xCheerUpEmoKidxs blogg



Tjej, 31 år. Bor i Katrineholm, Södermanlands län. Är offline

Ingen bild på xCheerUpEmoKidx

Senaste inläggen

Kärlek :3
16 september 2010 kl. 21:04
Antikillar!
21 juli 2010 kl. 16:04
Lögn?
21 maj 2010 kl. 12:41
ashole:#
14 maj 2010 kl. 21:26
Insane
10 maj 2010 kl. 04:48
Kärlek och syskon
9 maj 2010 kl. 21:10
Känslan av hämnd
7 maj 2010 kl. 21:03
Känslan är under ytan på mig själv
7 maj 2010 kl. 15:16
Den otroligt dåliga känslan som övervinner allt.
6 maj 2010 kl. 21:37
Irriterande kompisar!
6 maj 2010 kl. 21:06
Visa alla

Fakta

Civilstatus: Letar
Läggning: Osäker
Intresse: Musik
Bor: Kartong
Politik: Politik?
Dricker: Allt flytande
Musikstil: Rock
Klädstil: Fashioncore
Medlem sedan: 2009-09-18

Event

xCheerUpEmoKidx har inte lagt till några event än.

Kärlek :3

Kärlek är en väldigt väldigt star känsla.
Som har stor betydelse i livet, och världen.
Jag menar tänk om kärleken inte fanns? Hur hade då du, jag och alla andra skapats här i världen?
Kärleken är så stark att folk skulle kunna ta självmord för varandra, men det finns även folk som utnyttjar och leker med ordet älskar.
Själv så annvänder jag inte ens ordet, förens dess att jag är säker på mina känslor.
Min första kille så tog det ett halvår innan jag sade jag älskar dig.
Jag ser på kärleken som en stor chans i livet, och som en gåva mellan 2 personer, Kille och kille eller tjej och tjej gör det samma. Men den stora chansen är att kunna dela livet med någon.
Allt man går igenom, alla känslor, alla dagar, alla timmar och sekunder.
För mig så känns det som om kärleken är något att kämpa för, något att verkligen slåss för.
Jag har nu varit olykligt kär i en kille i 3 månader kanske, vet inte riktigt.
Men jag står fortfarande kvar hos honom, och skriver fina saker till honom.
Sen att han läser upp det, och skrattar åt det. Eller skriver "hahaha" tillbaka. Gör mig inget.
För jag vet att han kommer till mig när han behöver prata, eller när han verkligen verkligen saknar mig.
Som idag skrev han "vill också ligga och kolla på film med dig" för jag sa det att jag kollade på film med hunden som jag sitter hundvakt till.
Jag har kämpat som bara den för honom, försöker alltid att ta mig till honom, bjuder honom på cigg. Och har kul med honom, men han måste väl också växa upp någon gång och tänka att han inte kan knulla runt hela livet.
Det är den stunden jag längtar efter, men inget jag förväntar mig.
Hittar jag någon som jag tycker mera om, så väntar jag inte. Kan inte vara ensam tills den dagen han vill ha mig. MEn min kärlek till honom är så stor, jag tänker på honom hela tiden, skriver till honom hela tiden. I magen känns det som om jag har 2 hjärtan för att hjärtat slår otroligt snabbt. Dubbelt så snabbt. Mitt hjärta slår endast för honom just nu.
Han har gjort mitt liv mera spännande, det känns som jag verkligen vill leva vidare, och ha kul.
Som om jag vill dela mina dagar med någon, hels honom, men han är inte villig.
Men som jag sagt, kärlek är något att kämpa för.



Antikillar!

Just nu så är jag som många gånger förr. Anti killar.
Antingen så är det så att killarna kommer efter mig, men då är det killar som jag inte ens är intresserad utav! Eller så är det jag som går och kärar ner mig i ett svin eller 2. Och då menar jag verkligen svin (raggarsvin)
Senaste kille gav mig förväntningar, verkade vilja bli tillsammans och allting, sen när man slutade umgås med honom (när han inte hade något säkert ligg längre) så började han svina sig emot mig.

Men han är ju trots allt ett raggar svin, dem bryr sig inte om att pöken blir sårade, bara dem får ligga så är dem glada sen..

Mina medmänniskor tror säkert att jag mår bra utav att jag ler, skrattar och umgås med polare, men det säger ingenting. Jag har haft ett fejk leende i snart 5 års tid, så jag är jävligt duktig på att spela "lyklig".
Alla säger att jag ska sluta dra på sig andras problem, och att jag ska gå hos en psykolog, men nej tack. Pratar heldre med vänner, en speciell vän. För att dem känner mig, så jag slipper sitta och berätta mitt livs historia.

