Pukkalos blogg

VI FICK LÄGENHETEN ÅHÅHÅHÅYÅÅHOJOJOJ.
Ska bo i fancy lägenhet på Nissastrand whaaaat.

Sen så var min kära bf på comiccon (jag behövde jobba, så kunde ej hänga :(((( ) AND HE GOT ME THIS FUUUUCK OMG?


Har börjat få fetaste hyllan nu, blir fan bara mer!! Vill ha mmeeerr.
Kan aldrig få nog av collectibles haha :(

Eftersom jag har körlektion kl 10:15 till 11:20, så blir det oftast att jag drar till studion som ligger 30sek från trafikskolan, ja och jag börjar jobba kl 14....
Då skissar vi på våra karaktärer!



P-P-PLUSSSS att ni får en bild på en tatuering jag avslutadepå en tjej igårkväll:

Har en sådan där period då jag ifrågasätter mitt val av yrke utan att egentligen riktigt ångra det, men på något sätt undra vad det var som drog mot hit istället för åt andra hållet.
Sen jag var 6 år började jag att teckna mer seriöst, satt uppe på nätterna och ritade i timtal redan i förskolan (gömde papper, pennor och en bok som underlägg under kudden så att mamma och pappa inte skulle se, fick konstiga frågor av både dem och mina fröknar pga att jag var så trött under dagarna, dock lyckades jag oftast komma undan med mitt smygritande.)
Jag isolerade mig själv från omvärlden, lekte inte med de andra barnen och vistades sällan utomhus, men om jag nu på något sätt tvingades ut så skulle tecknargrejerna med, annars gick jag och pratade med nyckelpigor eller vafan som helst bara för att slippa folk. Mina föräldrar uppskattade inte mitt intresse särskilt mycket vad jag kan minnas, fast å andra sidan så var det faktiskt det enda jag gjorde - varenda lektion var bild, varenda stund skulle ägnas åt att fokusera mot blanka papper.
I högstadiet blev två saker klara för mig - Tatuering och/eller cartoonism/animation.
Vid 14 års ålder gick jag som PRAO elev i en studio nära byn jag bodde i, och där hamnade jag en hel del tills dess att jag hoppade av gymnasiet vid 18 år för att dra till Halmstad och söka som lärling. Under denna perioden var jag fortfarande passionerad angående specifikt 2D animation (jag för old school), men tatuering var inom närmast räckhåll för mig att prova. Kom in på en studio där jag var lärling 1 år, men hoppade sedan till en annan tatuerare för att avsluta lärlingstiden då den första snubben inte lärde mig särskilt mycket praktiska saker inom yrket. Nu är det så att jag är en strävande person, vilket är en stor skillnad från att vara "stressad". Jag vill se resultat oavsett hur lång tid det tar, men behöver känna att jag jobbar för dem och inte bara står och trampar i samma jävla lera hela livet ut. I alla fall så lämnade jag min första läromästare av detta skäl.
Blev färdig "amatör tatuerare" 2014, och är för tillfället egenföretagare sedan 3 månader tillbaka.
För er som kanske vill bli tatuerare hear me out först. Man behöver ha kontakter för att lyckas så smooth som jag kunde från början, och i vanliga fall måste du betala din läromästare för din lärlingstid. Se till att ha erfarenhet av tecknande, var sjukt ödmjuk och införstå och acceptera slaveriet du får utstå MINST första året. Det är ett stort ansvar att ta hand om en lärling, de kan vara alltför blygsamma, dryga eller inte lyssna ordentligt och därmed fucka upp inte bara för sig själva men även för oss. Det krävs passion och målmedvetenhet för att bli en bra tatuerare, vilket jag personligen fortfarande strävar efter då jag är lååååååååååååÅÅÅÅÅåååÅåÅåÅÅååångt ifrån där jag ens känner mig duglig. Man måste vara tuff men samtidigt så otroligt ödmjuk, speciellt ödmjuk, det är min policy.
Anyway om man typ återgår till topic som jag svängde av från för tusen år sen.....
Emellanåt önskar jag att jag valt den andra vägen mestadels för att storytelling, karaktärsbyggande och design är något som jag älskar, ÄLSKAR ÄLSKAR. Sitter stup i kvarten och analyserar tecknade program för sina karaktärer, helheten i showen/filmen och omgivningens mönster/färgläggning samt stilen på hur allt är tecknat osv.

Två av mina favoritartister är Glen Keane som var med och animerade bla. Tarzan:

... Och Raven M. Molisee som lägger upp sin fantastiska konst på Deviantart, THANK ALL THE GODS < 3
http://raveneesimo.deviantart.com/gallery/11444837/Ed-Edd-n-Eddy





Jag tänkte eventuellt söka till en folkhögskola med inriktning 2D animation som ligger ca 3-4 timmar från Halmstad, men tror det får vänta tills ekonomin är döstabil och det finns tid och möjlighet att tillfälligt lämna djuren i någon annans händer medan jag pluggar (typ pojkvän haha).
Fenan stöttar mig som fan i detta och tycker jag borde göra det, och tro mig jag är så äckligt sugen. Tiden kommer, man är ännu ung och kommer hinna med en hel del innan 50.

