100 år senare.

Shit, det här var längesedan. Lika bra eller? När man bara svävar på livet så faller inte tanken in på att blogga spec. ofta, varken här eller någon annan stans för den delen.
Klarat skolan med rätt okej slut trots frånvaron, klarat mer poesi-uppläsning och mina verk växer.
Har epilepsi, tydligen, söndagar spenderas på samma vis varje vecka; jag, Hannes och Eric har myskväll.
Flyttat ut från internatet, har en stabil inkomst samt vänner för livet.

Lycka är att.. fuck it, behövs det en förklaring? lev och lär!

Du sa en dag till mig; bli inte som de, dem andra. Bli aldrig något du inte är, varit eller påverkas att bli. Du sa; stanna precis som du är, sluta aldrig existera i den formen du tagit nu. Stanna i den sinnestämningen och snälla bli aldrig som de.

Du sa; egoism är en av de värsta egenskaperna man kan ha, bygg på att skapa gemenskap, fastna aldrig i fångenskap. Bli aldrig vilseleden av världen, ta ett steg i taget och låt din kreativitet bli penseln som målar den svarta verkligheten. Och snälla, bli aldrig som de.

Du sa att de andra var inte som vi, vi var annorlunda. Vi var inte socialt fastbundna, vi var inte trollbundna av en orealistisk tro om samhället. Vi var inte egoistiska och vi var idealistiska i våra penseldrag.
Du sa en dag till mig, bli inte som dem andra.

Seeee yaaaah