Den nya officiella dikttråden.
This is a story of a boy
Who's name is hidden
He so unhappy
Just smileying to make people just be glad
Oh he is just smileying
But beneath they don't know
What that lies
Oh upon a walk
He closed his eyes
But people came and hit so hard
He fell and lost all his stuff
Falling so easily
Trying too hard
Red heart
Blue eyes
Walking just to see another day.
There he goes just thinking about death
He so unhappy
But keep to smile just to make people feel good
He never thinks of himself
He lost his heart so fast
Oh he lost it all
When you were gone
He died.
So there he goes
Only singing his song
Oh he never thinks of anything else
Then to make everyone happy
Except his
Falling just to see another day
Red heart
Blue eyes
See how he follows
The little light
So little hope
How can he bare?
Oh so cold but still so warm
He only smile for you
Can't you see how it's faked?
Don't be sorry
when you misread
His feelings oh he so twisted
Stringburka: Haha, jo, jag är lite utav en radbrytoman... men tack anyhow, vad glad jag blir! :D Gillar verkligen dina dikter också!
This love i crave
This life i hate
One minute goes
One personality comes.
Time to die
Time to stay alive.
Who are you?
These voices
So hard to tell
Which one are the one i can trust
Which one should i hate?
Stop screaming
You are not yet gone
I may try
But we all know
You're never going to be gone
Her voice so quiet
So heartbroken
The water so cold
The ice may come.
I hope i can dance
Dance on the ice
Make it break
Make it break
Let me FALL!
Let's dance on the ice
Let's dance my love
I remember when you said
Let's die together
But then you lived
Without me...
Oh, i remember when you said
I were so beautiful
I remember these words
So close to my heart
I remember how we danced
On the brink of death
I remember how we lived each night
As it were our last
I remember when you kissed me
Just to make us stay alive
I remember your hand
So warm
Dragging me away from the ice.
Winter so cold
Please take me away
Winter so beautiful
I have missed you
So scared to break through
But still you want to...
So hard to resist
When you're so done
So hard to control
When you lost your life
Let's dance
Dance at the brink of death
Let's kiss
Kiss in the blood rain
Let's remember
Remember the times
Where we danced
Do not let it end
We are not yet done
Come and dance
The ice so hard
I promise we won't die
Just promise to love me
As we take a step.
Oh! Just ja! Jag har ju en till!
Info om den innan folk läser:
Satt på tåget hem, fick för mig att skriva något kort till en låt som kommer upp på ipoden. Låten blev "The Fray - How to save a life". Gav mig själv de ~3 minuterna som låten är lång att skriva något som har med temat att göra. Så ahh...
Detta blev resultatet. Ganska nöjd med tanke på de ~3 minutrarna jag gav mig.
---
Ett farväl.
Snabba, ljuslösa steg mellan vita väggar. Han svävar. Lätt som en fjäder, för att inte rubba stämningen.
Under ett vitt täcke ligger hon.
Hans ögon söker efter hennes.
En lättnad, de svarar.
Han smyger fram och pressar snabbt sina läppar mot hennes.
Ur ögonen rinner en ensam droppe, förenad med hans.
En landing på täcket.
Ett farväl.
LSD
Vi vandrar i ett epilepsianfall
Virvlande sockerballerinor och
en himmel av marmelad,
asymmetriska
former som gungar likt grässtrån i vinden
Vi nynnar på en bekymmerslös melodi
Dansande sockerballerinor och
leende apelsiner som moln,
universums
mysterium är som ett plus ett, enkel matematik
Vi rör vid världsaxelns strukturer
Flimrande kulörer och
bristen på stoppskyltar,
ödets
nycker har slutligen fört oss till rätt plats
Vi fnissar fram vackra fjärilar
Konstnärliga fyrverkerier och
din femarmade bläckfisk i min,
livet
är ett hallucinogent tivoli och vi är stamkunder
-----
Kollar igenom min gamla (väldigt inaktiva) dikta.se just nu, så postar en till. Från oktober 2010.
Efter femton år
Inte ett ord
Och inte en känsla
Chocktillståndets tomhet
Varför fryser jag och
varför skakar jag, som i desperation?
Inga känslor finns kvar
och inga ord att yttra
Fysisk reaktion, psykiskt vakuum
Varför gråter jag inte och
varför har jag inga känslor?
Det är precis som i filmerna
Orealistiskt och nästan ironiskt
Skådespelare och regissörer
Varför använde ni er av
sådana klichéaktiga repliker?
-----
Skrev denna samma kväll som mina föräldrar berättat att de skulle skiljas. Ganska... platt och dålig, men postar den ändå vad fan.
fisksnopp: Jag gillar den! Sjukhuskänsla.
I tought id be happy, but it became worse, now my life's just lost its purpose.
I felt joy , i felt sadness but to be honest i didnt enjoy it.
My brick of wall teared down, tears of memory drained down...
building my wall back up, not letting anything in our out.
It might seem weird but trust me it's better.
So that's it, its back up , ill show happiness ill fake my smile, ill fake everything
to make everyone feel fine.