Syskonen skyller allt på mig, och säger astt jag har för bråttom med killarna, men om man är 17 och inte har haft ett enda bra förhållande, och alltid kastar pärlor åt svin, så är det klart att man letar vidare.
Hoppas att jag hittar någon vettig snart :D:D



Lögn?

Varför ens skriva att ni har ett öppet förhållande om ni inte ens hade det?
Varför ens offra att såra folk när det inte var sant?
Varför ens skriva ett sms där det stod att ni är mer än ett öppet förhållande?
Varför ens säga allt du sa när du dimpade mig?
Känslorna behöver inte stärkas på 6 dagar? FTW O.O
Om jag kunde så skulle jag skriva ditt namn i himlen var vad du skrev till mig, allt var så bra. Så dumpade du mig samma dag som emma dumpade Henke?
Ganska fittig stil, folk tror att du dumpade mig för att emma dumpade honom.
Men ingen orkar bry sig längre :P
Inte jag heller, men det känns så meningslöst att ens släppa in dig i mitt hjärta och liv, när det inte ens blev vi så länge.
Varför ens låta mig träffa din familj och din syster? Det verkade ju som om du ville vara med mig länge, men nej det ville du inte :O
Jag visade dig för mina föräldrar endast för att jag trodde att det skulle vara du och jag, hela den där lördagen var fuckt upp! Allt gick åt helvete! Och emma tåg åt sig när du dumpade mig! Jag sa att det inte är hennes fel, för det är bara ditt fel i detta fall. Jag önskar att jag kunde få veta anledningar, men nej. Du vill inte ens vara vän. Fuck this shit. Jag har TOBBE!!! :D:D



ashole:#

Hela du är en fucking stor lögn, jag vet att du ljuger, hur fan kan du ha hjärta till att skriva att du är gravid nu när Tobbe har åkt ifrån Örebro för att kanske kunna må lite bättre.
Du är en hjärtlös subba!!! Din idot !
Jag fattar inte varför du gör det, fattar inte att du kan. Jag skulle må så jävla dåligt att jag inte skulle vilja leva :S väntar bara på att du ska säga att du inte är gravid...
Hoppas du gör det snart, för jag känner bara för att slå ner dig din hora!!!!!!



Insane

Det är skönt när du känner att du inte är galen, sinnes sjuk eller vad man nu ska säga.
Det är skönt när du får reda på att du är inte ensam över att veta,känna och tycka som du gör.
Utan även Tobbe känner som jag gör angående det som har hänt. Jag ger honom råd och hoppas att det skall hjälpa honom på något sätt.
Finns alltid där för honom, behandlar honom som om han vore min egna broder.
Men det knäppaste är att min syster har besiktat honom, och det känns fel.
För hon brukar alltid bara besikta våra killar, och han är inte min kille.
Men det kanske är något hon vill, och även något som han vill eftersom att han raggar på mig :D
Men jag vet att han inte är som jocke, utan att han är en bra kille.
Kanske det är ödet som har gjort såhär, så att jag äntligen skulle få träffa en kille som är seriös!
Jag vet inte, men den känslan.
Känslan att han förstår mig är underbar! Känslan då du vet att du inte är galen, helt ja. Fucking underbart!!!!!!! Nu har jag ínte sovit bra på mer än en vecka, kommer säkert snart gå in i väggen. Och känner mig galen för det, plus att jag dygnar idag ;D
Ingen idé att sova nu, ska fixa så att syrrans son kommer till skolan. Sen ska vi förmodligen hem och sova igen,hmm. Sova, något som jag inte kommer göra då heller, utan försöka att fixa lite kaffe och bli pigg. Känslan som jag känner nu, är nästan som en rysning, det är något underbart. Men samtidigt något nytt. Något som skrämmer mig, men något som jag inte kommer att backa för. Plus att Tobbe inte ser så jävla illa ut och han har hjärnan på rätta plats! Så ja, det blir nog förmodligen vi xD haha, snyggt. Byter patners xD men men, det bryr nog förmodligen inte Elin sig om, eftersom att hon redan har en kille. Och jocke bryr sig nog inte heller eftersom att han redan har en tjej!
Ja, det ända jag kan säga, är att känslan står mig upp i strupen, och att jag snart går in i väggen för att jag inte kan sova som jag ska, men men. Sömnpiller har ökat hos ungdommar, så jag kan bli en av dem som ökar dem ännu lite mera. För jag pallar inte mer, men vill inte snacka med någon jävla psykolog jävel, jag är glad att jag ens började äta mat igen, jag var utan riktig mat i typ två dygn när han dumpade mig. Och ja, jag äter inte varje dag heller, äter mindre för varje dag känns det som. Så antingen så försvinner jag, eller så blir jag inlagd på psyk med dropp. Kul jul >.< inget man ser fram emot precis. Men jag har i alla fall bestämt mig att flytta till syrran, så ja. När jag väl åker hem igen, så skriver jag en lapp till mamma eller något, där det står allt vad jag tycker känner och ja all.t Sedan så pratar jag med socialen i Örebro och säger att jag behöver en inkomst för jag kan inte bo hemma, men vill inte ha någon egen lägehet, men vill kunna betala hyra. Och vill inte ta pengarna som jag får varje månad för att min pappa är borta till att betala hyra med, eller så prata jag med socialen först, skriver lapp sen, och går även till banken. Där jag säger att jag vill ha pengarna på mitt konto direkt! Så att mamma inte kan ta dem.
Eller så blir det väl att fixa lägenhet i Örebro, vilket jag tror att jag är himla tvungen till. Eftersom att jag är skriven där, och min mamma bor där >.< vet inte vad, när eller hur detta händer. Vet bara att det är en dröm, som jag vill ska gå i uppfyllelse ganska så snart, för pallar fan inte vara någon jävla städerska hemma hela min "ungdom" som snart tyvärr är slut :/



