fundersam och förvirrad

Jag vet jag vet.. "Jag kan inte skriva något positivt" tänker ni säkert. Varenda titel på mina inlägg är riktat ofta åt det negativa hållet.
Men det är svårt att komma på något positivt att skriva om när man är en person mer mottaglig för pessimism istället optimism.
Men lite positiva saker har ju ändå inträffat senaste tiden men inget jag direkt känner är värt att slänga upp armar och händer i luften och tjoa över dock.
Fisket börjar etablera sig igen i intresset och antagligen bor jag i eget snart.
Men iallafall så tänkte jag fortsätta med vad inlägget egentligen handlar om och det är allt brus i mitt huvud som jag inte får ordning på.
Vi i familjen har nyligen kommit hem från en 1 månads resa från Hälsingland. Vilket var trevligt, men det gav mig mycket tid att tänka och med tanke på hur lite där faktiskt fanns som kunde distrahera alla tankar så kunde jag inte rymma från dem även ifall jag åkte flera mil upp i landet.
Sen jag började gå på min nya medicin så har jag märkt att saker har lättat lite. Det känns inte precis som flera ton sten ligger vilandes på mina axlar. Det känns bra och gör mig glad, men jag känner att det är det enda som hänt sen jag började med medicinen. Jag har fortfarande många negativa tankebanor och extremt svårt för att etablera en positiv grund att stå på och sen arbeta mig sakta upp därifrån. Det medicinen gjort är i princip att då och då ge mig små små doser av "Lycka" som inte håller för att ge mig ork nog att pröva att ta bort stödhjulen och cykla på bara 2 däck om man ska lägga det så. Anywho..det påverkar mitt relationsliv till alla också. Det gör det förbannat svårt att förbinda mig och skapa relation:er.
Särskilt svårt blir det när tankarna bara inte kan lämna förflutna relationer och istället stannar där för man egentligen mådde bra då.
Jag vill inte ha det så, att allt viktigt flyter förbi för jag hänger i det förflutna istället för nuet. Men vem vet, det kanske lättar snart.
Allt man kan göra är att hoppas och ta en dag i taget.