Svarta hål och blåa hav.
det regnar på mina kinder.
låt mig skyddas av din märkliga kropp.
två armar. två ben.
du är mänsklig men så mycket mer.
jag är ensam. och lugn.
i en annan värld.
för så länge hjärtat slår finns du här.
omfamnad av evighetens bris.
kom så ska jag lära dig flyga.
för änglar som du är inte ämnade att gå på jorden.
en sista sekund. ser in i din själs speglar.
svarta hål och blåa hav.
men det är inte jag som drunknar. det är du.
min älskade ängel.
haha. ååh! vad gamla dikter jag hittar från min asgamla dikta.se som jag hade i min "everyone hates me" period i tonåren. åh <3
Människor av glas.
Vad är vackert?
Vad är fint?
Ska man vara av plast,
Och fejka ett leende?
Är det det vi kallar skönhet?
Är det det som vi kallar vackert?
Vad hände med dom,
Som bara var?
Vart tog dom vägen,
Som är gjorda av glas?
Dom som inte fejkar,
Sitt glada leende?
Vart är dessa Människor av Glas?
Ligger dom i spillror,
Som spegelkras?
Har dom vi kallar vackra,
Krossat våra Människor av Glas?
^ Föråldrade dikta-accounts ftw!
-----
Lilla flicka
Trassligt hår och trasig klänning
Nakna fötter och salta tårar
Lilla flicka, lilla flicka, är du inte rädd?
Vita snöflingor och grått smuts
Påträngande kyla och växande ångest
Lilla flicka, lilla flicka, var finns din trygghet?
Lurvig päls och svart nos
Vänligt ansikte och livlösa ögon
Lilla flicka, lilla flicka, är du ensam och övergiven?
Knastrande lågor och lysande hus
Skrikande röster och tjutande eld
Lilla flicka, lilla flicka, nu har du väl varit olydig?
-----
Minns att jag ville skriva en dikt med bara adjektiv och substantiv meeen... det gick inte så bra, så jag lade till frågorna. Juli 2009.
Obeskrivlig kärlek
Att man kunde älska
någon nått så enormt
fanns inte i min tanke
inte i min värld
Jag kan inte
beskriva hur mycket
du betyder (mitt barn)
Mer än ljuset i mitt liv
större än något annat
i universium
mer älskad än jag
någonsin älskat
du är mer än mitt allt
Trodde inte att det var
möjligt att älska
någon så mycket
som jag älskar dig
(mitt barn)
Vill visa upp dig för
hela världen
visa hur underbar
och vacker du är
(mitt barn)
Du är mammas
stolthet
Du är det enda
jag inte ångrar
Du är det bästa
mamma gjort
Jag älskar dig
(mitt barn)
Kärlek in i döden
Du ser när allt
inte är som det ska
när ångesten kommer
krypande mot mig
ser du mig i ögonen
och tar min hand
håller mig uppe.
När jag insåg att jag
älskade dig och såg
min framtid med dig
blev jag rädd riktigt
rädd så skrämmande
och nytt.
Att ligga med dig tätt
intill med din ena hand
runt min midja din andre
hand på mitt huvud
då omger tryggheten mig
och demonerna tar till flykt.
Att vi insåg från början
att det var vi in i döden
förvånar mig
jag trodde aldrig man
kunde älska någon från
första stund.
Längtan tills vi får vara
sidan om varandra
var eviga dag är enorm
det är dig jag vill leva
med och vara intill
varenda sekund.
Du är bland det bästa
som hänt mig du är
mannen för mig
Jag älskar dig
du och jag in i döden
En halvvaken 24timmars-själ
Det är kväll
I min 24timmars-själ
Mörkret tränger sig på
Det är vid den här tiden på dygnet
Som alla sluter sina ögon
Och blundar
Vill ni se på månen, barn?
Den visas i HD nu
Men ni måste ju blunda
Människorasen är utvecklad
För att tänka i svart
Och kämpa i regn
Träden
Inte ens träden är lyckliga
Men de visas i HD om en timme
Det är natt
I min 24timmars-själ
Och ingen kan hindra mig
Från att dansa
Hjärtan slår
Ni är människor
Fastbunda vid en tortyrstol
Öppna era blodsprängda ögon
För att dansa
Eran första och sista dans
-----
Din tillvaro i fortissimo
I gränslandet
Ekar fortfarande dina eufoniska viskningar
De ivriga andarna
Känner ännu din genomskinliga tillvaro
De håller andan
Och väntar spänt på dina älskade fotsteg
I gränslandet
Dröjer sig din varma andedräkt kvar
Andarna väntar tålmodigt
På att få höra ditt skratt i pianissimo
I gränslandet
Är du en berömd kompositör och den vackraste av änglar
Andarna väntar stilla
På att få se dina läppars mjuka rundning
Dina eufoniska viskningar
Och ditt skratt i svag symfoni
Existerar enbart i gränslandet
Jag vaknar
Ekot av dina viskningar övergår i kakofoni
Och jag vrider mig i smärta
-----
Ska sluta spamma nu, heheh.
KorpsvartaEmma: Aww, jättesöt!
Du får oss att hoppas.
Du får oss att tro.
Du får oss att må bra.
Du får oss att sväva,
på små rosa fluffiga moln.
Sen krossar du allt det där,
lika lätt som man krossar glas.
Och du får oss att gråta.
Du får oss att skaka.
Du får oss att må illa.
Du får oss att sjunka,
ner till botten av havet.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet