Need a hug

Känner en sån jävla stor press på ansvar nu. Mamma och pappa åkte till Mexico i torsdags.
Så jag står med ansvar över lillebror, två hundar, katter och hästar samt hela fucking huset. Min morbror och hans tjej bor ju precis bredvid och ska hjälpa till men när jag har ansvaret över något så får jag ett sånt sjukt kontrollbehov. Allt ska fungera, allt ska vara så som det ska och allt ska gå som planerat.
Det gör det inte.
I torsdags kväll så gick vattenpumpen i stallet typ sönder, eller ja, kranen gjorde så den står och rinner så man måste dra ur sladden och låta hydrofonen rinna av.
Hundarna får inte gå ut och kissa som de ska på dagarna när vi är i skolan och morbror och hans tjej ska ta hand om de. Han jobbar på en gård längre bort så de får kissa vid lunch. Hon är hemma men är i deras lilla hus.
De skulle hjälpa oss med mat då jag inte är så duktig på det men har fått laga mat själv. De skulle även sova här ifall att något händer men de gör de inte heller.
Allt detta sätter en sån press på mig så jag har haft ångest de senaste dagarna. Det har till och med påverkat min sömn så sover dåligt, då är det jävligt illa.
Emma var här igår och sov över inatt. Det var så sjukt skönt att sitta och prata av sig om typ allt.
Men när vi skulle sova så blev jag så rädd. Har aldrig varit rädd för att sova men tankarna virvlade runt och jag stressade upp mig själv. Och för första gången så ville jag sova med någon, bredvid någon. I vanliga fall så älskar jag att sova själv men inatt så ville jag ha någon så nära som möjligt så att jag kände mig trygg.
Det här kommer att bli två väldigt långa veckor.