speechless blogg

Jag anklagar ingen
jag lovar
jag skulle själv gjort samma sak
bara om jag kunde
lämna mig själv
finns så mycket
inom mig
som vill ut
men det fastnar
på vägen upp
ingen får veta
vad jag egentligen
vill
tycker
tänker
denna stumma själen förblir
tyst
bortglömd
kanske är det såhär det känns
när hjärtat till sist slutat att slå
när det inte orkar mer
och slagen tystnat

vrider och vänder mig i en liten säng
som känns så oändligt stor
gömmer huvudet under kudden
orkar inte lyssna på tystnaden
och drömmarna jag drömmer förvirrar
nöter hål i skallen
vaknar utmattad
aldrig pigg
tittar ut på världen
genom ett smutsigt fönster
alla sover
utom jag
trasig
ihålig
tom
ensam
behöver någon
som andas luft i mina lungor

kanske är det inte så svårt ändå
att få hjärtat
att sluta slå
kanske lättare än man tror
det brinnande hatet
och kärleken
gör stora hål inom mig
äter mig
långsamt
smärtsamt
allt kan ändras så fort
hinner inte med
försöker förstå
omöjligt
känslorna splittras
när de faller
till marken
jag är inte densamma
som innan
smärtan inom mig
är som ett vilddjur
som sliter mig i stycken
blodet rinner
längs mina ärrade armar
vad har jag gjort
igen
vilddjuret sliter
bit efter bit
i takt med
hjärtats puls
kanske är det inte så svårt ändå
att få hjärtat
att sluta slå

berätta för mig
hur det känns att vara den som vrider kniven i mig
ta en ordentlig titt
så ska du få se,
att där finns ingenting
det är tomt
för jag har ett hål i min själ
som i en evighet sakta har tagit död på mig
det är en plats där ingenting gror
och jag borde ha förstått bättre
jag har damm istället för tårar
och jag är helt uttömd
det gör så ont - djupt inuti

Why can't I feel
the blood
in my heart throb
why can't I feel
the air widen my lungs
and then pass through my throat
emptiness
I'm ashamed of myself
what I've allowed others do to me
how others have changed me
who am I
don't know anymore
thought I was getting better
but I was wrong
again
what's gonna happen now
have I destroyed everything
all the promises
all the dreams
but this time
you have yourself to blame
because I won't take the fall for this
you just proved to me
who you really are
but still
the emptiness is eating me
piece by piece
I'm slowly disappearing
from this messed up world
finally
relief