Klagar av mig

Igår fyllde jag 18. Jag såg fram emot det hela, då jag hade bjudit hem 5 vänner och mat, dukning och allt var fixat. Min kille bjöd jag hem någon timme innan de andra skulle komma, men han låg i princip till sängs eller satt vid datorn under tiden som jag gick runt och fixade i huset. Trots att jag bad honom komma ner och i alla fall hålla mig sällskap satt han kvar vid datorn. Så jag lät honom sitta.
När mamma hade lagt fram fotoalbum från när jag var liten ville jag självklart sitta och kolla i dem, och jag antog att han också skulle vilja se hur jag såg ut som liten. Men, istället för att titta med mig vände han huvudet ifrån och glodde på Family Guy som sändes på tv:n. Inte ens när jag gjorde försök till att få honom att se åt mitt håll genom att vid olika tillfällen säga "åh, det är ju hos farmor", "åh, jag var så jävla ful" eller "titta här" kanske han lade en 0.5 sekund på att titta. Sedan var det tillbaka till tv:n.

När vännerna började komma så fick jag sätta dem i soffan med lite dricka och chips, för att själv springa runt och fixa med det sista. Då sätter han sig med luren och ska hålla på med massa, istället för att faktiskt prata med gästerna.
Jag kan dock inflika att han jämt ville att jag skulle sätta mig i hans knä och han verkade väldigt myssugen, men tyvärr vid fel tillfällen, som t.ex när jag skulle välkomna nya gäster eller fixa saker etc.

När gästerna hade kommit hade jag, trots att jag inte bett om någonting, fått choklad och blommor av samtliga - och gud vad jag uppskattade det. Av min kille hade jag dock inte fått någonting. Inte ens en blomma. Ingenting. På min 18:års dag. Jag lade dock ingen vikt på det utan kom mer att tänka på det senare, när han hade begett sig hem.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Lite av båda.
Igår när jag skulle sova, och i morse när jag tänkte på det igen, visste jag inte vad jag ville. Han hade dock skickat ett väldigt sött sms där han nämnde hur glad han var igår över att se mig och lite annat. Men jag blir ändå fortfarande bara så trött på det hela. Hade han fyllt år hade jag lagt all min fokus på honom. Hade han tagit fram hans fotoalbum hade jag varit fullt engagerade och hade självklart velat se varenda bild. Jag hade velat snacka med alla hans vänner och hade aldrig suttit med mobilen(vilket han gjorde under halva kvällen).

Jag förståååår inte.