Riktigt namn:
Luder Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Sex
Bor:
Själv
Politik:
Feminist
Dricker:
Energidricka
Musikstil:
Inte valt
Klädstil:
Svart
Medlem sedan:
2013-08-02
Kom, kom, kom, kom till mig du underbara sjukdom
Slå mig sönder och samman och tvinga mig ned på knä
Injicera all din ondska in i min menlösa kropp
Och på ett fåtal sekunder försvinner alla bekymmer långt, långt bort
För utan mig är du ingenting, är du ingenting
Och utan dig är jag ingenting
Men tillsammans är vi allt
Skada mig, ja skada mig du underbara sjukdom
Beröva mig din frihet, kom och beröva mig mitt liv
Ta mitt hopp, mina drömmar, mina förväntningar inför ett vi
Och förstör dem allesamman, min gudomliga ledstjärna negativ
Ingen glädje kan liknas vid dig
Och ingen erövring kan jämställas med dig
Inget lyckorus kan jämföras med dig
Och ingen kärlek kan någonsin ersätta dig
fuckade ur efter Gårdsjö, var ute i 2 månader och inom 3 veckor var jag arbetslös, bostadslös o sov i en port i Borlänge,fullt ös medvetslös-stadiet med användning av amfetamin, familjelös (typ) , skuldsatt med pengar på mitt huvud i princip, skulder hos kronofogden på typ 80 papp, och sen vart det behandling igen. 12 steg i Kramfors, de va nice. va helt clean i 6 månader sen pallade ja inte med dem. dom ville bryta ner mig för att sedan bygga upp mig på nytt typ och de funkade inte riktigt för mig. Så jag drog. Nu, en månad senare, bor jag i Stockholm, inneboendekontrakt hos min morbror med stuga på gården. Har jobb som timvikarie som personlig assistent, får para av soc, röker hasch, väntar på att Kristoffer ska komma ut från behandlingen, sökt folkhögskola, betalat av mina skulder hos kronofogden, osv osv. allt flyter. Har tagit tre concerta idag och eftersom jag vart helt clean, inte ens druckit, på 6 månader så blir jag ju tvär snabb av de. hahaha men brasset har jag ju lyckats få fetaste toleransen på lol. röker hela tiden. de e nice. men pengarna räcker ej till, jaja.
saknar min pojkvän, inte träffat honom sedan oktober, snart 8 månader sedan.. shiiiiiittttt va lång tid endå. har inte knullat på alla dessa månader o herregud tur att han kommer hit snart.
Saknar er, familjen. Saknar hur det var förr.
Sturegatan, alltså den där lägenheten var grunden för all misär vi gått igenom, ni vet det va? sturegatan, det där året är grunden för ALL smärta i princip. Om vi bara visste vad som väntade oss när vi valde denna vägen i livet... det mest fucked up är att om jag kunde gå tillbaka och ändra allt... så vet jag inte om jag skulle göra det. ah shit eller.. den tiden var bland den bästa och värsta tiden i mitt liv, men jag hade er. vi hade varandra, alltid. oavsett. tillomed efter misshandel, rån och avslutade förhållanden, så hade vi varandra. det saknar jag, gemenskapen, familjen, det var verkligen som att vi hade blodsband , för ni vet när man bråkar med sin mamma eller typ syster eller nått så vet man att det fortfarande är familjen, och man kan vara hur osams som helst, man kan vara elak, men man vet ändå att det kommer lösa sig tillslut. För det är familj. Tryggheten, förståelsen och destruktiviteten. Vi hade gemenskap i vårat utanförskap. Ouff, det gör typ ont när jag tänker på det. Jag har saknat det varje dag, men inte för en sekund har jag önskat mig det tillbaka.
hej
ikväll ska jag till sthockholm. Ska ta buss och tunnelbana till Ekerö och sova hos min morbror, min kusin kör mig imorgonbitti till bromma flygplats och så tar jag flyget till Göteborg och Emanuel ska möta upp mig på flygplatsen med en vodka typ hehehe bästa, ska köra en dagsfylla. för att jag kan! Och sen stannar jag där tills måndag kväll, åker halv nio och är i Stockholm igen halv tolv på natten. Ska då också ta mig till Ekerö och sover hos min moster och sen åker jag till centralen igen på tisdag eftermiddag och tar tåget tillbaka till Flen. Jävla Gårdsjö.
Jag ska ha en jättemysig helg med min pojkvän iallafall. Längtar. Vi ska ha massvis med sex, massvis. Äta Ben&Jerry's, äta frozen yoghurt, kolla på serier, gå till en sexbutik och kolla, jag kanske ska pierca mig, vi ska träffa hans syster också. Sen ja, vi ska ha det mysigt. Bra, vi ska ha det bra. Ja, det kommer bli bra. Hehe, är nästan nervös inför att åka dit jag vet inte varför. Men ser fram imot det jättemycket iallafall. Han tar hand om mig jättebra. Bästa e han.
