Civilstatus:
Singel
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Musik
Bor:
Med pappa
Politik:
Politik?
Dricker:
Energidricka
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2014-05-07
Idag känner jag mig rätt så värdelös. Säger saker jag inte borde och försov mig så nu sitter jag på skolan och min klass är iväg någonstans. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med mitt liv. Rätt eller fel något jag brukar veta värkar så långt bort från mitt medvetande, kan inte skillnaden mellan dom just nu. Det stör mig lite på ett sätt jag inte kan förklara.
Jag vet inte vad jag ska ta vägen.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag vet inte hur man gör det så.
Jag vet inte vad som är rätt.
Jag vet inte vad som är fel.
Jag vet inte varför jag sa så.
Jag vet inte varför jag känner så här.
Jag vet inte riktigt om jag kan se när allt är så suddigt.
Jag vet inte om jag får göra så eller inte.
Jag vet inte ens om jag lever eller om jag bara råkar vara en kropp som andas och hjärtat slår på.
Jag vet inte om jaga kan lita på mig själv ett tag framöver.
Jag vet inte om det är för att jag är förvånad eller har svårt att bestämma mig.
Jag vet inte hur jag ska göra med min blockering av mina känslor för allt.
Jag vet inte hur jag ska ta kontakt med mitt inre.
Jag vet ingenting.
Jag vet att jag rör mig i sömnen och pratar även går rundor men det som hände inatt var nytt.
Nu på morgonen efter det att jag varit vaken en stund och klockan var runt halv åtta fick jag ett sms där det stod:
"På vad??" Jag fattade ingenting för vi hade inte pratat om något som hängde ihop med "På vad??" Så jag tittade på tidigare meddelande och hittade.
idag kl 6:56
"Pictures" Jag skickade ett sms kl 6:56 och skriver "Pictures" och jag vaknade klockan 8:05 och har inget minne av att jag hade vaknat till så jag har läskigt nog skickat ett sms när jag SOV.
Så om mina vänner får ett konstigt sms mitt i natten och jag typ inte svarar så vet ni.
Politik så var vi här igen det ända jag totalt suger på för att jag inte riktigt vill veta så mycket om det för att det på värkar inte mig än så länge vilket jag är glad för. Men alla krav som kommer med politik hatar jag mest "Du måste rösta." "Rösta på detta partiet för dom gillar inte invandrare." "Nej rösta på detta partiet dom är så mycket bättre." Jag vet jag har hört det för och det är ingen nyhet men jag tänker bara rösta om JAG känner för det och inte för att någon annan säger det. Jag är så trött på det och jag har inte alls samma åsikter som alla andra även om dom liknar andras och bara för att jag råkar gilla invandrare så är jag inte någon jävla vänster människa (inget illa menat). Men när man får det som man inte är en egen tänkande människa och ser på saker annorlunda.
Mobbad för att man råkar han liknade åsikter som något parti skulle nog få vem som hälls att hata politik.
Varför kan inte den man är kär i bli kär i en eller man kär i en personen som är kär i en?? Varför är kärlek så svårt?? Varför är det så lätt?? Varför är det så komplicerat men ändå så själv klart?? Varför snubblar jag över tjejer och killar jag skulle kunnat ha gift mig med och sen inget?? Hur kan man gå från att vara kär till snygging man kan ligga med (om dom hade varit tillgängliga) bara genom att se dom med den dom dumpade dig för och man ser DEN blicken som är ful av kärlek så man kan inget annat än att låta dom gå för att bli lyckliga med någon annan??
Kärlek är bara till problem för mig som tydligen får massa killar som blir kära i en för att man är snäll, snygg (tycker dock inte jag), rolig och tydligen söt plus en del annat. Men ingen jag klicka med. Jag kanske inte är redo för något förhållande men jag vill ju hitta en tjej som jag kan skämma bort. men jag vill ju fortfarande vara singel. Grrr!! Kärlek är jobbigt jag tror jag stänger av mina känslor så kanske jag kan fortsätta som jag gör nu.
Igår fick vi fin besök på skolan av Daddyissues och Amanda. Alla i vår lilla grupp blev jätte glada och ville typ låsa in dom i ett rum på skolan. Men det fick dom inte. Själv blev jag också glad och det hjälpte mig att hålla fasaden uppe för jag mådde inte alls bra och jag tror jag är på väg att få ett återfall och det vill jag inte.
