SD och julafton

Min julafton detta året har bestått av snack, och pepp gällande, SD. Det har blivit snack om "negrar", "smuts", "ut med packet", "de är orsaken till.." etc. och jag har fått sitta i mitten och lyssnat på allt skit. Då det var hemma hos min farmor, med alla på min fars sida, kunde jag i princip bara sitta och hålla käften. De har sina åsikter och tankar om människor klara för sig själva och det går inte att påverka. De har ju sina erfarenheter [av alla].
Min lillebror, som själv vill gå med i Sverigedemokraternas Ungdomsförbund, såg hur obehagd jag var av det hela. Han sa inget men log lite sympatiskt mot mitt håll. Fick bara ur mig 'hur fan kan du ens hålla med om detta, så jävla äckligt'. Min farmor i sig var den enda som, smått, sade emot resten med "men det är inte deras [romernas] fel", antagligen för att hon såg att jag var obekväm och satt tyst.

Är det sådant här man ska snacka om på julafton, när man badar i materiella ting och stoppar magen full? Det tycker inte jag i alla fall. Det enda jag har kunnat tänka på denna julen är alla som är utan nära och kära, utan ett varmt hem, utan någon som uppskattar dem. De utan någonting. Och ändå är det de med mest prylar som klagar mest. Jag förstår inte.