Inget förändras

Jag vet inte längre vad som är rätt eller inte. Jag gör beslut som inte verkar leda mig någonstans.
Från stunden jag visste att jag mådde psykiskt dåligt så visste jag inte att det skulle följa mig ända hit och inte ens få ett slut. Jag gör nya försök hela tiden för att hålla humöret uppe och tänka positivt men för varje enkel liten positiv gest jag ger mitt egna liv så kommer 1000 nya saker som tar bort glädjen direkt. Jag hade inte brytt mig om jag dött..för jag kan inte se varför jag borde leva. Jag har ingen lust, ingen motivation och ingen ork att längre kämpa för att mitt liv ska bli bra. Jag bara flyter med strömmen och driver runt som död ved i en fors. Jag har all tid i världen att stanna och lukta på blommorna men jag vill inte, för blommorna är gråa och döda för mig. Deras doft har försvunnit och färgen har tynat bort. Färgen i mitt liv har tynat bort.. Jag är för feg för att våga ta mitt liv men jag är inte rädd för att möta döden längre. Jag är så fruktansvärt matt och att försöka hålla humöret uppe till en positiv nivå är som att försöka simma med 20 kg's tyngder fäst vid båda fötterna. I snart mer än 3 år har detta förföljt mig och det har även funnits tillfälle då jag trott att allt var över. Men jag har haft fel hela tiden och jag har inte sökt hjälp. Jag vill inte söka hjälp för oavsett hur många som lyssnar så verkar ingen riktigt förstå vad jag tampas med. Jag är ofta ensam med inget annat än mina egna tankar som sällskap och när jag får för mycket tid börjar kugghjulen snurra. Sadistiska tankar om vad jag vill göra mot mig själv, självmordstankar och förnekelse över att jag mår dåligt. Jag vet att jag mår dåligt men det gör inte lika ont längre som i början..det bara finns där. Jag känner att jag mister kontrollen så pass mycket att jag faller in på så många felaktiga spår hela tiden. Jag äter inte sämre men jag äter inte bättre, mina sömnvanor är som en Berg och Dalbana. Jag kan sitta uppe sena nätter och bara tänka på varför jag ens existerar. Jag känner mig värdelös och bortglömd och jag vill inte längre må såhär.