Var skitdeppig hela hemska natten pga livet var så orättvist igår eftermiddag.
Allt hände liksom på samma gång och min hjärna i samband med hjärtat är ett skört maskineri som får hysteriska flipouts om något är jobbigt eller sorgligt.
Sorgligt är detta.
Först så har KordaleKaleb gjort slut, två instagramare jag följde och älskade att bli uppdaterad om. De var så fina och hade fan hus, barn samt skulle gifta sig och hela skiten nu när gaymarriage blivit legalt i USA. Men livet hände och ja, they fell apart. Blev ganska sorgsen rent allmänt för att deras story var en sån stor inspiration, de såg så lyckliga ut även om de behövde gå igenom så äckligt med diskriminering pga att de var gay, svarta och hade barn.
RIP eller något < / 3



För det andra så lade min favoritblogg ner (en EEnE blogg), och detta var en oooootroligt inspirerande, rolig och barsk grej som jag följde slaviskt och inväntade bilder från konstant. Bloggerskan höll på med en (dock blygsam) serie som jag dyrkade, och hennes hela sätt att förklara saker på var bara så spot on på alla vis. Intresset för cartoonism var aåklart pricken över i:et, och hennes tecknarstil omg...
Sitter klistrad fram till 1 Okt då den ska raderas helt, sparar de bilder jag älskar mest, med hjärtat i halsgropen såklart wuäh...
Delar med mig av några.





Ovanpå dessa två hjärtskärande ting så fuckade min torktumlare igår, så jag fick hämta fuktig, äcklig tvätt.
Sängkläder....... Mmmmm...... Skönt när det är kallt.
Jag har PMS och blev ledsen över att min middag inte blev kul och att jag sitter ensam hemma utan roomie eller BF att klaga till, eller ja åtminstone göra något roligare med än att deppa.....
CRUSHED.

Åååhh var och kollade på finaste lägenheten idag med min babe (yes we are good again, bäst i världen på att lösa problem!). ALLTSÅ den lyan fuck me backwards, kändes surrealistiskt. Värsta balkongen och ashögt till tak, lång jävla bänkjävel i badrummet samt att kök och vardagsrummet är ett enda stort himmelrike.
Vill ha den so fucking baaaaad, hoppashoppas! Nästa vecka får vi kanske veta!!!!

Gjorde en gif på våra fult tatuerade armar, kontrasten < 3


Ehh sen fan vi träffade på den sötaste mulattungen på jorden när vi drog runt på Willys......
Pappan var från Gambia, mamman (som var där och handlade) var förmodligen svensk (white, what do I know?) haha och hon sa det helt spontant till Fenan medan den pinsamma människan skulle småprata med bebisen (det var ju chill och bebis var asglad,men hej jag har själv social fobi ööh...), han frågade inte ens om någon pappa, lite coolt.
Ahh jag vill ha en sån bebis??? Skämtar jämt om det och undrar i samband med Fenan vilken nyans vårt barn hade fått. Han är 30% vit (do not know etnicity), och resten är Barbados (afroamerikansk mamma, men typ karibisk, haha jag dålig koll!!), varpå jag ändå har mörka ögon, svarta ögonbryn och väldigt mörkbrunt hår (ungerskt påbrå från pappa), MEN har en blond morsa med blå ögon, dansk .
It could be ANY DAMN THING.
Lite som på lotto. Hope it'd be cute thoooough.

VAD TROR NI? Hade vår mix kunnat bli lite snygg????

Nej jag har inte attityd, och mitt humör är alltid på top.
Except for when my BF is trying to be a bossy cunt about my sleeping hours during like hmm right now.



Jag älskar honom men... Ikväll är jag 5 år och svår.
Fuck you.

(PS: ja jag vet att det stavas plague*)

