Save the rest...

Haha... Jag fattar inte att jag gör det här, men nu är det över. Nu vill jag inte trampa på samma fläck längre. Kanske det har varit så länge, men nu släpper jag taget.

Farväl min lina, jag skall ut och leva de sista smulorna som är mitt liv. Men kan man göra en höna av en fjäder kan man kanske göra ett bröd av mitt liv också.

Om du bara lyssnade på mig. Då skulle jag berätta allt det där som du aldrig kommer att få veta. Jag vet att du inte vill vara ensam men det kryper och krälar under huden och du måste förstå. Förstå att det kommer att göra ont, ondare än plåster i armhålan. Du kommer över det och jag kommer ju vara där igen när det onda gått över.

En dröm om natten är bara en dröm om natten. En dröm om dagen är inget annat än en dagdröm. Det fina är att bara en dröm är en fantastisk tanke. Jag har bara ögonblick med dig, för jag är inte här. Jag drömmer. Det är bara en dröm. Bara ett ögonblick.

[ Hon stod framför honom. Han kände hur det knöt sig någonstans i hjärtat. Han önskade så innerligt att få hålla om henne, känna hennes nätta kropp, tätt intill. Hon mötte hans blick med ett leende. "Snart" han nickade, snart. Han öppnade munnen, som för att säga att han älskade henne.

Hon stod framför honom. Det knöt sig inte i hjärtat och han skulle aldrig få hålla om henne. Det hade varit lättare att glömma.... ]