Riktigt namn:
JoJo Civilstatus:
Player
Läggning:
Straight
Intresse:
Sex
Bor:
I skogen
Politik:
Anti-allt
Dricker:
Diverse
Musikstil:
Metal
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2008-08-17
Räknar dagarna till man blir 20, och dagarna till man blir hemlös. Inte särskilt stor skillnad på antal dagar. Woop woop.
Livets födelsedags present är "Well, fuck you. Here have a HUGE depression, fail with every job-application and lets spice it up with some freaky nightmares keeping you awake most of the nights. You slept to much the past weeks when you slept 12-17h a day! And btw, you will get kicked out of your home."
Jag har träffat en terapeut ca 4-5ggr. Efter 3-4 stämplade hon mig som ett hopplöst fall. Senaste gången frågade hon om hon skulle skicka en remiss till psyk så jag kunde bli inlagd. Jag fyller år om 4 dagar.
Jag har sökt jobb som en desperat hora. Ingen har hört av sig. Kanske lika bra... Hur skulle jag kunna hålla ett jobb när depressionen sliter sönder mig? Jag fyller år om 4 dagar.
Jag har nästan dödat min rumskompis för att han är en dryg liten bitterfitta till dramaqueen. Jag som tänkte det var bra att flytta in med en kille för att slippa exakt just det. Right. Jag fyller år om 4 dagar.
Jag kommer antagligen bli utsparkad från lägenheten om ungefär en vecka. På det kommer jag säkert få extremt dåliga referenser. Kommer aldrig mer få en lägenhet. Jag fyller år om 4 dagar.
Senaste månaderna har bara rusat förbi, även om dom i "stundens hetta" har känts mördande långsamma och sega.
Allt har hänt. Och ändå inget...
Jag har blivit bartender. Typ. Failade slutproven pga jag var sjuk de 2,5 första veckorna, av 4.
Ska dock börja plugga i höst.. Så livet känns inte heeelt meningslöst. Bara nästan, för jag vet inte vad jag vill med nånting längre. Igen. Måste flytta hemifrån pga extrem pälsallergi, och mina föräldrar skaffade tidigare i år en schäfer. Som lossar massor av hår. MASSOR. Fast det ser lite mörkt ut... Skitliv.
Men men, jag vet iaf typ vad som gör mig trött och varför jag inte kan motionera som en vanlig människa - trots mina futtiga 19 år. Hjärtfel. Yeees, folk har krossat mitt hjärta ett par gånger för mycket... Nah, skojar bara. Det är nånting som växt fram eller vad man ska säga.
Fick en kärleksförklaring av en snubbe härom natten efter att han promt skjutsat mig hem på cykel. Fast jag låg med snubben han försökt jaga bort när jag inte såg.. Ooops. Jag bara... Nej, kan inte vara med första snubben. Han är för seriös eller omogen.. Snubben jag låg med och antagligen kommer ligga med igen, är sååå chill. Mogen men charmig med humor - och tydlig!! Det är liksom bara sex och gos, umgås som kompisar. Som det ska vara!
Fast så kommer det där needy igen... Bara för att massa skit hänt i år och före. Blivit utnyttjad som fan osv.. Så man saknar dom där trygga armarna som bara är till för en själv.. I HATE it.
Är rätt trött antar jag... Ska göra muggbrownie och sova.
Nascht.
Så. Jag är i Västerås, har typ gjort slut med min pojk/sambo, har med mig nästan allt jag tog dit. Iaf klädesmässigt... Och här sitter jag i min gamla KK's lägenhet, ensam, nyklippt, med en tom temugg och planer på att hälla i mig en glöggflaska ensam och smaska några lussebullar.
Jag är typ sönderknullad och allmänt... Orkar inte. Slö.
Jag har magrat massor veckorna jag var i Alingsås. Märkte det dock först när jag skulle därifrån.. Men mina höfter/rumpa och bröst är kvar. Oh the irony... Så det är bara mina revben som plötsligt bestämt sig för att kika fram.
