Krama mig någon.

Allting hade blivit bättre, men nu är det tillbaks på noll.
Och efter sista timmen på jobbet idag så hjälper inget.
Usch, hade börjat tycka om att vara där igen, tycka det är kul att jobba.
Och så kommer chefen från Köping och börjar bossa, håll dig i Köping är du snäll, så nu är jag nere på noll där igen.
Om inte ännu värre än innan.
Vet knappt själv hur jag mår, bara snurrar i huvudet.
Försöker gå med huvudet högt, vara med vänner, prata om mina känslor och annat ting öppet med de närmsta jag har.
Men det hjälper inte, hjälper för stunden.
Men sen när man vet att man ska hem så kommer allting tillbaks.
Åh det är så fruktansvärt jobbigt.
Har lust att skrika.
Inget känns som förut, inget känns normalt.
DET ska det inte heller göra.
Men usch va sämst allting blivit igen.
Den här ensamheten här hemma.
Denna tomhet.
Usch jag behöver verkligen en kram just nu.
Behöver ha någon där jag kan känna mig trygg, ordentligt trygg.
Krama mig någon.