Den nya officiella dikttråden.

Skrev när jag var 10 år
"jag har ett hål i mitt hjärta, ett hål utav sorg.
Ett hål utav längtan, efter en riktig pappa.
En pappa som du inte är.
En pappa som bryr sig"

Är det okey om jag blundar?
Jag ser dig så mycket bättre då

Snälla låt mig
jag vill så gärna se på dig

Nej jag lovar jag ska inte skratta
låt mig bara få blunda

Tack.
Jag öppnar mina ögon igen och
kollar djupt in i dina gröna ögon.

Du är så vacker, vet du det?

"Hope, it's a funny thing.
No matter how many times we're thrown down
Hope still rises, like a phoenix.
But in difference to a mighty phoenix
Hope is frail, hope is vulnerable.
It does not rise from the ashes,
Strong and confident.
It rises, shaking.
Wishing it won't be cast down as soon as it takes flight.
And every time it rises,
It does so a little weaker.
And those who it inhabits
Expect less and less.
Once you've lost your wings many a time enough
You don't expect to keep them.

Hope, it's a funny thing indeed.
It can make us stronger.
But damn my soul, it can also be the end of a man."

Skriven av mig, nyss.

Stringburka; Älskar den andra dikten, " Vad va de för fel med allvaret " eller vad den nu heter, haha.
Men sjukt bra. Gillar hur du byggt upp den, orden du använder och så.

skrev väldigt mycket förr i tiden, tyvärr har jag ny dator så har inget kvar, det mesta jag har kvar är projekt (böcker) som är övergivna.
så får väl börja på nytt.

Vad vore jag utan dig?
Förmodligen ingenting
Allting skulle kännas tomt
Mitt hjärta skulle inte ha någonting att bulta för
Eller någon att ge all sin kärlek till
Men jag är inte tom
Mitt hjärta bultar för dig
Du har ett leende som får mig att bli knäsvag
En blick som får mig att känna mig vacker
En själ som är vackrare än himlen
Och ett hjärta stort som flera oceaner
Jag älskar dig och bara dig
Om du aldrig lämnar mig så är jag din för alltid
Och om jag hade kunnat hade jag varit med dig nu
Om jag bara kunde

Derp, fail coming up.... Men vafan nu kör vi.
Gamla saker från min mobil, eftersom det enda jag tycks kunna skriva är allmänt failade kafka-dikter.
Synpunkter uppskattas, dock helst inte om ni ska kommentera hur dålig jag är. Det kan jag leva utan.



The sun, filling the world with warmth.
The water, nourishing all life.
The flowers, giving the lands beauty.
The moon, creating light at the darkest hour.
The stars, giving people hope for the future.

Somewhere along the line, the world lost me.
Because in my life, the only thing that warms me,
nourishes my spirit, all the beauty, is you.
The light in my everlasting darkness, only you.

My hope for the future, no matter how small or insignificant...
It's all you.

You have become my reason for living.




I'm gonna have nightmares tonight, nightmares so bad,
They'll remind me of everything, everything I've had.

Usually, it goes like this: I get all angsty, fall asleep,
Dream like shit, wake up and weep,
Or simply lie in the corner, shaking from angst and panic,
Wearing one of your shirts, burying my head in the fabric.
See, they smell like you and it's calming me a bit,
Even though I, on the inside, still feel like shit.
After a few hours, the feelings all vanished,
Except for the bad nights, when I'm still panicked.
Those, however, get fewer every day,
And I promise you, it's not just something that I say.

Anyway, after that, I'm filled with fear
That I'll go back to sleep, and might shed another tear.
But then I finally get up, completely sleep-deprived,
And write, or draw, or hurt myself until my angst is satisfied.
By now it's usually so late, there's no point in going to bed,
Especially since my body's need for energy is most likely already fed.
So I stay up an hour more, pretending I'm asleep,
To make sure nobody notice I've fallen this deep.
Then act and pretend like I've just woken up,
Though I look so worn-down, it's easier than a tup.

The day goes on, rinse and repeat,
The fact that my body hasn't collapsed yet, is quite the feat.
That it's allowing me to go on like this, I guess it's called amazing,
Though during daytime life is all about energy-chasing.