Haft ångest hela jävla natten på grund av en sak som sades till mig igår. Eller sades inatt rättare sagt, men det räknas väl som igår eftersom det var innan 24:00. Allt började med att jag och min BF pratade via sms och kom av anledningar in på sanningar, alltså att vi skulle fråga varandra lite random skit av rent humoristiska skäl för att kunna få en större bild av varandra (you can learn from fun som de sa i i alla barnprogram osv.)
Allt gick väl någorlunda bra men blev eventuellt rätt tråkigt, varpå han skulle ställa en sista fråga till mig. Jag låg och väntade på hans sjukt sega svar medan blicken som etsat sig fast i taket blev allt svårare att hålla kvar, kroppen gick in i ett bedövande sömnläge just då mobilen fucking ringde?. Med en skeptisk min tittade jag på den upplysta skärmen innan jag svarade lite bittert att Varför ringer du? (observera: När jag är trött som fan och min sociala orkelöshet är i botten, do never call me...).
Han sa att han ville fråga mig sin sista fråga såhär, i verbal form över tele. Aaight fine men jag är trött som fan MMM...
Fick frågan om jag kunde beskriva min kärlek för honom i ord.
Planeten slutade snurra, mina organ knöt sig i smärtsamma knutar och illamåendet steg till skyarna. HEJ MEN NEJDÅ JAG FICK IIIINTE PRESTATIONSÅNGEST WTH.....
Har aldrig låtit så trög i hela mitt liv, för jag kunde inte komma på ett endaste jävla förbannat skit att säga. Väste något om att det var en väldigt svår formulering att sätta ihop då kärlek är en extremt svår känsla att beskriva (enligt personlig åsikt), åtminstone för någon sådär huxflux. Krystade fram en långsam mening om ärlighet, men avbröt mig själv med ett surmulet muttrande där jag förklarade än en gång hur omöjlig den här uppgiften var speciellt nu när en är lika funktionell i huvudet som en leksaksrobot utan batterier. För jag kände mig som en leksaksrobot utan batterier: Ett apatisk ansikte med en ovillig kram-gestikulation per automatik för folk att missuppfatta, tom på innehåll och oförmögen att tala. Dock steg ångesten så mycket att jag kunnat spy om vi talat en minut längre, för såklart blev han ju besviken??? Hade jag också blivit, men att han sedan ska behöva tala om att han själv hade kunnat berätta för mig hur han kände i den sockersötaste av kärleksform like right na-na-na-na........
Kände mig nedtryckt och sämst på samma gång, min stela maskinarm ville bända sig ur konstruktion och täcka ansiktet i skam.
Idag har han inte skickat något meddelande, såsom han brukar göra varje morgon (nej jag är ingen martyr, går bara inte upp varje dag kl 7), och då jag valde att istället fråga honom hur hans morgon varit blahblah, så har jag inte fått något svar.

Ska man kunna svara på en sån fråga utan att behöva tid?
Är jag en dålig flickvän med fake känslor och dåliga motiv?
Borde jag säga förlåt trots att jag gjorde det i den mån att jag beskrev så gott det gick att jag älskar honom, men att det är svårt att få ner i exakt term när min kärlek till denna människa sträcker sig i så äckligt millånga spår?

Det gör ganska ont idag, och jag är hemskt deppig. Brukar inte vara den som ser ner på mina val och mina sätt att vara i ett förhållande, buuuuut...

Alla borde lyssna på min fina lista, dock är den inte riktigt klar, men ändå. Söt och badass osv, like meeeee
https://open.spotify.com/user/pukkad/playlist/3LPGqZEhcyAHx4qLPcjsTq

Jag är trött och irriterad idag, ska därför lägga till massa onödigt apparel till min cart på amazon...
Det blixtrar och min roomie sitter och är nervös, she scared of thunda! Tycker personligen det är rätt mysigt, så länge man inte blir träffad och typ, dör. Det är nog rätt troligt om man inte är James Coburn liksom.


Aaight lazy mode, här har ni bilder på mina senaste och ännu ofärdiga verk!



Waaah tyckte för övrigt den här bilden var rätt ball, blev min nya bakgrund på telen < 3
Fetty Wap forever, han är definitivt på topp listan bland fantastiska artister mahlawd.


AND SOME UNDERBAR HUMOR HÖÖHH.
Gokväll weirdos, Pukk for president.

KHHHH ALLTS BARA FUCKING GÖR DETTA OM NI HAR KATT. Satt och rullade som en volleybollskruv på golvet av asgarv, bästa är ju att katterna inte ens fattar vad som händer. Lol spottade nästan på tangentbordet för att jag skrattade åt scenariot ännu en tjugofemte gång.


Otroligt vackra varelser. Ser ut som nått ur Samuraj Jack!

I övrigt så har min kära boyfriend fått hem sin senaste beställning och dansade av lycka tillsammans med sitt nördiga hjärta. HAha alltså jag har skitdålig koll på hans spelgrejer, men vet bara att det är Akumas halsband, (Ahmen plus grillz cause stereotypskämt osv). Han köpte ascooa grillz, vampyrtänder och hela halloweenbaletten. Det jobbiga är att de inte passar mig ALLS, ser ut som en mongolid med överbett :(
Hehehee nu vet ni varför vissa thugs ser så arga och sammanbitna ut i alla fall.


Ska snart hoppa upp på min babyrosa cykel och rasa iväg mot stan i samtidigt ångestorkan då det är dags för min första körlektion...
Kommer döda någon, I know it.

By far en utav de bästa filmerna!
Monsters University < 33





Såg den första (Monsters Inc) med pojkvännen ikväll, åååhh alltså. Nostalgin, kärleken, DETALJERNA.
Fantastiska karaktärer och designer,vad kan jag säga.
Jag är i övrigt lat och skriver typ ingenting because why I do not know. Är lite överarbetad.
Önskar ibland att jag satsat på animationslinje, disneyshit eller 2D cartoon animation. Min stil är aningen mer riktad åt dessa specifika artforms.