Livet och döden...

Hur gör man när ena sekuden allt i ditt liv fortfarande består av lycka och kyssar av sin underbara kille o nästa sekund man får höra att ens älskade mormor har dött? Jo, man gråter ögonen ur sig och försöker fatta vad som har hänt.Min älskade mormor gick bort söndag natt. Jag förstår fortfarande inte hur allt det här kunde gå så fort. Mina känslor är ett virrvarr av oförståelse, sorg, vrede, acceptans och förvirring.
I den här situationen hjälper inte min terapi ett dugg... hur kan man förbereda sig för något sånt? Alla övningar och uppgifter jag har fått jobba med har bara försvunnit ur min hjärna, jag vet inte längre hur jag hanterar mina känslor eller vem jag ska vända mig till för råd eller vad jag ska säga/skriva. Jag är förvirrad. Det är en bra bortförklaring. Jag är ledsen och mitt hjärta är fylld med sorg. Jag gör inte dom rätta valen just nu. Så ni som läser detta som känner mig irl... Förlåt om jag säger saker som sårar er eller reagerar inte på det sätt ni är vana vid. Jag återhämtar mig så fort jag kan och ni kommer få se mig le igen. Men min mormor stod mig nära och det känns som ett slag i magen att ha förlorat henne. Hon fick ett fridfullt slut i alla fall, hon lade sig till ro och sa hejdå till alla och somnade bara sådär. Jag är glad att hon har fått ro och att hon inte behöver slåss för varenda andetag längre. Hon var en underbar kvinna som alltid tänkte på andras välmående.

Jag behövde skriva av mig lite, och jag hoppas att jag kommer må bättre snart. Jag har fortfarande mycket att göra i mitt liv, men min mormor, hon kommer alltid finnas med på ett litet hörn <3