konversationens blogg

Av en anledning väljer jag att skriva detta här!
Nej. Det är inte för att jag känner att jag måste.
Inte heller för att jag är blyg med detta. (Har aldrig varit).
Utan, det är för att den som var tillsammans med mig inte har Emocore vad jag vet, och för att denne (som tagit kontakt med mig igen), inte ska lida över hur jag mår. Hon kommer säkerligen att få reda på det någon gång. Att så hon pratar till mig - sänder hon ut vibbarna att hon vill ta tillbaka mig.
Som ni kanske redan sett, har jag döpt mina inlägg till: 'FOR YOUR PLEASURE (.-)', följt av en romersk siffra. Detta är dock inte för eran skull.
Detta är för min egen skull, och för att jag ska kunna lätta på vad jag känner.
Just let me do this. It's not easy. It's to seek my own pleasure!

Tjo. Då var det dags igen att skriva ännu ett inlägg.

Men denna gång är det inte om julen eller mig. Utan snarare vad jag väntar på. Under en viss tid nu, har jag mer eller mindre klagat över att inte ha en bra dator. Men det kommer en ändring på det. Gjort en beställning av en laptop nu, och det kanske kommer dröja lite tid innan jag kommer sätta mig ner igen och skriva/svara här.
Men det kommer nog att gå ganska fort ändå, skulle jag tro. Förhoppningsvis kommer den nu i veckan. Och förhoppningsvis kommer allt vara fixat nu i veckan också.

Jag vill tacka min vän: The_Moose_Man, för hjälpen av att finna en bra laptop för rimligt pris. :)

I. M E A N. C ' M O N! G I V E. T H E M. A. B R E A K!
T H E Y. D O N ' T. W A N N A. H E A R. A B O U T. I T!

Men men... Nu fick ni i alla fall.
Deal with it. :P

xoxo
L A P P L A N D <3

Ja, då har vi kommit till den sista månaden av året 2014, och julaftonen...
Den tiden på året som kan vara minst sagt den tiden på året som många vill spendera med sin familj och släktingar och bara ha en trevligt stund tillsammans - kolla på Kalle Anka på ettan, eller göra annat. Så detta inlägg går ut till er också. Men jag vill faktiskt slå ett slag för dem som inte vill fira jul, eller inte kan fira jul, på grund av olika anledningar.
Att man i Sverige 2014 inte har någon att fira jul med, är för mig oförståeligt. Att det får vara så, det är just det som jag tycker är så synd. Att folk inte har någon som de kan fira jul med, eller att de inte vill fira jul med familjen. Det är ju så mycket man inte har kännedom om, som varför det är så - och för att inte kliva mer på någon annans fötter, lämnar jag det därhän.
Men det är som sagt för dem som inte kan/vill fira jul som jag ändå vill höja min röst för, och er andra såklart. Jag hoppas ju innerligt som alla andra att alla ska få en trivsam jul, med god mat och julklappar! En tid av givande och tagande!

Jag valde att skriva av mig eftersom det var senast i augusti som jag skrev någonting här på bloggen och det är ett tag sedan jag skrev av mig om någonting som jag vill skriva om. Och faktum är att jag valde just idag, är ingen slump eftersom det finns saker med julen som jag insett att vi borde vara mer varsamma om.
Det första må vara så att det fortfarande finns personer som skickar julkort och det tycker jag är otroligt fint av människor att göra. En fin gest till en person eller en familj som man vill önska väl under julstöket. En annan sak är just julklapparna man får. Också en viktig del av julen. En till sak som jag insett är trotts att man får julkort med julhälsningar, så blir det allt mindre och mindre av det som skickas via julkort. Det är ju en fin sak, och jag personligen tycker att den ska anammas!
Skicka mer julkort folk!

Aja, nu har magister Martin predikat klart om julen, hehe!

Så god fucking jul på er allihopa, och en god fortsättning på året. Vi syns 2015.

"I drag myself far from this Monday sleep..." - Lichen-Engaging of My Grey Matter-The Vagabond EP - (2011).

Det är lite så jag känner att jag inte har gjort. Jag har inte kunna dra mig ifrån en sömnlös natt, och jag kan inte heller lyckas med att få tillbaka rutiner som jag sedan länge har tappat. Ibland är det rentav ett helvete att försöka somna eller komma upp ur sängen för mig... Och det är eftersom jag kan känna att jag inte pallar med dagen i sin helhet eller att jag inte klarar av att fullfölja de uppgifter som jag har att göra den dagen. Jag vet inte varför jag inte bara kan ta mig själv i kragen just då, eller ha en partner som kan peppa mig att göra just det som jag egentligen borde kunna ta tag i själv... Jag är för fan 23 år, och jag klagar på att jag ibland inte orkar ta mig upp ur sängen - fan vad patetiskt... Eller?! Är det patetiskt? Jag vet inte.

