Den nya officiella dikttråden.
Eftersom det finns ett gäng trådar i vilka man kan posta dikter i som, trots att de möjligtvis har varit menade att i stort sätt behandlar samma ämne så skapar vi en officiell tråd. Den enda tråden man fortsättningsvis postar dikter i. Förutom vanliga regler om troll och spam har vi även dessa:
Regler:
¤ Citera inte dikter från samma sida
¤ Ger man kritik skall den vara underbyggd. Svar som "Du suger" belönas med borttaget inlägg och frysning.
¤ Tomcitera inte
¤ Bumpa inte din egen dikt för att du inte fått några kommentarer. Vill folk inte kommentera, så vill de inte.
Men vad skall jag göra om jag verkligen vill posta den igen? Vänta en vecka eller två och posta den igen.
¤ Diskussion är tillåtet, så länge det håller sig till ämnet. Svävar det iväg kan ni fortsätta i PM / GB.
--------------------------------------------------------------
Gamla, låsta trådar ni kan läsa:
http://www.emocore.se/sida/t/Skriv-en-dikt_16856
http://www.emocore.se/sida/t/Skriva-dikter_2819
http://www.emocore.se/sida/t/Dikter_37870
http://www.emocore.se/sida/t/Morka-Dikter_13167
Börjar med att posta ett par som varit uppe i förra tråden, men eftersom den är låst så...
DOVT OCH TUNGT
Händerna talar sakta över tangentbordet
rycker till varje gång de påminns om den tunga pulsen
hjärtats försök att kompensera sömnbrist
dunkdunk
dunkdunk
dunkdunk
Ljuset från skärmen sprider sig över rummet
får mannen på sängen att släpa sin blick över väggarna
lukten av pastellkritor och elektricitet är dov och tung
Blicken fastnar på affischen på väggen,
och den stiliserade kvinnan stirrar tillbaka.
Pulsen är dov och tung
blodet trögt som sirap
så tjockt genom ådrorna att hela kroppen rycker till vid varje hjärtslag
Björken på utsidan är lika kall som tapeten
och snön lika tunn som självdistansen
men trots tystnad och theralen vägrar insidan nöja sig
Ljuset från skärmen dör ut i ett vänteläge av mörker
mannen väntar.
dunkdunk
dunkdunk
dunkdunk
tretusenfemtitvå
tretusenfemtitre
tretusenfemtifyra
ljudet av maskiner och elektricitet är dovt och tungt
blicken bryter sig fri från medusan och söker sig
mot den strimma av gatulampsljus som smiter in genom fönstret
lägger sig över täcket, precis vid halsen som en kniv.
"ödets ironi"
Bokhyllan som sviktar under vikten av böcker
Sängen som sviktar under vikten av mannen
Ljuset som sviktar under vikten av världen
dovt och tungt
------
VAD VAR DET FÖR FEL PÅ ALLVARET?
Vi leker oss bort från publiken
från dunket, från musiken från klunket
av tusen förlorade riken
Bort till lägenhetskalabaliken
blåa ögon skyddar mot allvaret
Vi leker oss ut ur betänksamheten
Lockar som slingrar i badkaret
bort från ensamheten in i tvåsamheten
Får vi aldrig nog av samhälligheten?
Jo, det får vi. Vi bråkar och skriker
och bombar och liken stirrar menande tillbaka
"Vad var det för fel på allvaret?"
Sanningen är marknadsvärderad
Tillgången låg, efterfrågan frustrerad
Så vi leker oss bort från konformiteten
med kajaler och café-té bland schakaler
och andra klichéer som blivit passé.
"Vad var det för fel på klichén?"
Blev den återupprepad för ofta
jag sätter på mig din kofta för att skydda
från ensamheten.
Jag virar dina lockar runt mitt finger
Lägger på locket
och du
du slutar skrika
--------------------------
DET VAR INTE FÖRSTA SLAGET
Det var inte det första slaget
utan det tusende
som bröt tystnaden.
Isen krossades som kristall
och medan jag skalv av kallduschen
släppte handen greppet om den tunga boken
Jag såg den glida längs din bleka arm
stöta i din beniga armbåge
sväva genom luften och träffa dina nakna tår
Det borde gjort djävulskt ont
men du tycktes inte ens märka det;
det var iallafall så det verkade
Jag kände blodet rinna längs tinningen
bara en tjock droppe
men den droppen var vårt liv
vår tro, vår kärlek
Vårt hopp om en bättre atmosfär
som lämnade ett tunt spår mot huden
Det var inte första gången
utan tusende
som du bad om förlåtelse och jag förlät
tusende gången som du grät mot min axel
Och jag, jag kände skuld över dina brister.
Och våra tvister var en daglig rutin
ett kallocain för min existens
en naken påminnelse om verkligheten
bortom kärleken och dina kyssar
Hellre öm än utan ömhet
hellre brinna än frysa sig blå
hellre död än ensam
"För mycket möda", säger du skämtsamt
men vi vet båda allvaret
Droppen har fastnat i ditt hår
Det var inte första slaget
utan tusende
som bröt huden
Den som myntade blod som kärlekssymbol
måste varit en morbid jävel.
