Musik, kärlek och hat!

Det enda jag vet nu...
Är just att jag hatar mig själv ganska så ofta, särskilt vid sånna här tillfällen...
Jag vet att det inte var mitt fel att du lämnade mig, men jag tror fortfarande det inom mig själv, bakom den glada tjejen så finns alla baktankar. Där kan man höra, hur jag om nätterna oftast gråter för mig själv, och även se att jag inte är en sån glad tjej som många tror...
Musiken är det enda som jag riktigt kan lita på känns det som, den finns alltid där för mig, fast just nu så kommer många blandade känslor upp när jag lyssnar på musik..
Om jag säger så här, jag är inget direkt fan till Tokio Hotel, men jag startade en låt med dem. Det är inte riktigt jag, men dem brukar kunna dyka upp när jag är deppig, från gamla dagar.
Min mage är i strupen, för att jag är nervös, jag vet inte riktigt över vad. Kanske över att du ska ångra det du gjorde emot mig. Eller att du ska komma tillbaka. Hjärnan är oftast inte ens i gång, utan i mina drömmars värld eller som jag brukar säga. I min egna bubbla, där alla springer runt ett träd och är glada 24/7 :D Inte riktigt men i alla fall....
Som sagt just nu så hatar jag mig själv, för många olika saker. Och ibland så känns det som om jag får ta emot andras hat, om min ena kompis ogillar den andra, så säger den det till mig, och då känns det som om jag tar emot deras hat, och vad det nu än är.
Musiken är mitt liv, mitt allt!!
Men ändå så kan man få så många minnen och tårar att rinna. Minnen om begravningen för min pappa, och minnen från dagen då du dumpade mig. Då jag satt vid mitt data och fick ett sms jag inte ville ha. Eller också även dem dagarna jag har saknat kompisar som har lämnat världen.