Kärlek och syskon

Att du är halv syster med Tobbe, är helt sjukt. För så som du behandlar honom. Så verkar det bara vara en polare till dig. Som du sviker för Elin " lägg inte ner tid på Tobbe han är inte värd det" snälla du. Han är fucking din halv bror T_T
Just nu så mår jag dåligt av många olika anledningar, och har en massa olika känslor inom mig.
Bland annat hatet för den personen som inte vill lämna tillbaka min systers telefon.
Tänk om det var du själv som hade tappat den, och jag skrev till en massa av dina kompisar >.<
Verkar inte som du som har den tänker så! Du sa att du skulle lämna den klockan fyra, men den fanns inte. Inte så snällt.
Och sedan så har jag en massa ilska efter Emma, som ska vara halv syster med Tobbe. Men det märks då fan inte, jag har lärt mig att man ska ta hand om varandra, inte att man ska behandla varandra som skit. Vilket du verkar göra!
Lägg inte ner tid på honom, han är inte värd det??? Ursäkta mig personalen, han är fucking din halv bror, ditt blod, din släkt, ditt allt!!!!
Jag hittar inga ord för något längre känns det som, och folk runt omkring mig mår inte heller bra av allt detta skit som händer :S
Jag skulle aldrig aldrig någonsin kunna göra så emot någon i min släkt, det är sjukt. Helt galet, helt jävla fel!!! Gahh, hittar fan inga ord längre! Men jag är fortfarande arg över det där med Jocke och Elin. Vissa får höra att det inte är sant, vissa får höra att ni inte ens har ett öppet förhållande längre.
Jag vet egentligen inte vad jag ska tro och skiter i det :D För jag har nu hittat en ny polare, lan polare för den delen :P mohahaha :D:D Tobbe, du är en snäll person och du är värd bättre än Elin som behandlar dig som skit. Jag kommer ta hand om dig som om du vore min egna bror. Eftersom att jag själv bara har träffat min bror en gång och inte ens pratat med honom.
SKIT I ELIN OCH EMMA! DET ÄR NÅGOT STORT FEL I HJÄRNAN PÅ DEM! MAN GÖR INTE SÅ SOM DEM HAR GJORT BÅDE EMOT DIG OCH MIG! Det var jag och Emma emot världen, men nu är det jag och du emot världen!!! Moahahahhaha :D:D



Känslan av hämnd

Känslan av att få må dåligt för att någon har gjort något emot dig. Typ som att ta mitt ex, är inte det bästa.
Ha en klump i magen, eller kanske strupen. Eller till och med må dåligt i psyket.
Men just nu så har jag en känsla av hämd, för att det är någon mer än mig som ser att du redan har en ny tjej :D
Det är så jävla skönt! Just nu så vill jag bara göra något kul, typ som att festa med alla mina närmaste polare eller något liknande, jag är ju med några nu och dricker lite vin. Förstår fortfarande inte varför ni kan det, men powermeet kan du glömma Emma, du förtjänar inte att få åka med oss. Så forgett it!!!!



Känslan är under ytan på mig själv

Känslan som jag inte kan vinna över, är nu borta.
Vet inte hur den försvann, men nu har jag istället en känsla i magen, eller kanske i hela kroppen.
Mera som en rysning som säger mig att min kompis kommer dumpa Jocke, för att jag är sur på henne.
Vilket jag tycker är helt onödigt, gjort är gjort och det kommer alltid att finnas där.
jag känner att den här känslan inte är på insidan, utan under ytan om ni förstår vad jag menar.
Så djupt inom mig att jag knappt själv kan se den. Eller ja, känna och läsa den.
Men jag vet att det är det jag känner, för jag har tänkt på vad som händer om hon dumpar honom.
Kommer han komma tillbaka till mig då? Alla förtjänar en andra chans, och till och med fler i vissa samband.
Jag vet inte vad som händer i Örebro, eftersom att jag själv är i Katrineholm, och det gör att jag får en annan känsla.
En känsla av orohet, nyfikenhet och lite allt möjligt, det är otroligt jobbigt att så många olika känslor kommer upp hela tiden. När ska mitt liv bli bra? Kan jag aldrig få leva i lycka i mer än 6 dagar?
Jag längtar tills ljuset kommer tillbaka i mitt liv, men när gör det det?
Hur länge ska jag orka vänta?



