Kaos

När vi satt och åt frukost igår morse så satte mamma typ i halsen och tittade på mig och pappa för att sen falla ihop i krampryckningar och bli medvetslös.
Jag skrek "mamma" och mitt panikslagna skrik ringer fortfarande i mitt huvud. Har aldrig någonsin varit så rädd.
Både jag och pappa sprang runt bordet och hjälpte henne upp. I fallet så slog hon sönder ett glas som hon skar sig på. När jag såg att hon blödde lite så var min enda tanke att hämta ett plåster.
Hamnade i chock och skakade som om jag hade parkinsons eller något.
Gick upp på övervåningen för att hämta detta plåster och min bror frågade vad som hände. Mitt svar blev "jag vet inte" och så gick jag igen med plåstret i handen.
När jag kom ned så bad pappa mig att hämta något att torka med eftersom det var juice över golvet.
Jag var fortfarande helt inne på att mamma blödde så jag trodde att han menade att jag skulle stoppa blödningen.
När jag kom fram till diskbänken för att då blöta ett papper i kallvatten så lyckades jag få tillbaka mitt förstånd och komma ur chocken. Insåg då att pappa menade en disktrasa att torka med och hämtade det.
Mitt i allt kommer min morbror och får allt snabbt förklarat för sig. Så det slutar med att alla förutom mamma springer runt för att plocka glas, torka och hålla koll på mamma.
Själv dammsög jag allt glas helt maniskt för att hundarna inte skulle göra sig illa på det (som tur var så var de utomhus).
Har fortfarande kvar bilden i huvudet hur mamma faller ihop och börjar nästan att gråta varje gång jag tänker på det. Dock så börjar det att kännas så overkligt så jag tror att kroppen går in i någon försvarsmekanism. Troligen en förträngning.
Min älskade lilla mamma <3

Sen så avlivades våran ponny idag efter att ha stått inne i flera dagar med ont i fötterna. Han har fått så flera gånger och vi har pratat om avlivning men idag tog tydligen mamma tag i saken. Så det kommer att vara lite tomt i stallet nu framöver.