När man inte riktigt vet vart man ska ta vägen.

Jag har en sån där period där den ända jag vill vara med är han jag älskar. Kortfattat att jag helt enkelt bara inte klarar av att gå 2 dagar utan honom. Jag har brutit kontakten med dom flesta och jag vet inte alls riktigt vart jag ska ta vägen. Jag går inte heltid i skolan och försöker nästan hopplöst att hitta ett jobb så jag kan få pengar på ett eller annat vis iallafall.

Den där känslan när man tappat all som helst vänskap med folk och man inte riktigt vet hur man ska få tillbaka den.
Känner mig nästan lite ensam, även om jag har honom.
För att även om jag har honom så kan han alltid dra ut och festa med sina vänner.
Men bara för att han kan göra det så kan inte jag direkt göra det.
För vem skulle jag göra det med?

Toppen liksom. .

Det positiva i livet är dock att min övningskörning går bättre och bättre.
Att jag för första gången i mitt liv ska sätta mig på ett plan. Åka till Spanien osv och hoppa från klippor. (Hej, jag har aldrig varit utomlands och är dödsrädd för flygplan.)
Och att jag ändå bättrar mig och tar åt mig av komplimanger osv.

Vad nu liksom?