Jag blir knäpp i huvudet

Vi har haft kaosmycket i skolan på senaste. Samtidigt har det varit panik i familjen, med en låtsaspappa som fallit tillbaka i missbruk, en mamma som är sjukskriven och ständigt har ont, skilsmässa och letande av lägenhet samt en moster som helt flippat ut och kallat familjemedlemmar diverse ting. Jag har stått i mitten av allt, fått stödja mamma i alla beslut hon tagit och själv försökt att komma på så effektiva lösningar som möjligt. Har gått skakig i veckor nu, med allt som lagts på hög. Fokus på plugg och omtentor, på mamma, på småsyskon som behöver checkas med, mormor som är ledsen, höstdepp etc. Har försökt hålla mig stabil, vara så neutral till ting som möjligt, bara försökt att hjälpa till så gott jag kunnat.

Men sen så bara skits man på. Eller, så känns det i alla fall.

Mamma är glad igen med min låtsaspappa, efter att han betett sig som en jävla idiot i veckor. Jag har ju gått emot saker han sagt, ställt mig på mammas sida för att försvara henne, och sen så ska allt vara naturligt nu igen. Nu ska jag vara glad för dem igen, vara glad mot honom och låtsas som att inget hänt. För typ femtioelfte gången. Jag planerar lösningar för tillfällena, erbjuder mig och fixar tid för att ta hand om syskonen, sen är allt löst - utan att jag får reda på något. Jag går runt på spänn och bara väntar på bekräftelse, sen är allt som bortblåst - och jag ska kunna låtsas som ingenting.

Jag är bara trött.
Inte kunnat sova, utan har vaknat flera gånger om.
Inte kunnat läsa, ständigt tappat fokus.
Ständigt huvudvärk. Skakig i kroppen, oavsett vad jag äter eller dricker.
Är så trött på att vara trött att jag inte ens orkar vara trött.