Eftersom den här dikten fyller ett år i veckan får den följa med:
Inte min stad:
Maj, solsken.
21 med tight denim,
kaffe och nikotin
Ett sakta förgiftat sinne;
Hemma, men inte i mitt hem
Det här blir aldrig min stad
Skrubbsår på knän,
armbågar och i händer
Spår av konflikten med mitt mod
100 mil från riktig värme
och hennes trygga armar
i Jazzhusets rökrum
Maj, solsken
21 med planer för livet
Papper och penna;
Tarvligt trevande försök
Hemma, men inte i mitt hem
Det här blir aldrig min stad
Ett hål i hjärtat,
i sinnet, i plånboken
Spår av konflikten med mig själv
100 mil från Göteborg
och hennes trygga armar
i Jazzhusets rökrum
^ den där är pure azum ^
Gillar rytmen och återupprepningarna, blir nästan lite refräng över det utan att låta som en kass gnällsång.
tar väll och bevakar här istället och ger er min favorit som jag skrivit även om ni inte tycker lika :p
Vikten den har för mig och allt sånt är stor men ah lets get to it.
Im a fire in the shallow
I´m the silhouette behind the shadow
Thrown aside as a puppet without strings
Left behind as an angel without wings
Misty eyes but perfect sight
Glowing bright yet dark as night
My screams left a mark
As shadows is dancing in the dark
Listening to my soundless scream
Awake but traped in a dream
Hurting as if I've been sleeping on swords and I realize the answer is
A sentence without words
kallast är hösten
dom sa att vår berusande kärlek
skulle förgöra oss och bli vårt svek
vi lyssnade aldrig, vi vände oss bort,
och tänkte aldrig på dom vi förrått
vi vände oss inåt och fann varann
när världen såg hur vi försvann
du var mitt allt
utan dig blev vårens sorl kallt
men kallast är hösten
då begäret och törsten
inte går att släcka
glädjen inte att väcka
och jag vet så väl vad dom rådde och sa
men det var ord du och jag inte kunde ta
sen gick allt så jävla snett
- jag antar att dom hade rätt
dagen du gick gjorde du mig alldeles stum
medan insidan förvandlades till ett tomrum
och jag undrar vad mer han har att ge
eller om det bara var hans sätt att le
jag borde ju ha lyssnat
jag borde ha tystnat
jag kan inte stå när vi inte är en utan två
Till B - hon som jag kallade min
morgonens solstrålar faller in snett
om allt ändå var så jävla lätt
jag kan inte stå
när vi inte är en
utan två
det finns ingenting jag orkar eller kan
när du vände dig om och försvann
och det tunna skal som byggs av kölden
blir en del av min hud i vinterstölden
"jag har ju alltid alltid älskat dej
förstår du inte att du suddar ut mej"
- brinner jag efter att få skrika
även fast vi aldrig var lika
fast du inte lyssnar
utan bara tystnar
du säger att jag aldrig får
dig tillbaka när du går
jag kan inte stå
när vi inte är en
utan två
du lämnar mig ensam fast du vet jag faller
och landar med smaken av tungmetaller
jag ligger stilla - alldeles rak
med en röd järnsmak
blod från min mun
kroppen så tunn
"jag har ju alltid, alltid älskat dej
förstår du inte att du suddar ut mej"
du sparkade undan en kloss
av det som alltid varit oss
du gjorde så att vi inte höll
du gjorde så att vi föll
jag kan inte stå
när vi inte är en
utan två
---
Gillar egentligen inte dem, kanske främst för att de har flera år på nacken och för att jag avskyr rim, men de fick väldigt bra respons på poeter, så jag kastar upp dem.
Kanske mer en låttext men here goes
Pain, hate, anger and disgust
The only way to ever get your trust
Never, ever, blood enough
Watch out now, maybe this is getting rough
Bound to end your miserable life
I'll carve you up with my little rusty blade
Can't live in this pain and despair
But then again I guess life ain't that fair
Kill, kill, kill, life sucks dontcha know
Rape, and, murder you, gotta end this shit right now
Kill, kill, kill, a lifelong all time low,
Outta my way, I gotta go
Time to bring out the knife
One and for all to end your life
Never gonna let go of the truth
And all the same to all of the youth
Tänk På Något Vackert
Sandens korn är som silke mot mina nakna fötter.
Havets vågor är som ljuva toner för mitt öra.
Solens nedgång är som att se, för första gången.
Upplevelse.
Jag klär av mig.
Jag blir jag.
Böjer mig ner och sköljer bort mitt smink.
Jag ska vara jag.
Vattnet är kyligt.
Här ska jag förevigt stanna
Tjuter jag och går sakta djupare.
Vattnet når mig till brösten som fryser.
Lycka.
Tårar rinner ner för min kind.
Min kind.
Äntligen bara min kind.
Går djupare.
Vattnet når till mina axlar.
