jag är en pessimist

hoppas jag snart får ett jävla brev ifrån sjukhuset i Eskilstuna så jag kan få veta vad mina magnetröntgen-bilder visade så jag kanske kan få veta vad fan det är som har gett mig epilepsi!
Enda positiva var att jag den här gången slapp för att få en spruta med något självlysande radioaktivt ämne i armen och det gick lite snabbare än före gången och det var inte kl 7 på morgonen den här gången! :)

Men jag kommer väl snart att få en kallelse till sjukhuset så jag kan få pratat med min jävla neurolog om att min medicin inte gör så att jag får det bättre och jag tror faktisk också att den stör min astmamedicin och evt också mina p-piller..
Men nu ska jag inte bli orolig och stressad för det är då jag brukar få ett av mina "mindre" anfall-.-

Men för att prata om något annat och lite mer trevligt nu, jag myser med min söta katt herman. Dock så önskar jag att jag hade någon annan att mysa med, inte för att herman inte är mysig att mysa med men jag saknar att mysa med någon lite mer mänsklig.. Saknar någon som kan krama mig, få mig att skratta, som kan hålla mig en handen och som kan pussa mig, men det är ingen som vill göra dom sakerna med mig (så känns det iallafall..)

Känns typ som om att ingen vill prata med mig, det är alltid jag som ska ta kontakt med folk/mina kompisar och oftast får jag inget svar eller så får jag svaret att de inte har tid till att prata med mig eller något liknande..
Dom enda som ger mig bara lite trevliga svar är min familj och en mupp.
Och dom enda som vill och kan mysa med mig är mina djur eftersom ingen har lust till att mysa med psykisk och fysisk sjuka mig!