RANDOM dr;tl

3 augusti 2008 kl. 20:34

Bläh.. Bara kände för att skriva lite här.

Vafan... igår kände jag mig bara helt jävla hopplös.
Mådde skit, men jag ville egentligen inte riktigt visa det för någon. Fan heller att alla andra ska behöva dras ner i skiten bara för att jag inte mår bra.
Men ibland blir det bara för mycket.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Måste skriva av mig bara.
Jag tror jag skriver en berättelse eller nåt. Om ni inte pallar läsa, så gör inte det heller.

Yumiko tog tag i en gren och höll ett fast grepp runt den för att inte trilla.
Vinden blåste vildare nu och hon kände hur den knuffade henne framlänges.
Den drog så hårt i henne att hon fick svårt att andas.
Hon tittade upp mot den mörkgråa himlen. Molnen var tätare nu och de kändes alldeles för nära.
Luften var fuktig och varm. Hon började gå framåt.
"Hur länge har det varit såhär?" tänkte hon för sig själv. "Hur länge har jag stått ut? "

Hon tog satts och hoppade över en liten bäck.
Vattnet porlade och susade lekfullt fram bland stenarna under henne. Hon tittade ner och såg ett ansikte. Ansiktet var omringat av svart, tjockt hår, som envisades att trilla ner i ett par mörka ögon kantade av långa ögonfransar. En liten näsa syntes i mitten av ansiktet och under den satt en söt, fyllig mun.
Hon suckade.

Vattnets spegelbild var alldeles klar, men hon hade ändå svårt att tro att det var henne själv hon såg där nere. Hon var alldeles smutsig och hennes hår flög okontrollerat omkring dit vinden drog det. Hon kände försikigt på såren hon hade fått på sina armbågar.
Även om folk påstod att hon var söt och var väldigt envisa att berätta det för henne, så kunde hon inte tro på det de sa. Hon hade sedan länge intalat sig själv att det inte var sant. Hennes självförtroende var alldeles för dåligt för att våga tro något annat.

~*~

Ett skrik hördes.
Ari kunde se hur fåglarna flög iväg i panik, vilt flaxande. Han sprang. Det fortaste han kunde.
Bara sprang och sprang och sprang.

Stigen som ringlade sig fram under hans fötter var snårig och smal. Rötter och stenar låg ivägen för hans fötter och stora buskar hade börjat växa för den och gjorde stigen svår att se. Månljuset försökte tappert ta sig fram genom de tjocka molnen, men utan större framgång. Det var mörkt.
Skogen var tyst. Det ända som hördes var Aris tunga andhämtningar. Han började bli trött nu.
Fötterna värkte och han kände hur en smal blodstrimma letade sig fram nedför hans ben.
"Fan också! Jag måste ha rivit mig på buskarna eller någonting " tänkte han.

Ännu ett skrik gjorde sig hört i natten.
Ari tittade upp mot himlen och kände adrenalinet ta över hans kropp och han fortsatte att springa.
" Inte långt kvar nu! " intalade han sig själv.

~*~

Smärtan i Yumikos ben var outhärdlig. Hon knep ihop ögonlocken hårt men kunde ändå känna hur tårarna föll och blötte ner hennes bleka kinder. Hon tittade ner på såret. Det var ganska djupt. Blodet hade börjat rinna och förvandlats till en röd flod som rann nerför henne ben.
Hon tog av sig sin ryggsäck och letade runt i den efter sin vattenflaska. Hon skruvade av korken och lutade flaskan över benet. Långsamt tippade hon över den så att vattnet hälldes ut över såret.
Hon kippade efter luft. Smärtan gjorde det svårare att andas. Hon bet ihop sina tänder. Hårt. Så hårt så att det kändes som om de skulla trilla av.
Hon lade ner flaskan i ryggsäcken igen och rev isönder en remsa av hennes skjorta, som hon sedan knöt om såret som tryckförband. Smärtan tog tag i henne igen.
Det här hade hon inte räknat med.

En kall vind piskade mellan träden och Yumiko kände sig plötsligt yr.
Hon ville sova, men var alldeles för rädd. Tänk om hon aldrig skulle vakna igen?
Tanken kändes på något sätt lockande, men innerst inne så visste hon att det inte var det hon ville.

~*~

Ari andades häftigare nu. Lungorna tycktes krympa.
Han stannade upp och lutade sig framåt. Var tvungen att vila. Halsen gjorde ont av de allt vildare inandningarna.

Ett prassel hördes bland buskarna.

Ari tittade sig omkring. Inget.
-Jag inbillar mig bara, intalade han sig själv.





Orkar inte skriva mer idag ||DD kanske skriver vidare nån gång.. om jag orkar..och om nån tvingar mig =w=;;;

---