Mina nakna axlar.
Ingen mer börda att bära.
Vad skönt det ska bli att dör.
Jag ler lyckligt och dyker sedan till havets botten.
Där ska jag förevigt stanna.
Fastnade för den så postar den här. Inte jag som skrivit den - okänd författare.
Remember the day I borrowed your brand new car and I dented it?
I thought youd kill me, but you didnt.
And remember the time I dragged u to the beach and you said it would rain and it did?
I thought youd say, I told you so, but you didnt.
Do you remember the time I flirted with all the guys to make you jealous and you were.
I thought youd leave me, but you didnt.
Do you remember the time I spilled strawberry pie all over your car rug?
I thought youd hit me, but you didnt.
And remember the time I forgot to tell you the dance was formal and you showed up in jeans?
I thought youd drop me, but you didn't.
Yes, there was a lot of things you didnt do.
But you put up with me and you loved me and you protected me.
There were a lot of things I wanted to make up to you when you returned from Vietnam.
But you didnt.
Citat från cupcakefun
Vänner bara smiter, och i hjärtat dom biter.
allt ska gå si och så och skita i hur dåligt jag må.
Du sa att vi alltid skulle vara vänner, men du högg mej med dina egna händer.
jag vill inte längre i livet finnas, du kommer ändå aldrig mej minnas.
så det kanske är tid för mej att säga hejdå och sedan in i ljuset gå.
För mina tårar kommer alltid vara ditt skratt, som leder till min sista natt !
Väldigt mycket julklappsrim över det. "I hjärtat de biter", "hur dåligt jag må" osv låter inte bra. Sen behöver man inte rimma exakt, är inget fel på att rimma si och så/dåligt jag mår (med "r").
Samt, lär dig de/dem och att det stavas "mig", inte mej.
Sann Kärlek...
Det finns vackra stjärnor uppe i himmelen,
och vackra änglar nere på land.
Det finns vackra själar runt omkring oss,
men den vackraste av alla håller du i din hand.
En kärlek så stor som glödens låga,
som vatten ej någonsin må bestå.
En kärlek som varar tills tiden står still
som utplånar både smärtor och sår.
Det finns tid i livet man inte kan stoppa,
och saker man kan ångra att man gjort.
Det finns stunder man vill leva i för alltid,
men stunderna med dig känns så oändligt stort.
Men om ni vattnar och vårdar fröet ni sått,
med omtanke och värmer varann.
Finner ni, när tiden och åren har gått,
den dyraste gåvan ni en gång fann.
Mina dikter är mycket kortare än vad alla er andras är, men... Hoppas ni förlåter mig.
Ursäkta mina rökfyllda lungor
Men känslorna slocknade och jag var tuffast i stan
Jag var snyggare och mer vuxen än honom då
Jag läste dina tankar
Du var fortfarande levande
Så levande att jag vill lägga mig ner och dö
Jag drömde att vi tog bussen dit
Jag drömde att vi satte oss på hans trappa
Jag drömde att han tog oss för några andra
Jag drömde att han faktiskt blev glad att se mig
Jag drömde att han ville försöka igen
Jag drömde att jag blev glad att höra det
Sen vaknade jag och insåg hur sjuk jag var
Jag impulsskriver dikter så det blir ju sällan så bra. Men what the hell!
Kärlek blir hat
Du duger inte som du är
Du ska inte synas - inte höras
Jag vill känna kärlek
Jag vill duga som jag är
Jag vill synas - jag vill höras
Och du ska inte stoppa mig, inte oss
För vi försöker, det gör vi verkligen
Citat från cupcakefun
må, jag brukar skriva må ibland och säga det så, det är min dialekt och ibland så stavar jag som min dialekt så jag tyckte att det inte skulle vara så fel att skriva så för jag är inte den som bryr mej om stavning, xd
Nej alltså det är inget fel på ordet "må" i sig, det blir bara konstigt grammatiskt att ha det där. Ser ut som ett julklappsrim. Och om man skriver dikter som ska läsas är stavning VÄLDIGT viktigt! Hur man stavar påverkar känslan av dikten något oerhört, på samma sätt som det spelar roll om någon tar fel toner i en sång.
Dig i grått
Jag trodde att vi var vänner men du
vänder dig bort
Du sände ett hemligt meddelande med musiken
jag trodde att jag förstod
men nu är jag inte längre säker
Jag kan inte vara säker när det gäller dig
Du sa att jag var som en syster
och jag kanske inte förstod vad du menade då
men jag trodde dig
Nu sitter jag här
med en hårddisk full av musik och tecknade serier
Det är allt jag har kvar
Så tyst och ensam.
Ändå så omringad av människor.
Som pekar ut alla fel.
Pekar ut alla brister.
Tyst i smyg.
Viskande så försiktigt.
Ändå hör jag.
Hör alla ord.
Ord som sakta samlas i en hög.
En hög som bara växer och växer.
Tills jag inte längre syns.
Jag dränks utav era ord.
Försiktigt under ytan.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet