Den nya officiella dikttråden.
Citat från morsmordre
finns det inga glada dikter?
En gammal sliten dammejean som står och läcker under kran.
Små starka droppar trillar ner, likt ormen i ett tv-spel.
Berusning stundar nästa kväll. Hoppas slippa fyllecell.
Supa, svina och kröka hårt. Det är inte så jävla svårt.
Citat från morsmordre
finns det inga glada dikter?
happy summer
standing slumber
drinking beer
fight a bear
buy a whore
set her free
write a lore
pay a fee
smoke some weed, one or two
fight unicorns in kickapoo
shit rainbows, eat some sand
welcome back to stonerland
Satt och läste Baudelaire och fick för mig att testa att skriva bundet (något sånär ivf) vilket jag sällan gör. Jag tror allt det blev en quatrain.
Mattsvart och mäktig är skallens tapet
Till gallans rekvi'm uti thoraxen
Stampar förtvivlans stålhätta takten
Så mättar mjälten sin svultna poet
Fallen
I was flying,
high among the clouds
when I was shot down
by reality
and fell into the depths
of my soul
Down here,
in my abyss of darkness,
my wings arent for flying,
they hold me trapped here,
bringing back memories
of a world
that Ill never see again
As I gaze up
at the streaks of light
high above me,
I see them;
I see their smiles;
I see their eyes
glimmering in the dark,
but they wont save me,
because they dont care.
They are too filled
with arrogance and greed
to care about anyone
but themselves
They leave me here,
glaring at me
the monster in the abyss
but their smiles linger,
keeping me company
in my eternal solitude
My wings are heavy,
pulling me down
and stopping me
from flying away
high into the blissful sky
I have to stay,
here in the abyss,
with all the fake smiles
from a world
that doesnt care
I've seen the future, brother, and it's murder
Skrev det mittersta stycket först, insåg att det automatiskt blivit i haikuform, jobbade vidare på det och... ah, här är det något klena resultatet:
Jag ritar spiralerna -
i marginalerna, där
dina cirklar suddats ut
Din signal skär genom allt;
tinnitusljud, hjärtslag
och rödflammig hud
Egentligen vill jag svara -
men jag slår mig ner
och känner mig nerslagen
Skrev denna i bloggen nyss, faktiskt.
Kort och enkel, men jag gillar den.
Bumpar tråden lite också ~
---
allt i spillror,
en dröm i kras.
ska jag fortsätta drömma,
en dröm av glas?
jag vet vart jag vill, men hamnar nog aldrig där
jag bygger mina luftslott av naiva drömmar och mål
sedan hinner verkligheten ifatt mig och jag kommer ihåg
Jag har älskat och varit en kärlekens slav
Ja, det har jag
Jag har varit älskad och uppskattat varje dag
Ja, det har jag
Jag har sett lågan i min älskades öga som säger stanna
Ja, det har jag
Jag har också naivt trott att vi är skapta för varandra
Ja, det har jag
Jag är nog hälften av hälften den jag borde vara
står på en klippa och skriker, men förväntar mig inte att någon svarar
mina luftslott är bara luft när natten kryper på
sedan hinner verkligheten ifatt mig och jag börjar förstå
Har jag verkligen känt det där man sägs ska känna?
Jag vet inte
Har jag verkligen uppskattat varje dag om jag har dagar kvar?
Jag vet inte
Har jag sett den där lågan eller är det bara aska ur elden?
Jag vet inte
Jag kanske tror att man är skapta för varandra för att man är just naiv
Vad vet jag?
--------------------------------------------
Topparna sträcker sig mot guds finger,
jag ser mitt gudbarn som älskar livet och springer,
Molnen lägger sig som ett täcke över husen,
vi trotsar livet och vägrar släcka ljusen.
Jag kommer att återvända en vacker dag,
inget kan stoppa mig, ingen regel, ingen lag.
Jag vill bara komma tillbaka till detta tidlösa land,
stället där det känns som att smärtan försvann.
Husens snöklädda tak talar om en historia,
en historia om livet vi kanske förlorar.
Men tappa inte hoppet, lev när du kan,
det kommer vara hårt ibland,
Slutligen vill jag att du ska lyssna på dessa sista ord,
bjud in din innersta känsla och fatta ditt mod.
Lär dig tänka och stå på egna ben,
dags för mig att lämna er, auf wiedersechen..
-----------------------
Jag ser ett smultron, så skör och så röd.
jag ser en gestalt, med en brinnande glöd.
Den fångar min blick med en tid som står still.
vara kvar i stunden, är allt som jag vill.
Jag vaknar med ett ryck ur min djupa sömn.
Jag tänker att 'självklart var det bara en dröm'.
Om jag bara kunde drömma igen.
Om jag bara kunde vända tillbaka till den.
Jag drömmer om livet ute på en ö.
Jag drömmer om stället, där jag en gång vill dö.
Plötsligt är jag där jag öppnade ögonen en gång.
Där festen är stor, och man stämmer upp i sång.
Varför är drömmar så overkligt bra?