Ja, livet.
Nytt men samma sak? Har färgat håret blått eller typ turkost. Fint.
Var hemma i helgen, hann träffa massa folk. Isabell och Amanda och Tim var roligast att träffa. Kul. Roligt. Wow
På Torsdag har jag nästa permission, yay. Nej det dödar mig för jag vet inte var jag ska åka. Emanuel vill att jag ska åka till honom och det vill jag också men jag vill ändå åka hem och träffa vänner och ha roligt. Jag borde åka hem och ha roligt och sen åka till Emanuel efter det. På nästa permission. Eller? Jag vet inte. Kan inte bestämma mig. Jävla skit.
Triggar mig själv en del lite då och då. Inte bra, jag är idiot bara. Igår kom min kontaktperson in på mitt rum och nästan skrek åt mig att jag hade blivit så smal och att jag tynar bort. Det stämmer inte, jag ser bara hur jag går upp mer och mer i vikt hela tiden..? Makes no sense. Har inte ätit medicin igår eller idag så jag har ätit hur mycket som helst dessa dagar. Har en ritalin över.. Vet inte när jag ska ta den. Den stör mig, att den finns. Men det är så sjukt. Det blir en tryggget att jag har saker. Har ett rakblad också, ett stort fint blodigt jävla rakblad som jag har i fönstret vid sängen. Använder det inte och planerar inte på att använda det, men det känns bra att jag vet att jag har det där. Är det skumt? Jag antar att det är någon sjuk grej i huvudet bara. Jaja.
Vill sluta äta, vill gå ner i vikt. Vill vill vill. Jag räknar inte på hur mycket socker och skit jag får i mig varje dag som innan, för jag behöver inte göra det. Jag äter så pass lite när jag tar medicinen, ett mål mat, en del vatten och en påse popcorn och alternativt lite godis på kvällen. Thats it. Så det behövs inte. Vet att jag inte får i mig mer än 2000kalorier per dag och sådant, jag vet det. No need to count liksom.
Är nykter iallafall än så länge och det känns jättebra faktiskt.
Hahhhhhhhhhhh, vilket skämt
Åhhh äckliga värld äckliga liv äckliga människor.
Vill vara så äckligt jävla hor påtänd och dra lina efter lina med ritalin och tjack och röka en massa jävla spice och kanske käka lite benso också ja tack. Det vill jag. Ja jag är patetisk. Jag är så jävla trööööööötttttt på att vara nykter för det finns fan ingen mening med livet som nykter jävla horskit. Dra åt helvete nu ska jag äta mat. Igen.
Såhär ser jag ut nu för tiden.. Gått ner en del i vikt så jag är relativt nöjd med min kropp och det känns bra.
Är över Kristoffer, har insett hur mycket fel han gjort mot mig, hur fan han har behandlat mig. Och jag har blivit sams med Isabell igen som säger i princip samma sak angående honom. Jag har hittat en ny kille, jag har pratat med honom ett tag, vi pratar hela tiden i telefon, säger att vi älskar varandra och sådär. Han är underbar, han är 20, fyller 21 i år. Född 94 alltså, heter Emanuel och bor i Göteborg. Han är bra, väldigt bra.
Jag skriver inte så mycket på denna bloggen längre, det blir inte av. Jag vill göra det dock, brukar tänka på det ibland.. Att jag borde skriva. Att jag borde dokumentera mitt liv och vad som händer. Hur jag mår, ventilera mina känslor för mig själv i skrift, det är så lättande.
Jag är sjukt lättad över att jag och Isabel har blivit vänner igen, jag älskar henne så mycket och jag har saknat henne så otroligt mycket. Och jag är så sjukt glad över att Kristoffer är borta, trots att jag tänker på honom ibland. Självklart önskar jag att det hade funkat, att det inte blivit som det hade blivit. Men att vara så lättad som jag är när man går ur ett förhållande bör man inte vara, då står något inte rätt till. Jag förtjänar bättre, och ångrar inte på något sätt detta uppbrott. Jag är glad att han är ute ur mitt liv. Jag har varit ren i 98 dagar nu, på papper, på urinprov. Sen, att jag tagit lite för höga doser ritalin, snortat det, samt rökt spice en gång,och druckit en del; det räknas inte. Hehe.
Knulla systemet så som dem knullar oss. Låt dem inte vinna, låt dem inte vinna. Ge inte upp.
Jag har inte skadat mig själv sedan i december heller, det är riktigt bra. Bra bra bra. Saker flyter på, livet går vidare, om det är menat att vara, om någon är menad att vara i mitt liv, så kommer det tillbaka. Han är borta. Hon är tillbaka, Emanuel är här, jag är här. Mamma finns, Pappa finns, Elisa finns. Amanda lämnade mig aldrig trots att jag behandlade henne som skit. Johannes finns kvar, Ellinor finns. Isabell finns.
Vad mer? Jo, jag är väl självmordsbenägen och känner ett behov av att slå mig själv i ansiktet samt se mitt eget blod och andras blod ; Ibland. Men det blir bättre. Inte lika starkt, inte lika kliande, svidande känsla över kroppen. Inte den känslan av att jag borde skrubba hela mig med vassa föremål eller typ rivjärn över kroppen för att smutsen skall försvinna. Inte det där behovet av att jag ska sätta mig i duschen, vrida på till det kallaste, spola över kroppen tills det gör ont, för att sedan, snabbt, vrida om till det varmaste. Och känna hur det bränner och smärtan är så grov att jag inte kan skrika, röra mig eller gråta. Vad tjänar det till? Jag förtjänar det. Inte den känslan. Den blir svagare, bleknar, försvinner. Ibland kommer den tillbaka, demonerna försöker tränga sig igenom den lilla mur som jag bygger mer och mer på varje dag, men då gör jag allt i min makt, allt, för att hålla väggen uppe. Jag tänker på min familj, mina vänner, mina nära. Jag tänker på myndigheterna, hur jag ska bevisa dem fel, att dom har fel. Att det dom tror ''Lina kommer inte klara det'' inte stämmer, att jag skall bevisa hur fel dom har, jag tänker på min syster som varje dag är livrädd för att jag skall dö i en överdos eller skära av mina pulsådror. Jag tänker på min familj, mina vänner, Amanda, Isabell, Ellinor, Emanuel, Elisa, känner i mig, att dem finns där. Dom tror på mig. Jag tänker på.. Mig själv. Att jag i helvete heller skall dö, på grund av en patetisk tanke som sitter intryckt i mitt huvud, som säger att jag inte klarar det, att jag borde ge upp. Att jag borde försvinna för allas bästa. Nej nej nej. Inte bra. Glöm det. Jag är här, efter 18 år av misär, står jag fortfarande på benen, starkare och bättre än vad jag någonsin varit innan. Jag har bestämt mig för att klara av livet. Att ingen kommer kunna knäcka mig igen. Aldrig, ska någon få göra mig illa när jag redan ligger ned igen. Aldrig.
Jag kan klara allt. Har jag kommit såhär långt, så kan jag komma hur långt som helst. Yes. Standing and staying strong. Heads up, my tiara isn't going to fall off again.
Arg, Jag är så jävla arg idag.
Jag har packat upp min jävla grejer från SIS
Och jag väntade hur jävla länge som helst, med att packa upp det paketet som jag skickade till honom innan jul. Som kom tillbaka för ingen hämtade ut det. Jag blir så jäääääävla fucking sneeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee
asså julklappar, kort, brev och kläder som var hans. Från mig. Jag slängde allt. Jag vill inte se det. Jag vill inte ha det i min närhet. Jag vill inte känna fucking doften av honom från hans jävla kläder som han fått av mig.
Jag vill inte veta av, att jag har kastat bort mina jävla år på honom. Jag vill inte att det ska vara över, men samtidigt är jag så jävla glad att det är det. Äntligen.
Holy fucking shit asså.. Åhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh
Och min fucking tavla jag fick av dig. Den gömde jag. vill inte slänga den. Men vill fan inte se den heller,
Jag kan fan inte ens KLÄ PÅ MIG, HÖR NI HUR FAN DE LÅTER, JAG KAN INTE KLÄ PÅ MIG UTAN ATT SE HONOM för allt jag gjort och köpt och varit med om de senaste 4 fucking åren har med honom att göra. Han har vart med när jag köpte den här fucking tröjan, eller när jag var här sist, eller när jag hörde den här låten första gången eller tog den där bilden eller vad fan det än är, så har det något med honom att göra på något jävla sätt och det gör mig så jävla förbannad att jag ska behöva se honom överallt. För jag blir bara frustrerad, blir inte ledsen för det har jag lovat mig själv att inte bli men det är fan illa NÄR JAG INTE ENS KAN LYSSNA PÅ MUSIK EFTERSOM ATT ALLA LÅTAR HAR MED HONOM ATT GÖRA ASSÅ DET ÄR FAN INTE RÄTTVIST. JÄVLA FITTA. FITTOR HELA JÄVLA HÖGEN
omg
pallar inte detta idag. Nu FUCKING GRÅTER JAG OCKSÅ O JAG VET INTE ENS OM DET ÄR FÖR ATT JAG ÄR SÅ JÄVLA ARG ELLER LEDSEN ELLER VAD FAN DET ÄR OCH JAG PALLAR INTE FUCKING MÅ DÅLIGT ÖVER EN MÄNNISKA SOM INTE ÄR VÄRD DET
MEN HAN ÄR JU VÄRD DET
HAN VAR VÄRD DET
JAG HATAR DIG
