Ponnyn Pennys Dagbok: Del 1

Kära Hubbe.
Nu är jag på djursjukhuset tillsammans med min matte Matilda, bandagerad och omhändertagen. Jag skall berätta hur vi hamnade här.

I dag har det snöat hela dagen och vi har varit med om ett litet äventyr. Först var det jätte kul att busa i snön och alla (förutom Brunte förståss) sprang runt i snön och hade hur roligt som helst, men tillslut var det så mycket snö att vi knappt kunde röra oss längre, så alla gick in i vårt lilla skur för att komma undan snön. Det var väldigt trångt och utanför rasade snöstormen.

Plötsligt hördes ett väldigt brak och så rasade taket in. Fleur och Putte hann ut men sedan spärrades vägen av plank å annat skrot. Kungen slog sitt ben och jag fick en planka över ryggen. Allt var kaos och vi var alla väldigt rädda. Fleur försökte få upp dörren men fick ge upp och gå efter folk.

Snart kom hon tillbaka med vaktmästare Bengt som hummade och brummade. “Vi får nog ringa efter brandkåren här du… Ja det måste vi nog.” Så fick vi vänta, min rygg gjorde fruktansvärt ont och varje gång vinden rev i skjulet knarrade och knakade det farligt mycket.

Efter ca en halvtimme kom det en stor brandbil med kran och allt som skulle hjälpa oss ut, veterinären, Ställmästare Maria och Puttes, Min och Kungens ägare hade också kommit. Alla ville veta vad som hänt och hur illa det var. Så fick man skotta väg fram till skjulet och påbörja räddningsarbetet. Det tog lång tid, men tillslut fick jag och Kungen komma ut. Vi blev transporterade till djursjukhuset. Det sista jag hörde var att Brunte satt fast och att det var riskabelt att få ut honom. Stackars Brunte tänkte jag, för även om han var en sur-gubbe så ville jag ju inte att han skulle sitta fast i ett skjul resten av livet.

När vi kom fram fick jag en spruta med smärtstillande och något lugnande, sedan blev jag röntgad och omplåstrad. Så kom Matilda och hon grät och kramade mig, vi gick till en stor box där jag fick mat (mums, det här kanske inte var så illa ändå J) sedan kom Kungen. Han skulle få åka hem snart men jag får nog bli kvar här en stund till…

Så nu står jag här och känner mig lite orolig inför framtiden men Matilda och hennes mamma är här så det skall nog gå bra. Hoppas Brunte också mår bra..
God Natt Hubbe.