"uh" räknas tydligen inte som en titel

Magen har varit åt helvete i snart två veckor. Förra veckan var jag hemma flera dagar för att jag inte kunde sova och nu är det samma visa igen.
Har ont och är rädd att jag ska spy fast att jag inte gör det. Men det är min mardröm att spy.
Är så irriterande att jag har utvecklat en fobi för det, håller mig borta från mat "som kan vara dålig" och tänker i princip på det hela tiden. Detta är ganska enerhikrävande.
På måndag ska jag tillbaka till läkaren och göra om allt igen. Troligen så kommer hon säga samma sak och jag får ta samma prover som visar samma normala värden. Fast ska kräva remiss till akademiska för röntgen/ultraljud samt till en dietist så jag vet vad för mat som är att föredra för nu snart kommer jag att sluta äta då jag mår illa efter varje måltid trots medicin.

Även fast min kropp mår som den mår så är jag så glad. Känner en glädje och trygghet även om den ger mig ett behov av sovsällskap!