You see, I've been having nightmares for as long as I can remember. Heck, you can ask my parents about it, and they'll know.
Point is, after fifteen years, I'm used to it. Some things in life, you'll just learn to accept and live with.
This is one of them.




You're the only thing I can think about, the only thing that matters,
you are the one I dream about, the one that eases my nightmares.
You cheer me up without knowing it, you help me when I'm sad,
you're making life so easy now, compared to all I've had.
You make me laugh even though I'm down, without being aware you do,
and I'm so happy you are there, simply being you.

I love you too much, care too much, I know I've said before,
But what the fuck else should you do when happiness knocks on the door?
I'm not quite sure what to do, frankly I don't care,
Because the spring is here now, finally, the signs are everywhere.

I'm not really sure I've told you that, how much it means to me,
But it's the only time of year I know what it's like to be free.
Not for real, of course, true freedom I will never get,
But it feels like I can breake loose one day, I bet.

But up until that time, all I have is you,
how much I really care about us, and know that you do, too.
And thats more that enough, believe me, love, to know that you are there,
my light in a dark and painful world with cruelty everywhere.

I love so much it almost hurt me when I see you smile,
because you are so beautiful and I get dazzled every time.
I could say so much more, talk forever and the words would all be true,
but the only thing that really matters to say,
Is that I'm in love with you.



I know there's more than meets the eye,
When I look up at the clear night sky.
As dead as the stone beneath my feet,
But with a longing desire for a heart to beat.

And as I softly sing you to sleep
I know that somewhere, buried deep,
Lay feelings of guilt, grief and despair,
Hidden under locks of raven hair.

Never before have I done something like this,
But I need you to know, so here it is.
I know the words may seem untrue,
But I think I'm falling in love with you.




Jag kan fortsätta i dagar,
Månader och år,
Fast mina känslor för dig
Alltid består.
Vi kan säga så mycket,
Så många tomma ord.
De känns som aska i munnen,
Grus eller jord,
För att de misslyckas med att beskriva
Vad du betyder för mig.
Det är så jävla enkelt.
Jag älskar dig.




Engelska is my friend.

slänger upp lite blandat. tar gärna emot kritik eller vadsomhelst!

* * * * *
kom ner för att ta dig upp

övertyga din röst med honung, det ska inte behöva vara så svårt att förstå
att känslan av mjukhet
passerar förbi när du ljuger, du ska inte behöva stå på tå

för att ejukalera, känslan av att bara finnas till,
"du är fin som du är"
finner du en rofylld tanke, fyll den inte med besvär
bara för att den inte är genuint din.

kan du specifiera
utan att modifiera
alla vibrationer i ditt kikarsikte?
det är din tur att må bra, att få vara fin och bara känna av

att du imponerar, och framförallt fabricerar
trovärdig värme i mitt duntäcke
och det är allt som räcker för att jag ska känna mig hel,
fantasifull och inte längre så jävla fel.

du får mig att lysa i mina favoritfärger.

* * * * *

ingen titel

ojämnt hår
ojämna vardagar
fylld av morgondagar som känns som igår
fylld av brutna lagar

* * * * *
bombballaden

En bomb kan längta efter vibration
En statisk känsla i massiv kollision
Men som tynar bort allt eftersom
allting, måste bort

Någon som förstår ironin dansar defekt
och förstår att livet inte är ditt eller mitt, utan fritt
Ett val fullt av val, där ingen ska behöva lida för att vara perfekt

En bomb kan längta efter vibration
För att slippa undan ständig irritation
Och känslan blir allt starkare
allt eftersom idén blir varmare

* * * * *
det är nu det (borde) börja

regnsmatter,
i mitt vardagsrum.
regnsmatter,
smatter,
ljud,
vibrationer,
i mitt vardagsrum.

känslan,
i mitt vardagsrum.
närvaron,
mjukheten,
acceptansen,
i mitt vardagsrum.

i väntan på att tiden skulle stanna,
föll regnet.

i väntan på att allting skulle börja,
förstod jag.

