm, och det gör att jag får en annan känsla.
En känsla av orohet, nyfikenhet och lite allt möjligt, det är otroligt jobbigt att så många olika känslor kommer upp hela tiden. När ska mitt liv bli bra? Kan jag aldrig få leva i lycka i mer än 6 dagar?
Jag längtar tills ljuset kommer tillbaka i mitt liv, men när gör det det?
Hur länge ska jag orka vänta?