Planer åt helvete

Mitt hypomaniska jag gillar verkligen inte när saker inte blir som planerat. Alls. Jag har all energi i världen till att göra de inplanerade sakerna och vill göra allting nu nu nu som bestämt, så det känns åt helvete när man då blir sinkad av någon annan. Igårkväll skulle vi städat lägenheten - R drog istället iväg på afterwork. Jag städade lite själv, men lämnade det sedan. Jag sa att glöm inte att vi har en massor att göra imorgon, så tänk över hur mycket du pallar dricka och hur sent du kan komma hem osv. Tydligen kom han hem klockan 3 inatt när jag redan sov sedan länge. Och nu är han omöjlig att få upp ur sängen, kan knappt ställa sig upp för att han har så ont i huvudet osv osv osv. Det är dessutom tydligen inte ens helt säkert att vi kan låna en bil, vilket låtit som att det har varit bestämt i en vecka nu. Jag.blir.så.frustrerad. Vet inte vart jag ska ta vägen. Hatar verkligen när det blir såhär, vissa saker känns verkligen åt skogen vad gäller sambolivet just nu. Riktigt less blir jag. Hoppas att dagen löser sig på ett eller annat sätt i alla fall.