I looked to be gone
I found to be lost
I discovered doubt
I drowned who I was

I went to be seen
I lost to be found
I doubted discovery
I tried to be who I drowned

An issue of mind over matter
A lie to deep to see
If you don’t mind, it doesn’t matter
You will stand fairly free

Ta inte bort min diktjävel. det är en seriös jävla dikt ju. ):


min katt fick en hatt


katten gillade inte hatten


katten välte ner hatten i en skål med vatten


-end-

Dammar av lite gamla rim från 08.

tvåsamhetsångest
det är så att jag vet
att allt som krävs är ett citat
överflödigt prat
och en mask av självsäkerhet

a smile & a frown
your heart is my crown

det är bara slit och släng
jag vågar, ber och ni suger
ni frågar, ler och jag ljuger
(bara verser, aldrig refräng)

jag kan alla trick i boken
för att göra er kväll magisk
men kommer aldrig ha en flickvän
för jag är så jävla tragisk

Magisk Logik

Filosofi
är min allergi
Den kan ibland framkalla raseri
i alla fall inte utebli
bekymmersfri

Man kan inte låta bli
denna slags självplågeri
Det är som magi
i form av tanketrolleri

Så lyder min teori
att det är något som förblir
En evig melodi
som städigt hörs inuti

Det är kanske slöseri
med sin tid och energi
Det är frosseri
man vill inte bli fri

Filosofin
är inte riskfri
Ens sinne övergår i mani
och gör en till ett geni?
-------------------------------
När jag tittar upp mot den klara himlen
ser jag någon som ler
Jag blir bländad av solens sken
och ser dig inte mer

Jag tror att du var där
Jag tror att du är här

Det var så svårt att förstå när du dog
men när jag hör dig viska ett par ord
Då får ja tillbaka allt som mörkret tog
jag blir lugn och återfår mitt mod

Jag tror att du var där
Jag tror att du är här

När jag lyssnar på vinden
hör jag din röst
Den väcker så många minen
den ger mig tröst

Jag tror du var där
Jag tror du är här

Det är så fruktansvärt tomt
det tär och gör ont
Men jag vet att jag kommer se dig igen
någon gång i framtiden, min vän

Jag tror du var där
Jag tror du är här

Jag vet att du var där
Jag vet att du är här

Jag vet, jag vet, jag vet
----------------------------------
Månsken

De har kommit för att hämta dig
jag kom för att se dig lämna mig
Sakta börjar ni ge er iväg,
på ödets redan bestämda väg
jag klarar inte av att säga ett sista farväl

Månen skiner så klart
fast de skarpa ljuset bedrar
Egentligen är det uppenbart
det är solen, som gör den så underbar

Du dog för din konst, hördes så tydligt i din sång
att morgondagens intrång, kunde sluta i din bortgång
det var Döden som kom, och väckte förtvivlan

Månen skiner så klart
fast de skarpa ljuset bedrar
Egentligen är det uppenbart
det är solen, som gör den så underbar

Solen lyser så klart när jag vaknar från drömmarnas värld
du är borta för alltid, och snart är natten återigen här
Det är ingen mardröm, det är verklighet
inget går att förändra nu, det är allt för sent

Månen skiner så klart
fast de skarpa ljuset bedrar
Egentligen är det uppenbart
det är Du, som gör ALLT så underbart

Jag klarar inte av att säga ett sista farväl
gör så ont i mitt hjärta och i min själ
Men sanningen är alltid sann
min vän, jag önskar så att du aldrig försvann...
--------------------------------------
Kring graven hör han människor som viskar
De hävdar att han tog för stora risker
Inte skapt för någon söndagsskidåkningsfärd
Hans själ tillhör en annan, mörkare värld



inte mina men ja vete fan var ja hitta dem

Det finns en plats där jag kan vara fri.
Den platsen kallar jag för fantasi.
Jag har alltid varit olycklig innerst inne.
Men i fantasin så finns det inga hinder.
Jag kan skratta, hoppa och le.
För i fantasin finns det inga fler.
Jag vet att ni skrämmer och att ni slår.
Men i fantasin finns det inga spår.

Blue box
The beauty that glows

Symbol for lust

Symbol for passion
and for support
and family

Symbol for fun

Symbol for glory

Symbol for all the things that prove
that you can feel love for something so simple
yet complex
like a blue box.



Och ja, den är seriös jämfört med annat som postats av folk.
Och den är begriplig om man sett Doctor Who.