Stress

Sitter och skriker(Sjunger) hemma i lägenheten och bara väntar på att grannarna ska komma och klaga. Idag är det exakt 2 veckor kvar till audition i Angered och jag är så brutalt stressad och nervös. Iallafall hittat en låt som duger... Ändå behöver jag en extra ifall om att jag kommer vidare, vilket skulle vara superkul om jag gjorde! Och medans jag ändå är nere och hälsar på i Göteborg så kan jag ju ändå fira min syster som fyller år på onsdagen. Många kramar till henne!

I övrigt så bara känner jag hur min mage krampar sönder och jag lever med halsbränna. Magsår? Det är inte gött iallafall, och pojken min verkar inte så hype på mig heller det senaste. Bråk hit och dit, klagomål etc. Ibland undrar jag hur länge vi kommer hålla och idag undrar jag extra mycket över det. Men vad gör det om några månader då jag förmodligen inte ens kommer bo kvar? Vet bara att just nu vill jag bara börja jobba, ta studenten och få svar om jag kommer in på någon folkis, så att jag slipper stressa och dra ut det över andra. Jag orkar liksom inte ens lägga ner tid på lilla Edwin vilket gör mig väldigt ledsen och medveten om att jag är en jättedålig "mamma". Jag är inte redo, och jag vill ge Jesper all den tid han kan till honom då deras band alltid bör förbli starkast. Vet bara att vi bara glider isär mer och mer för varje dag och jag vet absolut inte vad jag vill längre. Jag är kär i honom, men jag vet inte på vilket sätt längre.

Bara aj.

Och jag vill verkligen inte lägga mer skit på honom. Och alla hans planer om att åka utomlands med mig osv. Vill han verkligen det? Jag känner mig verkligen inte pigg på att göra det, även fast det är en dröm för mig att resa. Jag vill helt enkelt bara göra det på rätt sätt.


Jag hatar att bli vuxen.