Den otroligt dåliga känslan som övervinner allt.

Denna känslan,som oftast sätter sig på hjärtat, men även en liten del av psyket.
Jag sa här om dagen att jag inte skulle skära mig till min kompis, men mitt psyke och mina tankar sa att det gör att du mår mycket bättre. Detta kan tas som en sjukdom och jag vet inte om det gör det, jag har en gång vunnit över den här känslan, men det var när mitt ex fanns där. Vilket han inte gör nu, och det mår jag verkligen skit för.
JAg ångrar att jag skärde mig, men det verkar inte bli så att många får veta det. Av familjen då, eftersom att dem då kommer vilja lägga in min på psyk. Jag har många gånger funderat på att ringa till min morsha och säga att hon ska skriva in mig där. Eftersom att jag kanske skulle kunna må bättre sen, det är inte säkert, men dem kanske skulle kunna få bort den känslan som sitter hårt på mitt hjärta.
Inramad och mosad av taggtråd eller något liknande, jag hittar verkligen inte ord till att beskriva denna känslan, kanske någon på denna jord som känner ungefär likadant.
Den kommer oftast när något har hänt, något som verkligen sårar mig, som denna gång, bli dumpad, efter alla förväntningar om att ha något att älska, ha någon att bli älskad utav. Och bara flödas fram utav kärlek, eller kanske rosa moln i min egna bubbla. Jag vettifan GAHH >.<



Irriterande kompisar!

Jag fattar inte vad jag någonsin har gjort emot dig? Hur fan kan du gå och bli tillsammans med snubben som jag har känslor för?? Kan du fatta hur fan jag mår, tänk på ditt ex då? Du sa ju att nu skulle kunna bli tillsammans igen, varför har du då en ny kille?
Kan du inte fatta att det är så många människor som mår dåligt av det här? Jag mår sämre än vad jag någonsin har gjort, tegelsten till huvud. För att jag tänker på Jocke. Mitt ex som du har tagit ifrån mig, det hade kunnat bli vi igen, jag kan knappt finna ord till vad jag känner. Och har inte heller någon som kan beskriva dem åt mig. Med allt detta skit så kommer det också upp en massa känslor för min döda pappa, mitt ex som tog självmord, och min andra kille som tekniskt sett våldtog mig.
Jag fattar inte hur fan du kan ha hjärta till detta, och det är grymt bra att du inte kan läsa detta.
Har du ens ett hjärta? Eller är det medkänsla du saknar? Eller kanske en hjärna?
Fattar inte ens varför jocke gör något sådant heller, trodde verkligen inte så om dig.Min kompis Sam hade rätt, det var någon annan som gjorde att du gjorde slut. Och säkert även mina föräldrar, mitt rum och mina kläder, varför gav du mig förväntningar??? Varför varför varför? Fattar du hur fucking dåligt jag mår, kan fan inte ens beskriva det,vet inte vart jag ska ta vägen. Vet inte ens varför jag åkte hemmifrån, mår inte bättre utav att vara här....
Fuck fuck fuck. Mina dagar och nätter känns som om dem är lika långa, och tråkiga, tårarna känns som om dem inte kan komma mera för att jag är så jävla uttorkad, jag har tänkt egenom hur fan jag skulle ta livet av mig. Och att ni "drev" med mig angående att jag skulle komma och hoppa. Var faktiskt inge roligt sätt att driva på, för det första en som mår dåligt tar illa upp som fan angående det, och sen jag som person tar åt mig extra mycket. Ibland undrar jag verkligen om ni ens vill att jag ska leva, fattar inte hur ni kunde göra något sådant emot mig.
Ni klagar på att jag deppar så mycket, men det är på grund av alla förväntningar, och att det känndes så fucking bra..Har aldrig känt den känslan, det är otroligt jobbigt att mista det. Det enda som var bra i mitt liv var du, och nu är du borta från mitt liv och räddar min kompis liv i stället. Gahh >.< finner inga mera ord angående dig, du var bara så underbar, och Elin. Du som från ingestans blir tillsammans med honom, det är ett minus i besiktningen, jag hade känslor, och det visste du om. Det enda jag vill veta nu är VARFÖR??????