Den otroligt dåliga känslan som övervinner allt.

Denna känslan,som oftast sätter sig på hjärtat, men även en liten del av psyket.
Jag sa här om dagen att jag inte skulle skära mig till min kompis, men mitt psyke och mina tankar sa att det gör att du mår mycket bättre. Detta kan tas som en sjukdom och jag vet inte om det gör det, jag har en gång vunnit över den här känslan, men det var när mitt ex fanns där. Vilket han inte gör nu, och det mår jag verkligen skit för.
JAg ångrar att jag skärde mig, men det verkar inte bli så att många får veta det. Av familjen då, eftersom att dem då kommer vilja lägga in min på psyk. Jag har många gånger funderat på att ringa till min morsha och säga att hon ska skriva in mig där. Eftersom att jag kanske skulle kunna må bättre sen, det är inte säkert, men dem kanske skulle kunna få bort den känslan som sitter hårt på mitt hjärta.
Inramad och mosad av taggtråd eller något liknande, jag hittar verkligen inte ord till att beskriva denna känslan, kanske någon på denna jord som känner ungefär likadant.
Den kommer oftast när något har hänt, något som verkligen sårar mig, som denna gång, bli dumpad, efter alla förväntningar om att ha något att älska, ha någon att bli älskad utav. Och bara flödas fram utav kärlek, eller kanske rosa moln i min egna bubbla. Jag vettifan GAHH >.<