Mitt liv är verkligen helt upp och ner... Jag vet inte vad jag ska göra med nånting. När folk frågar var jag bor vet jag inte vad jag ska svara. När folk frågar mig var jag är det och det datumet vet jag inte vad jag ska svara.. Jag känner mig värdelös som inte har ett fucking slutbetyg. Och ännu mer värdelös för att jag antagligen inte kan skaffa det förrän nästa HÖST.
Jag har kommit fram till att med min historia kan inte jag leva i ett förhållande.
För min historia har gjort mig - Brutalt ärlig och öppen, anti att någon försöker ta sig in mellan mina skinkor - skoj eller ej, anti barnsligheter och väldigt kramig/gosig.
Sånt går inte i ett förhållande. Iaf inte med småbarn som jag alltid lyckas hitta och falla för FÖR ATT DOM VERKAR MOGNA OSV INNAN jag blir tillsammans med dom.
Så här sitter jag, och min pojk bara KAN INTE acceptera att jag varit med ett tvåsiffrigt antal människor, sexuellt. Och säkert en.... 50+ rent tease för att man har tråkigt. (Sista vet han dock inte om, enklast så.)
This isn't gonna last... Yay... I just.. feeeel it.
He doesn't need me. He doesn't really want me. He doesn't have time for me. Recipe for me leaving him.
Edit: Jag fick leka själv igår kväll bara för att "Jag tar för lång tid på mig att komma för att han ska orka/vilja ens ge det ett seriöst försök" Även om jag precis innan sa att jag var supernära. Idiotfuck.
Att flytta hit var inte så awesome som jag trott det skulle vara.... Jag har varit ensam större delen av dygnen sen jag kom hit, vi typ sover bara tillsammans. Och när han kommer hem är han oftast piss'd of.
Han skulle vara ledig idag så vi skulle umgås. Visst, han är ledig idag. Men han sov till 15, låg kvar i sängen till typ 15.30, spelade piano till strax efter 16 då hans kompis ringer och frågar om dom ska till studion. Han sa ja efter att ha frågat mig om lov. (Jag var så jävla piss'd vid det laget så jag sa åt honom att åka) Så jag gick ut på en promenad innan han åkte. Orkade inte se honom åka igen.
Snart varit här en vecka. Stort sett ensam.
Jag tycker om ensamhet, visst det gör jag. Men bara om jag väljer den själv, inte om jag blir tvingad till den. Vilket jag blir... Även om jag visste att det skulle vara ungefär såhär så är det överdrivet! Så sjukt överdrivet hela grejen! Och när han är här bryr han sig inte riktigt om mig.. Visst, han försöker. Men det blir typ 5min eller så... Sen gör han allt annat än umgås med mig.
Jaaa, jag är tvungen att gnälla ur mig nånstans... Jag blir galen här i min ensamhet!
Blir nog bättre nästa vecka... Hoppas jag...
Well, som vissa av er vet kommer jag flytta på söndag... Det blir awesome :3
MEN, före det ska jag på en awesome fest.
Det betyder dock att jag kommer åka buss i 1,5h x 2 och sitta på Västerås Centralstation i 2,5h... Men men.. Totally worth it!
Min väska jag ska ha med mig på flytten väger TON xD Om någon får den över sig kommer personen dö. You better not touch it..
Den andra kommer nog väga lite mindre.. Hoppas jag... Aja, iaf inte en hel tallriksservis i den.
Nånting säger mig att den gick bra... Jag minns iaf att jag hade jätte jätte roligt! Och att den resulterade i hjärnskakning... Gotta be a prof, right?!
Jag åkte till minneslunden, handlade och genomled en släktmiddag - Allt det med en skrikande unge som sällskap och hjärnskakning, efter minimal sömn.
Freaking unicorn!
Mitt nervsystem fick sig en törn... IT TICKLES EVERYWHEEERE!
Bara.... Nej. Nej nej nej NEEEEJ. Arg på typ precis allt helt utan anledning och bara känner för att skrika på alla och allt jag ser.
För att så sätta mig och gråta...
Och sen fortsätta skrika på saker/folk.
Tänker stänga in mig i mitt rum med ett mediumstort glas jäger med is och en chokladkaka. Bok och super deprimerande musik på det. Hell no. Men jo..
I hate people. I hate people 'cus they don't want me.