Jag stannade kvar på skolan tills dom skulle åka till Daddyissues och på bussen föll min fasad för dom satte sig på ett ställe och jag ett annat i bussen. Hela vägen tills dom skulle av och då fick jag en Hej då kram av Daddyissues och sa hej då till Amanda.
Nu är jag tydligen förkyld och ändå är jag på väg till skolan trots att jag knappt kan andas bara för att Sara sa att vi måste prata. Fast jag egentligen inte borde vara annat än hemma och vila så åker jag dit för en vän men om jag skulle må sämre än vad jag redan gör så åker jag hem.
Jag mår piss även om jag har haft en trevlig i skolan och super kul under kvällen. Ändå är jag inte glad nu när jag ska sov jag är trött men vågar jag somna utan den hemska mardrömmen som har jagat mig under dagen.
Jag mår också dåligt för att jag känner mig som luft. Liksom helt ignorerad. Dom två som betyder mest för mig iggar mig den tjedje vänner kan inte igga mig för att hon bryr sig lite för mycket (ibland).
Nä nu kommer jag snart somna/gråta mig till söms efter alla mardrömmar.
I natt bröt jag ihop totalt. Jag har aldrig mått så dåligt över en mardröm. Små fragment av drömmen händer fortfarande kvar och hemska bilder dyker upp så fort jag blinkar, på personer som förvandlas till skin och ben framför ögonen på mig och dom jaga mig väser "Hjälp mig, snälla hjälp mig." och så blir en efter en av dom jag älskar till skelett och sen en askhög. Det värsta var att jag inte kunde göra något åt det, inte kunna hjälpa dom och inte kunna vakna så att mardrömmen kunde upphöra.
Jag är så trött, orkar inte ens att sitta ner. Men till skolan ska jag och må dåligt med ett leende på läpparna och sen i kväll ska jag uppträda i Dalby och då ska jag låtsas som ingenting.
Jag skulle skriva ett inlägg om något som jag nu har glömt bort.
Hela jag skakar för att jag är så jävla förbannad, orolig, ledsen och rädd.
Jag är helt upp och ner och jag orkar inte skriva mer....
Idag har jag, min bror och Lemmy (min hund) plus en del andra människor letat efter Fonda en bortsprungen hund till en grannars bror som var på besök. Lemmy har nog aldrig gått så länge och sökt efter en hund som är skygg av sig men jätte snäll. Tyvärr så har vi inte hitta henne och jag känner att jag inte kommer kunna sova gott inatt är lite orolig men om hon är smart så kommer hon väl tillbaka snart. Dock har vi sett henne två gånger idag och hon är inte långt bort men jag hoppas så att det inte händer henne något.
Lemmy har dock varit jätte duktig och jag är glad att jag har en sån fin hund som är gjord för jakt och sökande.
Han är helt slutkörd och det är jag med.
Jag ska nog snart sova så..
God natt :)
Så länge jag kan minnas har jag alltid gjort fel, sagt fel eller utryckt mig fel. Jag är ingen perfekt dotter men mina två små syskon är som har en nolla uppfostran av mamma. Jag är tjock enligt min mamma, klär mig fel enligt min mamma, är totalt misslyckad enligt min mamma. Jag börjar komma till den punkt där jag inser att hon har rätt.
Men vem är perfekt du mamma?? Du är långt ifrån perfekt. Men du har rätt om mig. Jag gör alltid korkade val och t.ex. spenderar pengar jag egentligen ska spara för körkort på mina vänner. Jag tänker på andra före mig själv men det är tydligen fel och sen när jag väl tänker på mig själv så är det fel. Vad jag än gör så gör jag fel. Sitter jag och slappnar av är det fel, gör jag något på ett särskilt sätt som t.ex. mamma inte gör så är det fel.
Gamla vänner sviker för att dom inte klarar av mig eller är trötta på mig. Dom värkar inte ens bry sig så som jag gjorde för det var ju fel av mig som en vän.
Fel efter fel... Jag orkar inte längre med det jag vill bort från allt det men till och med det är ju fel!!!