Ibland kan jag även känna att jag har så mycket att göra, men så inser jag att jag inte har det och då blir det bara kaos istället för den anledningen, men jag är en sådan person - kalla mig komplex eller motsägelsefull men jag fungerar på detta vis och jag kan faktiskt säga det öppet i ett blogginlägg på Emocore, där vem som helst kan yttra sig i kommentarer - vilket jag just i detta nu skiter ifall ni gör eller inte...

Jag har ju själv försatt mig i denna sits, eller så är det bara det att jag ibland inte pallar med verkligheten eller människor överlag, så något av det måste det ju vara, annars kan jag inte konkret trycka på vad det kan bero på. Men att det är en del av min personlighet eller har med mitt mående att göra - det ska jag inte förneka... Än mindre ska jag bortförklara det faktum att denna del är en del av mig - utan jag ska egentligen sätta mig ner och jobba med det som är negativt med min personlighet. Försöka jobba bort det, eftersom det är en del som påverkar mig negativt. Och det har sina rötter. Och rötterna sitter i att jag lider av/lever med/jobbar med en specifik socialfobi som ibland kan komma till sina uttryck såsom orkeslöshet, ångest och andra typer av olika symptom som inom detta kan orsaka att jag inte pallar med att vara i det offentliga rummet ibland, eller vara i kontakt med människor överlag, eftersom jag ibland känner att jag inte klarar av att vistas med en allt för stor folkmassa omkring mig, som även kallas allmänheten. Som jag skrev i listan igår, att jag är rädd för människor... Kommer just från detta. Jag är rädd för människor. Vad kan de tänkas tycka om mig, vad kan de påpeka som är negativt med mig, eller vad kan de lyckas säga åt eller om mig, som jag senare får höra och som sänker mig självförtroende? Sådana frågor har jag i huvudet och det är inte roligt kan jag meddela. Det är inte speciellt roligt att vara igenkänd av ganska många i en liten stad, utan att veta hur de tänker om en.

Så därför skrev jag: "I drag myself far from this Monday sleep..." just för att slippa detta. Just för att kunna förändra mitt sätt att vara/agera kring människor och jobba med det som är negativt med mina personlighetsdrag. That's still why I wanna try to change this. That's still why I drag myself far from this Monday sleep.

Ja, ehehe... Hur ska jag kunna förklara eller kanske bortförklara detta inlägg? Läste detta på en blogg och denne verkade ha tråkigt i samband med detta, så jag antar att jag lider av samma symptom, när det kommer till kritan, haha.

Ja, som ni kanske ser är det så tyvärr dags igen att jag skriver ett inlägg, haha. Det var verkligen ett tag sen jag överhuvudtaget skrev någonting här! Så jag antar att det är dags nu igen...

För att börja från där jag sist lämnade er med en uppdatering, så har det hänt ganska mycket. Jag var iväg och studerade, jag träffade mitt senaste ex, jag flyttade, jag ångrade att jag flyttade så jag flyttade hem igen, det tog slut mellan mig och cheyen jag hade och så sist så tog det slut på studierna. Så det kan gå. Och vad mycket som verkligen händer på mindre än ett år.
Det har faktiskt varit mindre än ett år, om man ser till tidsspannet som jag kollar tillbaka på nu. F r o m augusti i fjol till april i år - var just den tiden jag studerade. Och det var en av de saker som jag faktiskt kan säga att jag fick lära mig att man måste testa på ett ämne, en studieform om man ska kunna bilda sig en uppfattning om hur det är att studera på högskola/universitet.

ÄNTLIGEN!

Ja, som sagt äntligen! Jag har äntligen börjat skriva igen - vilket var längesen jag verkligen gjorde. Även fast det känns lite stel att börja igen, när man tappat lite av sitt flow och sin inspiration, så börjar det äntligen rulla igen. ^^ Det är så sjukt skönt att äntligen kunna känna att man kan lägga ner ett par timmar på att skriva om saker.

Me is happy! :D

Jag kan först meddela att jag fastnat för "Second Cut", av Timo Räisänen! (Lyssna på den) ;)

Den beskriver min gång period av hur jag mer eller mindre har känt mig, sen jag "saboterade" en vänskap, fast hur många vänskaper har man inte sönder för att få nya? En avslutad vänskap, kan leda till en hel del nya.

