speechless

röda droppar
och salta tårar
blandas

ett rop på hjälp
som läpparna
inte kan forma

undertryckt
av mina
barnsliga rädslor

smärtan är för verklig

din närvaro dröjer sig kvar
vägrar lämna mig

det finns för mycket
som tiden inte kan läka

en värld
uppochned vänd
kravlar på taken
trillar från golven
svävar i himlen
når aldrig marken
hänger i noll-gravitation
ännu en omöjlighet.



Får jag låta dessa
skammens tårar
flöda
mitt framför dig
får jag omfamna dig
och låta dig känna
min ånger
för det jag skadat dig med
får jag låta en svag viskning
nå ditt öra
full med ord av kärlek
för dig
får jag se in i dina ögon
och låta mina
visa att jag
menar det jag säger
får jag låta mina läppar
uttala orden
som skulle
fylla ditt hjärta
med glädje
eller vill du
att jag nu talar sanning
och förklarar
att jag inte klarar mer
klarar inte av
att du inte kan släppa mig
klarar inte av att
känna mig tvingad
att stanna
även om jag inte kan
klarar inte känna mer
skuld
får jag be på mina bara knän
att du ska släppa mig
skulle du lyssna
skulle du göra som jag bad
eller skulle du göra
som du själv ville?