Tänk om drömmen kunde slå in en dag.
Jag ser en gestalt, med en brinnande glöd.
Jag ser ett smultron, så skör och så röd..
Någonting har brustit
luften är tjock
trängd,
och någonting har brustit
en stilla överrenskommelse
har tystat
upproren, dövat
skriken
jag hör hur glöden äter pappret
en enad front mot
mig
(snart går vi ur tiden)
(lämnar)
våra arméer är inte mer
vi drog slöjan över deras ögon
blåste glassplitter
vi trängdes bort av
våra omgivande rymdar
utrymmen
de tillät oss inte andas
och någonting
har brustit
En illaluktande lukt vädras i mitt kalla rum
Tankar om vad som komma och vad som redan har hänt
Händelser som jag djupt ångrar, och allt som jag hade hoppats hade hänt
Mina fingertoppar är nu sönderbitna och förstörda, bara för att stressen har satt sina djupa spår i mig och jag önskar att den inte hade kommit till just mig ikväll
Med ett spår av blod och smuts, så letar min hjärna förgäves efter ursäkter som sedan ska komma ut ur min förpestade mun
Inatt har jag blivit en zebra. En vacker zebra. Ett fritt djur som inte längre behöver vara inlåst i en grå, trist och kall bur, med ingenstans att fly
Jag vill verkligen tända lampan, men vågar inte se vilket vackert djur jag har blivit
Jag tror att skönheten kommer att förbluffa mig, och kanske göra mig blind för alltid
Men det kanske inte vore helt fel ändå. Då slipper jag se denna falska värld
Ett mirakel skulle inte sitta helt fel nu när jag är mållös, men vill leta rätt på dom rätt orden som jag sedan kan säga
Om ändå jag vågade prata
Det verkar som om natten aldrig kommer att försvinna, att månen kommer äta upp solen
Jag hörde att skeppet som seglade med värme, glädje och kärlek har sjunkit
Även om jag hade velat att det skulle hämta mig och ta med mig till något vackert land i fjärran, försvinna med horisonten och aldrig komma tillbaka
Så även känner jag mig lite glad över händelsen
Det var väl lite synd att besättningen dog, men det är väl bara att inse att dom var lyckliga idioter som förtjänade att dö
Att falla i det svarta vattnet, få in det i lungorna, att ögonen inte kunde öppnas för vattnet skulle ändå göra dom blinda, men ändå öppnades dom och medan tiden gick så försvann hoppet om att överleva denna katastrof
Jag har börjat förstå hur det känns, att inte känna sann lycka
Orden som viskades i mina öron så många gånger var endast lögn, och inget annat
Men lögnerna lät så vackra när jag trodde att dom var sanna
Falska ord låter så vackert, bara man använder dom på rätt sätt, och det gjorde ni
Det är så komiskt på ett sätt, nästan skrattretande faktiskt
Låt stjärnorna lysa denna mörka himmel, och låt månen leda dig genom natten
Inget ljus kan finnas genom detta mörker, genom den tjocka dimman
Världen är så underbart vacker under natten, så grå, så melankoliskt
Gräset som en gång var grönt är nu svart som aska
Världen är inte den platsen som jag en gång trodde att den var
Ta mig härifrån
http://www.poeter.se/poetHome.php?writerId=36871
Jag vet vad som händer
när man blir sviken
Jag vet hur det känns
hugget i magen
Därför vill jag göra världen lycklig
men misslyckas gång på gång
Jag är svag
ett slag två slag tre slag
Vill vara sten
stark
ett slag två slag tre slag
När du är skyldig
är också jag
För vi är sammanlänkade
smärta och sorg
svaghet och ilska
Vi sviker
när vi blir
svikna
när vi blir
svaga
Det är därför jag vet
att vad som är värre än att bli sviken
är att svika själv
för värre än hatet
är smärtan.
Engelska, dock, men whatever.
Hey You
Hey you
Yeah you
You look kinda familiar
Have I seen you before?
Mind if I compliment you?
Why are you sitting here
All alone?
There's a whole world
Out there
Waiting for you
To seize the day
Oh you
Don't be shy
Weren't we childhood friends?
Oh you
Of course we were!
How've you been lately?
Oh
But you
Can I help you?
Are you okay?
I'll guide you
Come whatever
Yeah you
You deserve better
Let me demonstrate
You're beautiful
You know that right?
Yeah I'm serious
Oh where are my manners
My name, you say?
My name is Joy
So mind if I ask
What is your name, precious?
Utanför blåser vinden
Jag vandrar ut, i endast tunna kläder
Kylan smeker min fula hud
Och jag hoppas att den ska bryta ner mig
Jag är den bortglömda personen
En förlorad själv med ett brustet hjärta
Livet är inte som en saga
Men ibland så önskar jag att det vore så
Allt och alla är lika falska
Så försök inte att trösta
Ord är bara slöseri med tid
Jag var åtminstone ingen idiot som Snövit
Fan. Jag har fortfarande ingen aning om varför jag postar ut texter här egentligen.
http://www.poeter.se/myAccount.php
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet