w0w0ws blogg

Gjorde den här filmen för några veckor sen

Kolla in den här filmen jag gjorde klart igår.

Vi var kids
Vi var småbarn
Vi var kids
I en spökstad
Vi var kaos
Utan ansvar
Vi förstörde
Med vår vänskap
Men jag ångrar ingenting av det vi gjorde
Du kan komma dit du vill om du tror på det
Varje tanke varje dröm varje hjärtslag
Kommer eka mycket högre i en död stad

Har nyligen flyttat till en större tvåa på 66kvm.
Allting känns så härligt, ett riktigt kök istället för en kokvrå.
En stor hall, en mysig toalett.
Stort vardagsrum och ett sovrum med klädkammare.
Inte bara det att det var större än det jag hade innan utan vi lyckades få det nytapetserat i kök, sov och vardagsrum, plus att vardagsrummet fick nytt golv.

Allting hade blivit bättre, men nu är det tillbaks på noll.
Och efter sista timmen på jobbet idag så hjälper inget.
Usch, hade börjat tycka om att vara där igen, tycka det är kul att jobba.
Och så kommer chefen från Köping och börjar bossa, håll dig i Köping är du snäll, så nu är jag nere på noll där igen.
Om inte ännu värre än innan.
Vet knappt själv hur jag mår, bara snurrar i huvudet.
Försöker gå med huvudet högt, vara med vänner, prata om mina känslor och annat ting öppet med de närmsta jag har.
Men det hjälper inte, hjälper för stunden.
Men sen när man vet att man ska hem så kommer allting tillbaks.
Åh det är så fruktansvärt jobbigt.
Har lust att skrika.
Inget känns som förut, inget känns normalt.
DET ska det inte heller göra.
Men usch va sämst allting blivit igen.
Den här ensamheten här hemma.
Denna tomhet.
Usch jag behöver verkligen en kram just nu.
Behöver ha någon där jag kan känna mig trygg, ordentligt trygg.
Krama mig någon.

Varför kan jag inte bara få sova ordentligt om nätterna för.. :(
Usch.
Hoppas på bättre tider snart!
För de här funkar ju inte, haha. :(

Idag övningskörde jag för första gången på väldigt lång tid.
Och haha, va nervös man är.. ;___;
Men bra gick det för att vara första gången!
Och fler gånger kommer det att bli hoppas vi på! :D

Så tomt, so empty.
Önskar att saker och ting vore annorlunda.
Så fort det blir tyst och ensamheten sveper över en så är man körd.
Försöker att inte tänka, försöker att gå vidare.
Men allt e kvar, känslorna, saknaden, blicken du en gång gav mig, stunderna vi haft, alla hjärtans dag, första gången jag pussade dig, första tiden då jag satt uppe med dig nästan varje natt för att du mådde dåligt, alla gångerna jag åkt iväg och handlat åt dig, eller följt med dig någonstans, alla våra stunder tillsammans bara sveper över mig.
Kan ibland fortfarande inte fatta vad som hänt även fast jag nu vet att de är slut och du har gått vidare.
Hoppas vi iaf kan förbli vänner.
Du och jag för alltid har vi sagt.
Kommer ihåg den gången, för ett antal år sedan, då vi satt på perongen i ransta och jag visste att de vi inte skulle träffas på ett bra tag. Då sa jag till dig att, om det är meningen att det ska vara vi så kommer det att bli vi senare i livet.
Och det blev det till slut.
Men nu är allting över.
Känns så konstigt, trodde faktiskt att de skulle vara du och jag, började bli van med den tanken trotts alla våra tuffa tider vi haft då och då.
Kände mig mer och mer bekväm överallt, blev mer pratsammare, blev socialare, tänkte bättre.
För jag visste att du fanns där hemma.
Att de jag behövde, du, Gud och familjen fanns där.
Mer behövde jag inte.
Men nu ä allt slut, finito.
Måste försöka sova, men tankarna ekar i huvudet.
Men men godnatt.

I can do it
I can do it
I can do it

But I'm only human
And I bleed when I fall down
I'm only human
And I crash and I break down
Your words in my head, knives in my heart
You build me up and then I fall apart
'Cause I'm only human