jag mår skit!

Jag orkar fan inte det här! Jätte roligt att ens egna mamma inte orkar med en mer, jag är deprimerad och blir mer deprimerad av att den fulla kärringen står och kallar mig jobbig, jag får inte åka någonstans iallafall inte utan min mamma eller min låtsas-storasyster som är utbildad inom vården, jag blir mer sjuk och orkar inte med mig själv och det är säkert därför ingen orkar med mig och det är säkert därför det inte är någon som vill ha mig som flickvän eller ens kompis...

Känner mig rätt otaggad för att jag ska till hjärnscanning här om en vecka och är rädd för vad dom kommer att hitta eller att dom inte ska hitta något som kan förklara varför jag får dom här jävla krampanfallen!

Men jag är jävla glad för min hund som väcker min mamma om natten när jag får ett anfall som är för stort till att hon(hunden) kan väcka mig ut ur dom och att hon väckte mig här imorse när hon väckte mig ut ur början på ett anfall och la sig så att hon låg och höll fast på mina händer och fick mig till att slappna av<3

Jag är också jävligt glad för dom kompisarna jag har som faktisk fortfarande pratar med mig och som fortfarande bryr sig om mig och som fortfarande vill krama mig. Ni betyder jävligt mycket för mig och jag älskar er jävligt mycket!
Och jag önskar att en av er kunde komma hit och ge mig en stor kram!

Jag är också glad för att min storasyster kommer upp hit på onsdag och blir tills på söndag så om det är någon som är dryg eller elak mot mig så har jag henne till att skydda mig och ge er stryk! Om inte så får jag min systerdotter som går till taekwondo och som faktisk är jävligt duktig till det fast att hon bara är 9 år till att komma upp hit och ge er stryk!