sapiosexuals blogg



Tjej, 28 år. Bor i Oxie, Skåne län. Är offline

sapiosexual

Senaste inläggen

Tourettes och ångest
21 april 2016 kl. 20:48
Kukbihålor
9 april 2016 kl. 17:03
Att överreagera och vara allmänt överkänslig
27 mars 2016 kl. 22:57
Självbiografier
15 mars 2016 kl. 19:59
Att läsa till svensklärare
2 mars 2016 kl. 15:29
Idiot
1 mars 2016 kl. 13:40
"Som summan av kardemumman.."
18 februari 2016 kl. 23:13
Jag blir knäpp i huvudet
19 december 2015 kl. 16:52
tentor och sånt jao
11 december 2015 kl. 20:29
Snöbollskrig mother fucker
23 november 2015 kl. 12:33
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: Felicia Civilstatus: Upptagen
Läggning: Bisexuell
Intresse: Plugga
Bor: Själv
Politik: Mitten
Dricker: Te
Musikstil: Inte valt
Klädstil: Inte valt
Medlem sedan: 2010-10-10

Event

sapiosexual har inte lagt till några event än.

Fungerar inte

Satt och tänkte en massa idag. Det känns inte som att jag är en förhållande-person. Jag vill gärna vara kär och ha en person nära, intimt och känslomässigt, men det funkar inte. Jag involverar mig med person efter person, men det tar slut inom ett par veckor. Om inte dagar. Jag letar fel, överanalyserar, föreställer mig olika scenarion etc. som skrämmer mig. Jag hittar alla möjliga saker som vi är olika med. Jag hittar anledningar till varför det inte skulle funka. Istället för att hitta anledningar till att det skulle funka, gör jag tvärtom. Jag kanske bara.. är bäst själv. Det är en sak att sätta krav på sig själv, än på en annan. Och vill allt annat än förändra personer, om ens det minsta. Jag vill kunna acceptera människor så som de är, utan att överanalysera och leta fel. Jag vet inte varför jag gör det. Men det är så hela tiden.
Det kan vara något de säger. En rörelse. En min. Deras vänner. Vad som helst, så kan jag börja tveka. Det kan vara en hur liten sak som helst som gör att jag inte vill mer. Och det är alltid så. Därför jag dumpar folk på direkten. Jag önskar ibland att jag hade kunnat få bli dumpad, så att jag fick känna hur det är. Men, nu för tiden tänker jag efter mer innan jag inleder något, och det känns alltid bra i början. Men, det kan gå från en minut till en annan, så är känslorna borta. Sen är de tillbaka. Sen är de borta igen. Känns hopplöst.

Kanske är att jag rent allmänt vill ha saker på mitt sätt. Jag vill, hur man än ska förklara det, kunna ha det på mitt sätt. Göra på mitt sätt. Att jag kan få välja. Och jag menar inte att jag ska bestämma allt, säga hur saker ska göras/vad som inte får göra och liknande, jag är ingen person som stänger in den andra. Utan menar mer att jag vill kunna ses när jag känner för det, att få göra saker själv, utan krav på att behöva fråga den andra parten, för att se vad den tycker om det. Jag vill kunna göra saker utan att jag måste berätta. Jag tror att det är det.

Samtidigt vill jag ha någon nära. Jag vill ha någon att ligga och skeda med. Någon att se film med. Någon att pilla i håret. Någon att ge njutning till, någon att få njutning av. Någon som får en att le när man tänker på den. Någon som visar sin kärlek öppet för en. Någon som håller kvar mina känslor längre än en vecka. Någon som gör att mina känslor ligger på samma nivå, och inte dippar ner.


Logga in för att kommentera
Nibby Kille, 32 år

<3

sapiosexual Tjej, 28 år

<3

Betterthanthou Kille, 34 år

Intressant...