FOR YOUR PLAESURE (.IV)

Jag kan först meddela att jag fastnat för "Second Cut", av Timo Räisänen! (Lyssna på den) ;)

Den beskriver min gång period av hur jag mer eller mindre har känt mig, sen jag "saboterade" en vänskap, fast hur många vänskaper har man inte sönder för att få nya? En avslutad vänskap, kan leda till en hel del nya.

Och det gråter jag inte över, och ingenting jag har gråtit över heller. Jag har ständigt velat ha kvar mina gamla vänner, vilket jag är glad för att jag har - samtidigt som jag sökt nya kontakter med andra människor - där min tur lett till just detta som jag skriver om. Att de antingen bara kvarstår eller avslutas.
Jag har suttit i den sitsen allt för många gånger, så jag känner att jag kan ha används som ett verktyg för andras välmående, tills det inte behövdes mer, och jag blev kastad precis som en sak i detta materiella samhälle. Att jag har varit som en gammal iPhone, och sedan blivit utbytt mot en bättre. Det finns andra faktorer också. (Jag har fått intrycket att jag har öppnat mig för mycket mot andra människor, vilket inte direkt har varit meningen, och så har jag velat ändra på det, men ändå har det bara blivit kattbajs av allt.)

Nu gäller detta naturligtvis inte alla möten som jag har gjort med människor under åren, utan det har mest varit här i området där jag lever. Antingen vet folk vem jag är, eller så vet dem inte. Och jag ska inte heller se till att alla vet vem jag är, eftersom jag inte söker uppmärksamhet. Vilket jag inte gör nu heller. Jag vill hålla mitt space och jag vill inte synas som en sökande person av uppmärksamhet. Att just skriva om detta - ser jag verkligen inte som att folk ska sitta och tycka synd om mig, för jag kan sannerligen anta att flera har gått genom liknande saker. Att vänskaper, relationer har brustit och från det har man funnit nya.
Jag skriver detta för att jag känner att jag vill öppna upp lite av mig själv, och visa hur jag har tolkat dels min egna del, samt hur situationerna har blivit...

Att lära sig förstå sig själv, är det en del att kunna se sin egna del i saker och ting - inte bara skylla på andra för andras beteende. När det gäller två människor är det två sidor! Så vill du veta hur du själv fungerar - försök att minnas tillbaka på det som hänt, fundera vad hade jag för del i detta?!
När man inser sin del, har man lärt sig att förstå sig lite mer på sig själv.

Vad vill jag då säga med allt detta? Jo: att man blir faktiskt smartare med åren, oavsett man tror det eller ej. Man tänker inte så mycket på att ens liv ofta är fylld med små erfarenheter som man verkligen inte tänker på, men som i slutändan leder till att man värderar saker annorlunda senare. Det kan vara en konversation, eller ett möte med en annan, och sedan sitter man och säger detsamma som den man har talat med. Vi förändras hela tiden, och det märker jag själv, att jag har verkligen inte desamma åsikter eller värderingar på livet som jag hade när jag var arton - och det är jag glad över!
Och i takt med att vi förändras, förändras också våra relationer till människor. Vissa stannar, vissa byts ut mot nya. En del av livet, även om man vill det eller ej!