Ständigt deppig

När en förälder ständigt är deppig så tär det på en. Jag har försökt att putta utan känslorna och försökt att bli påverkad så lite som möjligt, men det går inte längre.

Min mamma har haft fibromyalgi i ungefär 3 år, vilket innebär en konstant smärta. Inte nog med det hade hon en helvetes uppväxt som satt sina spår i dagliga mardrömmar, trots att hon nu är 43 och det mesta hände i hennes unga år. Hon får ständiga migränanfall och kan ligga och gråta i flera timmar på grund av dem. Dessutom ligger hon för det mesta till sängs också, pg.a av den kroniska smärtan som gör att hon kan ha ont i hela kroppen utan att ha gjort den minsta ansträngningen. För ett tag sedan, efter att ha gått på receptbelagda och extremt starka mediciner i 2 år, började hon att använda cannabisolja vilket lyfte upp henne något enormt. Jag hade aldrig sett henne så levande på 3 år och jag var gladare än någonsin. Hon gjorde allt. Hon kunde åka buss med en(något som hon annars inte kunnat, då det gjorde ont bara att sitta ner i 10 min för henne). Allting verkade bli bra igen och jag kunde ligga och skratta med min mamma. Jag kunde åka iväg med henne på olika äventyr och hon verkade må genuint bra.

Men nu är det som att effekten börjat avta. Annars när hon haft ont har hon dolt tårarna för oss. Men på senaste har hon börjat visa mer än någonsin. För ungefär 10 minuter sedan kunde man höra hennes röst fyllas av tårar när hon svarade min lillasyster, som undrade vad det var med henne, att hon bara ville vara ensam. Därefter gick hon och lade sig i badkaret.
Hon har ett tag nu velat skilja sig från min styvpappa. Jag gillar honom något oerhört ibland och ibland verkligen avskyr jag honom. Men han har varit där 100 gånger mer än min riktiga pappa, så han står högre på listan bland folk som jag vill ha kvar i mitt liv. Men mamma orkar inte mer. Han kan nämligen vara otroligt.. dum ibland och helt och håller skita/putta bort vad man säger och han klarar verkligen inte argumentationer. Då blir han som en 5:åring. Han kan dessutom vara otroligt tråkig och han gör inte så mycket, om det inte verkligen behövs. Hemma är det jag och mamma, som trots sin smärta, tar hand om den största delen av hushållet. Han kan fixa mat(spagetti och köttfärssås) och städa ibland, men förutom det sitter han bara vid datorn, skämmer bort mina småsyskon så att de jämt gnäller, skriker och bråkar eller är iväg på taekwondo. Och mamma orkar bara inte det mer.
Men hon kan inte göra något, för vi har inte de ekonomiska resurserna till det. Vi har inte råd att flytta, så mamma är fast. Hon är fast i sin egen kropp som ständigt skriker på henne och med en man som hon inte längre vill vara med. En man som inte förstår henne på sättet som hon behöver. Förutom det gör inte det ständiga gnällandet från mina småsyskon något bättre.

Ibland fruktar jag för att hon ska ta sitt liv. Jag vet inte hur jag skulle kunna leva utan henne, men ibland tänker jag att det kanske skulle vara det bästa för henne. Att släppas fri från allt. Hon har haft sin beskärda del av olycka och smärta i detta livet och nästa. Men ändå står hon stark och försöker gång på gång att klara sig.

Jag vet inte hur jag ska hantera saker längre. Då mamma stänger in sig gör även jag det. Men jag försöker att vara glad, öppen och spar min energi för att spendera den med mamma. Men då hon är trött och inte längre verkar ha samma livsglädje är det svårt att göra saker. Och jag vet inte hur jag ska göra för att förbättra situationen.
Jag har försökt prata med min låtsaspappa om det hela, om han kan göra/låta bli att göra något för att förbättra situationen. Men det verkar stå helt stilla.

Vad gör man?
Jag själv vet inte.