Galen

Känner mig helt mentalt utmattad.

Har gått omkring och haft ångest hela dagen. Undvikit alla former som kan ses som sociala. Vill inte prata med någon, vill inte träffa någon, vill inte se någon. Den enda gången jag egentligen ens lämnat mitt rum var för att gå och handla cigaretter eftersom kedjerökandet är det enda som håller mig något lugn.

Tomheten är enorm. Ensamheten slukande. Vet inte vad jag ska göra.

Och det som brukar få mig att glömma bort tomheten är inte tillgänglig. Tillfälligt borta. Vet inte vart eller varför eller hur eller när den kommer tillbaka. Men jag känner mig döende.

Kanske är jag det.
Rent tekniskt är vi väl alla döende.

Jag har gjort allt för att inte tänka idag. Jag har städat hela mitt rum extremt noga, bytt sängkläder, kedjerökt, duschat i över en timme, läst, skrivit, ritat, räknat matte, försökt sova, kollat på Doctor Who, kollat på andra serier, tagit en promenad.

Det där med promenaden varade i kanske en kvart för jag insåg att det är alldeles för mycket människor utomhus och jag klarar inte av det.


Och ingenting fungerar. Jag tänker fortfarande.
Kan inte någonting bara ta bort alla tankar. Nätterna är så extremt långa helt plötsligt. Kan inte somna, kan inte sluta tänka. Vill bara att det ska sluta.

Ögonen svider och jag önskar jag kunde sova. Men istället får jag nöja mig med Kent och cigaretter och den där ständiga klumpen i halsen.