Och det gråter jag inte över, och ingenting jag har gråtit över heller. Jag har ständigt velat ha kvar mina gamla vänner, vilket jag är glad för att jag har - samtidigt som jag sökt nya kontakter med andra människor - där min tur lett till just detta som jag skriver om. Att de antingen bara kvarstår eller avslutas.
Jag har suttit i den sitsen allt för många gånger, så jag känner att jag kan ha används som ett verktyg för andras välmående, tills det inte behövdes mer, och jag blev kastad precis som en sak i detta materiella samhälle. Att jag har varit som en gammal iPhone, och sedan blivit utbytt mot en bättre. Det finns andra faktorer också. (Jag har fått intrycket att jag har öppnat mig för mycket mot andra människor, vilket inte direkt har varit meningen, och så har jag velat ändra på det, men ändå har det bara blivit kattbajs av allt.)

Nu gäller detta naturligtvis inte alla möten som jag har gjort med människor under åren, utan det har mest varit här i området där jag lever. Antingen vet folk vem jag är, eller så vet dem inte. Och jag ska inte heller se till att alla vet vem jag är, eftersom jag inte söker uppmärksamhet. Vilket jag inte gör nu heller. Jag vill hålla mitt space och jag vill inte synas som en sökande person av uppmärksamhet. Att just skriva om detta - ser jag verkligen inte som att folk ska sitta och tycka synd om mig, för jag kan sannerligen anta att flera har gått genom liknande saker. Att vänskaper, relationer har brustit och från det har man funnit nya.
Jag skriver detta för att jag känner att jag vill öppna upp lite av mig själv, och visa hur jag har tolkat dels min egna del, samt hur situationerna har blivit...

Att lära sig förstå sig själv, är det en del att kunna se sin egna del i saker och ting - inte bara skylla på andra för andras beteende. När det gäller två människor är det två sidor! Så vill du veta hur du själv fungerar - försök att minnas tillbaka på det som hänt, fundera vad hade jag för del i detta?!
När man inser sin del, har man lärt sig att förstå sig lite mer på sig själv.

Vad vill jag då säga med allt detta? Jo: att man blir faktiskt smartare med åren, oavsett man tror det eller ej. Man tänker inte så mycket på att ens liv ofta är fylld med små erfarenheter som man verkligen inte tänker på, men som i slutändan leder till att man värderar saker annorlunda senare. Det kan vara en konversation, eller ett möte med en annan, och sedan sitter man och säger detsamma som den man har talat med. Vi förändras hela tiden, och det märker jag själv, att jag har verkligen inte desamma åsikter eller värderingar på livet som jag hade när jag var arton - och det är jag glad över!
Och i takt med att vi förändras, förändras också våra relationer till människor. Vissa stannar, vissa byts ut mot nya. En del av livet, även om man vill det eller ej!

Kopiera, titta, njut. Rolig.
Bara för att.

Ibland har man fel, ibland har man rätt.

Vad jag vill säga med det är att: det kan tolkas på många olika sätt...
I mitt fall är det ganska specifikt kring en sak.

För ett par månader sen, skedde det en sak som förändrade mig och min tillvaro på ett sätt som jag inte hade räknat med. Jag var inte ens beredd på att det skulle komma fram ovan isen. Jag minns inte om jag blev glad över det jag hörde, eller om jag bara lät det passera.
Dock minns jag att tiden efteråt, var mycket mer ett lidande för min egna del, än någonting fint och glatt. Nu skiter jag i att jag skriver om en sak som jag egentligen inte vill.

Som jag skrev, för ett par månader sen, fick jag reda på att en vän till mig, hade blivit kär i mig, och då visste jag inte vad jag kände, eller snarare, jag var inte beredd på att det skulle komma fram som det gjorde. 1. Det var sent på natten, 2. Jag visste inte om jag kände likadant. 3. Jag saboterade det hela.
[Men nu ska jag ta en sak i taget...]
Utifrån det som skedde visste jag inte vad jag ville. Jag visste inte om jag skulle gå in i någonting seriöst - eftersom jag kommer flytta... Men vart vet jag inte ännu.
Sedan så blev gamla saker förda upp till ytan igen. Saker som jag lagt bakom mig, valde att leta upp mig, som om jag hade lekt 'hide and seek' med dem. Det sög som fan kan jag säga. Jag ville knappast vara i tanke med mitt gamla förhållande som tog slut för snart fem år sedan.
OCH, det var en massa andra minnen och känslor, som jag inte ville vara i kontakt med!

Det var sjukt jobbigt att försöka ta sig igenom det hela och försöka tänka så logiskt som bara möjligt. Att lösa en problematik som hade uppstått. Bl.a visste jag inte om eller hur jag skulle kunna klara av ett distansförhållande om jag skulle flytta, jag var inte riktigt säker på om jag skulle flytta inom landet eller inte.
Det var mycket som jag inte visste och det var andra saker som inte stämde!

Och när saker och inte fungerar som de ska, kommer inte heller saker ut ur ens mun heller.

Well, summering:
FMLNL*!

Fuck my life and luck*!