orkar fan inte mer

just nu så försöker min mamma att få mig till att äta frukost, fast att jag inte är hungrig och inte har lust till att äta något just nu så står hon och tjatar och gnäller på mig och säger att jag måste äta och att jag har anorexia..

Hon är full och startade sin dag med att dricka en whiskey för att hon tycker att det är för jobbigt att skulle vara där för mig och ta hand om mig för att jag är sjuk, dock så vet vi inte hur allvarligt än men vi väntar på svar ifrån sjukhuset, men min mamma måste fan sluta gå runt och berätta för folk att jag kanske har en viss sjukdom och det är den som har gett mig epilepsi när det fan lika bra kan vara min astma och min astmamedicin som har gett mig epilepsi!

Önskar fan att hon och mina systrar och min pappa kunde sluta gnälla över att jag äter för lite med tanke på att det var ingen som la märke till att jag har ätit så här i ca. 1 år och under det här året är det ingen av dom som har lagt märke till det! Själv trodde jag ju bara att jag var skoltrött och det var därför jag gick runt och var nere och knappt orkade något och tappade aptiten och folk knappt ville vara med mig så alla bara typ dumpade mig och jag gjorde vissa saker som jag ångrar nu och sen så visar det sig att jag är sjuk i huvudet men det var ingen, inte ens mig själv som la märke till det! Och nu går min familj runt och gnäller på mig, för dom oroar sig för mig men dom la inte märke till det förrän jag fick min jävla epilepsi!



Men jag älskar fortfarande mig familj och jag är tacksam för att dom oroar och bryr sig så mycket om mig som dom gör, jag älskar även mina kompisar, iallafall dom som fortfarande bryr sig om mig och jag saknar dom skit mycket..

Just nu önskar jag att jag kunde få en stor kram av en person som jag saknar skit mycket och som jag inte har träffat på skit länge för att den personen har lite svårt att träffa mig..



Önskar jag kunde sluta vara så jävla deprimerad hela jävla tiden..