Psykologen gav mig en dagbok.

För att simply påminna mig om hur dålig min vardag är.

Nejmen... Hon bad mig skriva ner hur mina dagar såg ut i ett litet block som jag fick av henne. Hur jag äter, mina aktiviteter, hur sömnen går osv. När jag går och lägger mig och när jag vaknar d.v.s. Jag upptäckte väldigt snabbt hur lite tid jag spenderar med folk då det ända som står i mitt block är att jag sitter vid datorn och spelar verkligen varje dag. Lämnar knappt lägenheten, speciellt på lov och helger. Så skolan är pretty much min savior även om det betyder att jag inte har så värst mycket vänner där, så lever jag ändå mer socialt än vad jag brukar. Jag går även upp då jag borde gå upp och snart tar jag snart studenten! How crazy aint that? Ett år senare än vad jag borde ha gjort men det har stärkt mig lite. Jag går faktiskt till skolan varje dag nu förtiden. Ett helt studiebidrag rikare i månaden! Men några E betyg fattigare.

Ska tillbaka till psykologen vid 11 idag(00:11) och se vad hon säger.
Anledningen till att jag faktiskt suttit och tagit tag i boken är för att jag verkligen inte vill att min vardag ser ut som den gör. Så många gånger jag sagt till mig själv att jag inte vill leva såhär. Hon hade även sagt till mig att jag endast kan hjälpa mig själv vilket inte många psykologer förstått. Träffat ett antal varav 99% gett mig uppgifter där dom sagt "Gå hem och gör det". Dom har literally sagt till mig vad jag ska göra. And trust me, it aint working.

Skriver inte ner att jag mår piss och grejer och säger att jag mår sämst och så nu. Skriver mest detta för att jag vill få ut att jag försöker nå mina mål så mycket som jag kan. Att jag faktiskt kämpar för en bättre framtid.
Pretty much det ända jag gör på ec nowadays. Letting you know how my life floats.

Även om många inte känner mig, har blivit bekanta, aldrig pratar med mig eller umgås med mig längre så. Letting you know. ~